<anforande>
<dok_hangar_id>2348406</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09111</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:111 Torsdagen den 23 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>111</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kulturmiljövård </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9B5EA1FB-6491-4C9F-AF01-90DBC4BCD657</anforande_id>
<anforande_nummer>130</anforande_nummer>
<talare>GUNILLA TJERNBERG (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Hillevi
Larsson, och den handlar om den översyn av lagstift-
ningen som vi vill ha för att man ska kunna se på
möjligheterna att ersätta markägarna vid ett avsevärt
försvårande av uttag av sin skog på grund av att man
har hittat ett fornminne.
Hillevi Larsson säger att det behövs en balanserad
syn på helheten, och det låter sig lätt sägas samtidigt
som det låter vackert, det kan jag hålla med om. Men
verkligheten är annorlunda.
Det handlar alltså om att knyta en rätt till ersätt-
ning till kulturminneslagen. Redan uttrycket ett avse-
värt försvårande av uttag innebär en väldigt stram
tillämpning av när det utbetalas ersättning. I allt bruk
av skogsmark är uttrycket "avsevärt försvårande" ett
gängse krav som är oerhört strängt.
Vad är det som gör att Hillevi Larsson och Soci-
aldemokraterna inte kan inse betydelsen av att knyta
en så viktigt del - både för fornminnen och för bruka-
rintresset - till kulturminneslagen. Vi begär en över-
syn. Jag tycker att svaret om en balanserad syn visar
att man inte har satt sig in i frågan. Jag önskar att
Hillevi Larsson gör det.
</anforandetext>
<intressent_id>0887345842319</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>155241</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09111/#anf130</protokoll_url_www>
</anforande>
