<anforande>
<dok_hangar_id>2348406</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09111</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:111 Torsdagen den 23 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>111</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Det frivilliga försvaret </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>22F543F9-4F52-409A-8DE5-777F59ECADC0</anforande_id>
<anforande_nummer>15</anforande_nummer>
<talare>LARS ÅNGSTRÖM (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Tyvärr måste vissa saker upprepas.
Ibland tar det sex år, ibland tio år innan en majoritet
sluter upp bakom beskrivningen av den nya verklig-
het som finns och som Miljöpartiet har påpekat under
en låg rad av år. Eva Flyborg talar själv om den vikti-
ga inriktningen att stötta invasionsförsvaret. Det
måste väl ändå ha gått upp för även Eva Flyborg och
Folkpartiet att omvärlden har förändrats under 90-
talet. Det militära invasionshotet har avskrivits. Där-
för har de traditionella frivilliga försvarsorganisatio-
nerna, som haft inriktning mot att delta i en sådan
verksamhet, inte längre samma uppgift utan måste
hitta nya. Jag finner tyvärr en stor brist på nytänkande
och nyinriktning i frivilligorganisationsförsvaret. Det
bekräftas av att de själva inte har vetat var de ska ta
vägen och ställt frågan: Vad ska vår uppgift nu vara?
Vikten av behovet av att alltmer fokusera sin
verksamhet på de nya behov som den nya hotbilden
har skapat tål att upprepas fler gånger i den här talar-
stolen. Där finns en uppgift, en väldigt viktig roll,
men inte genom att stå kvar i gammalt, förflutet.
</anforandetext>
<intressent_id>0990007083418</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>155126</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09111/#anf15</protokoll_url_www>
</anforande>
