2348406 GP09111 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:111 Torsdagen den 23 maj 2001/02 111 2002-05-23 00:00:00 Samhällets säkerhet och beredskap A85A30FE-2440-462B-8844-FE6A6111A323 5 HÅKAN JUHOLT (s) s Herr talman! Även om det var överraskande att ledamöter strök sig från talarlistan är det inte alldeles orimligt med tanke på den samsyn som riksdagen har uppvisat i dessa frågor. Herr talman! Vi kommer aldrig att helt kunna skydda våra samhällen och medborgare från olyckor och angrepp. Det förhindrar dock inte att den politis- ka uppgiften måste vara att med förebyggande insat- ser försöka förhindra dem samt att på ett effektivt sätt kunna hantera dem om och när vi tvingas till det. Om just detta handlar det betänkande som vi i dag debatterar. 1989 revs Berlinmuren, muren som delade värl- den. I dag, 13 år därefter, ska vi nu äntligen riva någ- ra av de murar vi själva skapat. Murar som byggdes starka under det kalla kriget. Murar som reglerade ansvar, befogenheter och resurser. Murar som utgick ifrån att världen var svart eller vit, att det rådde fred eller krig. Murar som kanske var otidsenliga redan när de restes och som i dag så uppenbart förhindrar att vi som land kan göra vårt bästa för medborgarnas skydd och säkerhet eller - som pojken från Hammarö sade - skydda landet. I dag tar vi ytterligare viktiga steg för att bryta upp det svenska försvarets kallakrigsstruktur. Det behövs en ny balans i samhällets säkerhets- och beredskapsarbete. Mindre resurser bör läggas på försvar mot det traditionella krigshotet och ökade resurser bör läggas på åtgärder för att motverka det moderna och högteknologiska samhällets sårbarhet. Den nya strukturen ska bygga på att samhällets samlade resurser för hantering av kriser av olika svå- righetsgrad utnyttjas rationellt och kostnadseffektivt. Det gäller att anlägga en helhetssyn som konsekvent tillämpas på samhällets hantering av olika hot och risker. Territorialförsvaret följs av ett samhällsförsvar. Utgångspunkten för modern försvarsplanering måste därför vara gråzonstänkandet. Det får inte läng- re handla om antingen eller, det måste handla om både och. Vi känner igen resonemanget från totalförsvar- skonceptet. Men det finns stora skillnader mellan totalförsvarstanken och det nya samhällsförsvar som vår tid kräver. Totalförsvar, dvs. verksamhet under beredskap och krig, där det civila stödjer det militära, utgår ifrån att vi angrips av en annan stat, att försvaret genomför mobilisering, att det sker en uppmarsch m.m. Det tänkandet är inte omsättningsbart i vår nya verklighet. Vi måste sluta fokusera på totalförsvarsbegreppet och i stället betona samhällets säkerhet och beredskap. Just detta utgör grunden för det betänkande som nu ligger på riksdagens bord. Ledorden i regeringens proposition och i utskottets text är: förbättrad helhets- syn. Konkret och mest tydligt blir det kanske i det og- lamorösa men viktiga förslaget om ett nytt politikom- råde: skydd mot olyckor och svåra påfrestningar. Syftet är att säkerställa en bra förebyggande verk- samhet och effektiv operativ krishanteringsförmåga. Utskottet välkomnar detta och slår dessutom fast att anslag som anvisas för höjd beredskap också ska kunna användas för insatser som stärker beredskapen vid svåra påfrestningar på samhället i fred; ett egent- ligen ganska självklart förhållningssätt. Det är enkelt att inse att de stora förändringar som vi nu är mitt uppe i för med sig en rad författnings- mässiga konsekvenser som Björn Leivik pekade på. Frågorna är komplexa och behöver övervägas grund- ligt. Utskottet är dock angeläget om att det så snart som möjligt presenteras en samlad författningsmässig lösning och att en helhetssyn ska prägla det fortsatta arbetet när det gäller lagstiftningen kring svåra på- frestningar på samhället i fred. Herr talman! Om 39 dagar slås portarna upp till den nya Krisberedskapsmyndigheten, KBM. Myn- digheten får en nyckelroll när det gäller att stärka och samordna samhällets krishantering. Den kanske mest kritiska uppgiften blir att skapa förtroende mellan olika aktörer, såväl privata som offentliga myndig- heter. KBM tilldelas dessutom det sammanhållande myndighetsansvaret för samhällets informationssä- kerhet. Det kommer naturligtvis att ta tid innan myndig- heten finner sin roll och blir varm i kläderna, men den egna kompetensen och förmågan blir det som mer än något annat kommer att vara styrande för den nya myndighetens mandat i framtiden. Herr talman! Riksdagens samtliga partier är över- ens om att Regeringskansliets förmåga att hantera extrema fredstida situationer måste förbättras. I no- vember 2001 gjorde utskottet ett tillkännagivande i frågan om ett särskilt krishanteringsorgan i regerings- kansliet. Regeringen återkommer nu med förslag som in- nebär precisering av ansvar och roller, väsentligt utökad och utvecklad utbildnings- och övningsverk- samhet, åtgärder för att förbättra informationsbered- skapen, telekommunikationerna, IT-stödet, elsäker- heten och mycket annat. Utskottet välkomnar allt detta, och vi är eniga om att ansvar och roller snabbt måste identifieras och verksamheten komma i gång. Det är endast genom att upprätthålla en övad och samkörd beredskap som krishanteringsförmågan i regeringskansliet kan säker- ställas. Herr talman! Låt mig med beklagande och irrita- tion tvingas konstatera att utskottet än en gång behövt göra ett enigt tillkännagivande i frågan om de uppen- bara bristerna i ett gemensamt och landstäckande system för radiokommunikation. För en tid sedan skrev de fackliga förbundsordfö- randena i Polisförbundet, Tull-Kust och Officersför- bundet en närmast uppgiven artikel i Svenska Dag- bladet. Låt mig citera: "En tullare och en kustbevaka- re kan inte kommunicera med varandra när de är på samma uppdrag, en polis kan inte anropa en rädd- ningshelikopter över radion. - - - Poliserna kan inte lita på att kunna kommunicera med varandra eftersom olika polismyndigheter har olika radiosystem. Vid en större olycka kan inte heller polis eller kustbevakning anropa ambulans eller brandkår via radio." Artikeln är en lika välkommen som svidande upp- görelse med de starka sektorskramarna. Det finns förklaringar till att det har blivit på detta sätt, men det finns sannerligen inget försvar. I propositionen fram- håller nu regeringen att inriktningen även fortsatt ska vara att söka få till stånd ett nationellt system som börjar byggas i mindre skala med inriktning mot att successivt bli ett landstäckande system. Herr talman! Vi har tidigare i vår försvarsplane- ring kunnat utgå från fyra klara och tydliga uppdel- ningar. De har varit krig och fred, civilt och militärt, privat och offentligt, nationellt och internationellt. Vi möts dagligen av händelser som visar att dessa upp- delningar inte längre är tidsenliga. Mest gäller detta skyddet mot informationsoperationer. Det finns inga gränser i cyberspace. Det finns inga avstånd. Sedan början av förra seklet har vi försvarat vårt land utifrån att kunna möta en välkänd angripare. Vi trodde oss också i stort kunna räkna ut hur angreppen skulle gå till. De senaste årens snabba teknikutveckling i kom- bination med vårt högteknologiska samhälles sårbar- het har fört med sig att staternas tidigare maktmono- pol definitivt är brutet. Aktörerna är oräkneliga: en- skilda, grupper eller nationer. Våra samhällens sår- barhet har gjort att angreppssätten nästan är oändliga. Amerikanska försvarsdepartementet uppger att centrala, vitala datasystem i USA under förra året utsattes för fler än 25 000 attacker. För två år sedan rapporterades 3 700 IT-incidenter i Europa, förra året var antalet 34 000 - alltså en tiodubbling på två år. Det ansedda amerikanska företaget Price Water- house har efter studier bland 4 900 IT-chefer i 30 länder kommit fram till att virussattacker kostar fö- retagen en halv miljon i sekunden dygnet runt - vilket bara under mitt anförande innebär drygt 150 miljoner kronor. Det är inte svårt att inse att skyddet mot informa- tionsoperationer är av stor säkerhetspolitisk betydel- se, detta vid sidan av det rent kommersiella intresset och behovet av att göra Sverige till en pålitlig och säker plats för investerare, vilket Monica Green all- deles strax kommer att utveckla ytterligare. Hela vårt välfärdssamhälle vilar i dag på sårbara högteknolo- giska system. Därför är det angeläget och bra att regeringen nu kommer till riksdagen med en rad skarpa förslag. Det handlar bl.a. om att sätta upp en s.k. stats-CERT - ett Computer Emergency Response Team. PTS får an- svaret för funktionen "Rikscentral". FRA får ansvaret för att upprätthålla teknikkom- petens inom IT-säkerhetsområdet. FMV får ansvaret för att inrätta ett certifierings- system för IT-säkerhetsprodukter. Som jag tidigare har nämnt kommer KBM att till- delas det sammanhållande ansvaret. Allt det här är offensivt. Nu lägger vi grunden för nationens moderna IT-försvar. Det är i sanning histo- riskt. Det handlar om ett infrastrukturförsvar, ett försvar av vår civila infrastruktur - ett modernt sam- hällsförsvar för dagens och morgondagens uppgifter. Avslutningsvis, herr talman: Det betänkande som vi nu ska ta ställning till är både en slutpunkt och en nystart. Det är slutpunkten på en process som har pågått under flera år genom Försvarsberedningen och genom Åke Petterssons helhetssynsutredning, den s.k. Sårbarhets- och säkerhetsutredningen, och fram till regeringens proposition, som bygger på en överens- kommelse mellan Centerpartiet och Socialdemokra- terna. Därtill kommer utskottets ytterligare förädling av det hela. Många har varit inblandade, och resulta- tet måste anses vara gott. Det ligger i sakens natur att det finns de som me- nar att delar hade kunnat vara bättre och att det kunde ha gått snabbare, men processen har lett fram till att det nu finns en mycket stark samsyn i dessa frågor, vilket ger förändringsarbetet en kraft som annars skulle ha saknats. Men detta är naturligtvis inte bara en slutpunkt. Många murar rivs och broar byggs, men fortfarande är vi, herr talman bara i inledningen av den omfattande omställningen mot ett modernt och fungerande samhällsförsvar. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän- kandet. 0110600080618 N 2010-01-01 00:00:00 155116 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09111/#anf5