<anforande>
<dok_hangar_id>2348408</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09113</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:113 Måndagen den 27 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>113</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellationerna 2001/02:459 och 457 om arvs- och gåvoskatterna</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CAB18428-8CC1-463E-9D56-DCEFDC77F0F0</anforande_id>
<anforande_nummer>124</anforande_nummer>
<talare>PETRA GARDOS (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vet inte om det är finansminis-
terns debatteknik att gå upp i talarstolen och inte
bemöta det man frågar om.
Ett annat problem som i alla fall jag ser med de
här utredningarna är att den utredning som statsrådet
hänvisar till inte verkar leda till vare sig rejäla eller
konkreta förslag. Det bidde en tumme, skriver t.ex. ett
par debattörer med god insyn i utredningen i Dagens
Industri den 24 maj. Fenomenet med att något stort
till slut bara blir en tumme är tyvärr alltför välkänt.
Som jag sade tidigare i en interpellationsdebatt är det
så att under de senaste åtta år då Socialdemokraterna
har suttit i regeringen har det tillsatts 993 olika utred-
ningar. Med samma utgångspunkt som finansminis-
tern har här i dag kan olika statsråd komma till kam-
maren 993 gånger och hänvisa till utredningar och
sedvanlig remissbehandling. Medan gräset växer dör
kon, som det heter.
</anforandetext>
<intressent_id>0112524608217</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>155432</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09113/#anf124</protokoll_url_www>
</anforande>
