2348406 GP09111 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:111 Torsdagen den 23 maj 2001/02 111 2002-05-23 00:00:00 Kulturmiljövård 569D14B8-68C1-4EA0-A6D2-DEF12A3B8BFC 125 HILLEVI LARSSON (s) s Fru talman! Det är många frågor som är väckta i det här ärendet, men jag tänkte lyfta upp några som jag tycker är de mest intressanta. Först gäller det Unescos världsarvskonvention. Charlotta Bjälkebring har varit inne på den frågan, och jag tänkte utöka informationen lite. I dag har Sverige tolv objekt. Sammanlagt i hela världen finns 721. Vi har kommit fram till att vi från svensk sida ska ansöka om ett projekt per år just för att slippa in andra från andra länder, framför allt utanför Europa. Det är precis som Charlotta sade mycket allvarligt att två tredjedelar finns i Europa. Den globala strategin bör vi medverka till. Annars är det många bra förslag som har kommit in, men vi vill begränsa oss. Det ankommer inte heller på riksdagen att fatta beslut om nomineringar. En annan intressant fråga är Riksantikvarieämbe- tets informationsuppgift att se till att kulturmiljön kommer in på ett bra sätt i samhällsplaneringen. Där har vi från kulturutskottet föreslagit att man ska un- dersöka om Riksantikvarieämbetet verkligen har tillräckliga möjligheter att med dagens regler hävda kulturmiljöintressena när man ställer dessa intressen inte minst mot Vägverkets och Luftfartsverkets in- tressen. De behöver eventuellt förstärkas. En annan viktig fråga gäller den elektroniska re- volution som rör området. Det handlar ju om kom- munikation digitalt, elektronisk kommunikation. Där sker nu en översyn i Regeringskansliet om det finns några hinder i formkraven, lagar och förordningar för att man ska kunna använda datorns hjälp så mycket som möjligt för att kommunicera lättare. Det arbetet stöder vi naturligtvis. En viktig fråga som kommit upp under debatten är fornfyndsplacering. Det finns ett önskemål att man ska placera det så nära som möjligt den plats där man har hittat det. Det här gäller inte minst i Uppåkra där några har skrivit motioner om att kunna placera forn- fynd upphittade i Uppåkra i Skåne. Enligt dagens regler är det så att om man har lo- kala och regionala önskemål kan man ansöka om placering lokalt, om inte, hamnar föremålen automa- tiskt på Historiska museet. Det finns speciella saker som gör att man placerar dem centralt, även om det finns regionala önskemål. Det är om det är av natio- nellt intresse, om det behöver tillgängliggöras för forskare, om det saknas sådana föremål i de natio- nella samlingarna och om de hör ihop med andra föremål från samma fyndplats. Säkerhetsaspekten är givetvis är också viktig, säkerheten för föremålen måste vara fullgod. Men annars finns det inget hinder för att ansöka om placering regionalt och lokalt. Det finns också goda möjligheter att låna ut och deponera till andra museer runtom i landet. I just Uppåkra är detta framför allt en regional fråga. Där försiggår nu diskussioner mellan Region Skånes kulturnämnd och övriga intressenter i områ- det. Man planerar också ett arkeologiskt upplevelse- centrum för att visualisera Uppåkras med omnejd historia. Så det finns många olika sätt att se till att placera föremål så nära fyndplatsen som möjligt. Möjligtvis kan man ibland ifrågasätta reglernas till- lämpning, men det är trots allt inte riksdagens upp- gift. Över huvud taget när saker kritiseras är det ofta tillämpningen och inte själva lagen som det är fel på. Ett exempel där det finns en mycket god lagstiftning är gravvårdar av kulturhistoriskt intresse. Där finns ett omfattande regelverk som syftar till att gravvårdar där gravrätten har gått ut, alltså den tid som gravste- nen får vara där, ska kunna bevaras så att man inte tar bort kulturhistoriskt intressanta gravvårdar. Där kan man möjligtvis se att tillämpningen inte alltid funge- rar, men lagstiftningen är mycket bra, och det är ju riksdagens uppgift att lagstifta. När det gäller fornlämningar i skogsmark är det tydligt att det är två intressen som står emot varandra, att döma av motionsfloden i det här ämnet. Å ena sidan är det behovet av skydd för fornlämningar i skogsmark, å andra sidan är det markägarens och brukarens intressen. Det rör sig om ekonomiska in- tressen, att markägarna inte ska lida ekonomisk för- lust, och även om tids- och användingsaspekter. Man vill ha tillgång till marken. Här pågår ett mycket omfattande arbete, inte minst för att kartlägga forn- fynd i skogsområden. Hittills har man avsatt 20 miljoner för att invente- ra de kulturminnen som finns och för att bedöma ytterligare behov av att skydda dessa kulturminnen. Som tidigare har sagts har ökningen av anslaget till kulturmiljövård med 46 miljoner kronor kommit till mycket god användning. Sedan finns det ett projekt som heter Skog och historia som syftar till inventering, utbildning och information. Det avsätts 90 miljoner kronor per år för detta projekt, vilket till stor del täcker upp de mo- tionskrav som har framförts. Det pågår också vidareutbildning av skogsentre- prenörer, maskinförare, skogsarbetare och skogsåka- re. Det finns vissa möjligheter för brukaren att få ersättning enligt vissa fastställda regler. Jag tror att projektet Skog och historia kommer att visa om reg- lerna är tillräckliga. Man kommer inom projektet att få erfarenhet av i hur stor utsträckning som brukare är tvingade till inskränkningar i markanvändningen. Eventuellt måste reglerna ändras, men det finns redan regler om ersättning. Det viktigaste att komma ihåg i sammanhanget är att inte ställa dessa två intressen emot varandra och inte bara tala för brukarna eller bara för vikten av att bevara de fornminnen som finns. Man borde försöka att ha en balanserad syn på helheten. Den särskilda utredare som regeringen har avise- rat ska titta på ett förbättrat skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Jag tror att många av de krav som har framförts i motionerna kommer att tas upp i denna utredning. Därför tycker vi socialdemokrater i utskottet att det är väldigt viktigt att utredningen kommer i gång. Regeringen har aviserat att den ska komma i gång innan sommaren, och vi vill poängtera att det är viktigt att utredningen kommer i gång innan mandatperiodens slut, eftersom den aviserades för två år sedan. Avslutningsvis: När det gäller internationella konventioner anser vi att det är väldigt viktigt med samarbete och solidaritet med andra länder och med respekt för kulturarv i andra länder. Det pågår nu ett arbete som syftar till att Sverige ska ansluta sig till de konventioner som tas upp i motionsförslagen, Haag- konventionen, Unidroitkonventionen och Unesco- konventionen. Det finns vissa lagtekniska problem eftersom det krävs ändringar i svensk lagstiftning, och där vill vi samordna oss med andra länder, inte minst med Nor- ge och Danmark. Men arbetet är alltså på gång. När det gäller konventionen om kulturarv under vatten har bl.a. Estoniakatastrofen visat att det kan uppstå problem när det finns olika lagstiftningar. Vissa länder runt Östersjön har anslutit sig medan andra inte har gjort det. Men det finns inget hinder att i framtiden ansluta sig till denna konvention, men vi hade gärna sett att man inte hade haft två olika lös- ningar på gång samtidigt. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betän- kandet om kulturmiljövård. 0878075468027 N 2010-01-01 00:00:00 155236 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09111/#anf125