2348406 GP09111 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:111 Torsdagen den 23 maj 2001/02 111 2002-05-23 00:00:00 Kulturmiljövård F775DF5A-EB7A-4E1A-BE6A-E7175DEBF1D8 124 EWA LARSSON (mp) mp Fru talman! I detta ärende om kulturmiljövård har vi i Miljöpartiet sju egna reservationer och dessutom en gemensam reservation och ett särskilt yttrande. Med kulturmiljö menas en miljö som är intakt och som berättar något om en mänsklig verksamhet. Kulturarv är viktigt för vår förståelse för vår historia och därmed också för oss själva. Miljöpartiet har lyckats få igenom kraftfulla för- stärkningar till kulturmiljövårdsarbetet. Där är vi stolta men inte nöjda. Nästan 50 miljoner kronor lyckades vi med i den här omgången. Kultursektorn har flera vitt skilda uppgifter: att klargöra historiska betydelser i landskap, miljöer, byggnader och föremål, att göra andra samhällssekto- rer och medborgarna medvetna om den tillgång som kulturarvet utgör och att säkerställa kulturarvets beva- rande genom att identifiera hotbilder och med vård motverka hoten. Genom miljöbalken har även kul- turmiljöns ställning stärkts, och numera går det att inrätta kulturreservat. För att lagstiftningens möjligheter ska kunna ut- nyttjas på bästa sätt vill vi i Miljöpartiet att samarbe- tet mellan Naturvårdsverket och Riksantikvarieäm- betet intensifieras. De här olika verken ser på kultur- miljön från helt olika kompetenser. Därför behöver det ges utrymme inom respektive verk för ett ökat samarbete. Fru talman! Vi i Miljöpartiet menar att Riksantik- varieämbetet behöver förstärka sin informationsverk- samhet. Kulturmiljöns plats i samhällsplaneringen bör lyftas fram. I de övergripande mål för kulturmiljöar- betet som riksdagen godkände år 2000 är det bl.a. fråga om att försvara och bevara kulturarvet. Av regeringens regleringsbrev år 2002 framgår att Riksantikvarieämbetets verksamhet bl.a. syftar till att stärka kulturarvets och kulturmiljöns ställning i den regionala utvecklingen. Verksamheten syftar också till att kulturarvet och miljöns kulturvärden tas till vara inom de olika samhällsssektorerna, bl.a. jord- och skogsbruk, och vid infrastruktursatsningar. Där sägs också att det är angeläget att kultur- arvsaspekten integreras på olika nivåer inom alla samhällssektorer. För att de av riksdagen fastställda målen inom kulturmiljöområdet ska kunna uppnås vill man ge information på olika plan, alltså att Riks- antikvarieämbetet ger information till andra myndig- heter, kommuner och enskilda och att det har en cen- tral betydelse. Det här vill vi gärna se fungera ute i verkligheten. Ett exempel på att det inte fungerar är Eslöv. Där finns det tre spannmålmagasin kvar, s.k. lagerhus, och de är av nationellt intresse. Där har Länsstyrelsen i Skåne vid flera tillfällen fastslagit ett rivningsförbud gentemot det av kommunen givna rivningslovet. Man har sagt att man vill byggnadsminnesförklara det. I kommunen, som äger spannmålsmagasinen, har en majoritet bestående av socialdemokrater och mode- rater sagt att de är mot en byggnadsminnesförklaring. Striden står hett i Eslöv. Här har Riksantikvarieäm- betet självt varit nere på plats för inte så länge sedan. Ni som vill följa stridens hetta kan gå in på www.lagerhuset.nu och bl.a. skriva på i namnlistan och läsa hur ställningen är. Vi vill att det här ska fungera. Därför yrkar jag bi- fall till reservation 5 punkt 6, där vi säger att det är angeläget att stärka kulturmiljöns plats i samhällspla- neringen, inte minst när ny infrastruktur planeras, och att Riksantikvarieämbetets informationsverksamhet bör förstärkas. Ett annat exempel där det inte fungerar är t.ex. Kvissle, Nolby. Vet ni att förhistorien till Uppsala högar och Birka finns i Kvissleby? Där är länsstyrel- sen splittrad. Länsmuseet har sagt nej. Här finns en helt intakt kulturmiljö. Man har sagt nej till att dra en ny sträckning av E 4:an där. Det är fullständigt sans- löst att över huvud taget komma på en sådan idé. Vem skulle komma på en idé att dra en ny väg över Birka eller över Uppsala högar? Här åvilar informa- tionsansvaret tungt. Här är det också kommunpoliti- ker från s och m som tillsammans tydligen behöver ha mera kunskap och information. Nu är det regeringen som tack vare miljöbalken har att överpröva. Men när Vägverket ger bara ett förslag blir det svårt att ta ställning. Jag är mycket förvånad över att landshövdingen har bett regeringen att skynda på sitt beslut i frågan. Landshövdingen borde vara skolad i Riksantikvarieämbetets kunskap som säger att om man genomför den här sträckningen betraktar Riksantikvarieämbetet att unika kvaliteter går om intet och att det är omöjligt att dra vägen på det sätt som föreslås utan att påtaglig skada sker av riksintressen. Starkare än så kan inte ett ämbete skri- va. Fru talman! Jag tänkte också säga någonting om det viktiga skyddet för fornlämningar i skogsmiljö. Här finns otaliga exempel på hur även kända forn- lämningar omgärdas av slutavverkning. På så sätt kan man säga att fornlämningen visst är kvar, men hur kul är det att promenera på ett kalhygge helt enkelt? Sär- skilt i Mälardalen är situationen mycket allvarlig. Jag hoppas att vi med de gemensamma skrivning- arna tillräckligt har påtalat vikten av att se över frå- gan än mer och göra sig informerad om att det pågår en skövling av gammal kulturmiljö där. 07776758016 N 2010-01-01 00:00:00 155235 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09111/#anf124