2348405 GP09110 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:110 Onsdagen den 22 maj 2001/02 110 2002-05-22 00:00:00 Ändringar i djurskyddslagen, m.m. A85AF7B4-985C-4A72-B85A-D665BC4987C8 61 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s) s Fru talman! Intresset för djurskyddsfrågor ökar i samhället. Ungdomars intresse för dessa frågor är stort. Det märktes när Ungt Val drog i gång. Djur- skyddsfrågorna låg på tio-i-topp-listan för de vikti- gaste frågorna. Det handlar om etik. Det handlar om hur vi behandlar våra djur, allt från sällskapsdjuren till de livsmedelsproducerande djuren. Att vi ska ta hänsyn till de djur som vi har i vår tjänst är vi alla överens om. Djurens välfärd är i första hand beroende av de människor som regelbundet kommer i kontakt med djuren, men det är också ett stort ansvar för oss politiker och för hela samhället. Vi ska se till att vi har en bra, skarp djurskyddslag som ses över med jämna mellanrum och förändras efter tidens gång och när forskning och ny kunskap ger oss nya fakta. Djurskyddet är naturligtvis i första hand viktigt ur djurens perspektiv. Djur har en legal rätt att behand- las väl. Oavsett om det gäller avel, djurhållning, transporter eller slakt måste djurskyddet vara en na- turlig och integrerad aspekt. När det gäller brott mot djurskyddslagen skärps straffbestämmelserna ytterligare. Det blir höjt maxi- mistraff till fängelse i två år, och i straffskalan för de allvarligaste brotten finns endast fängelse. Detta gäll- er också hanteringen av slaktdjur, eftersom djurskyd- det måste skärpas inför och vid slakt. I dag säger lagen att länsstyrelsen under vissa för- utsättningar meddelar förbud mot att ta hand om djur eller visst slag av djur. Med det nya förslaget blir det obligatoriskt myndighetsingripande till skydd för djuren. Det innebär att har man blivit dömd för djur- plågeri eller varit föremål för beslut om föreläggande vid upprepade tillfällen ska man i fortsättningen inte tillåtas ha djur. När det gäller omhändertagande av djur ska myn- digheten ha skyldighet att omhänderta djur i situatio- ner då det är nödvändigt ur djurskyddssynpunkt: vid djurplågeri eller hos dem som vid upprepade tillfällen varit föremål för föreläggande. Självklart ska det här ske efter noggrann prövning av vad som är bäst för djuren, och det ska utföras av kompetent personal. Det är också viktigt att det sker så tidigt som möjligt och, om det behövs, i samarbete med de sociala myn- digheterna och de organisationer som finns. Det kan ligga mycket bakom ett fall med ett vanvårdat djur, så det behövs att alla samarbetar. En annan sak, en viktig förändring som vi är glada över att få lägga fram förslag om, är att bestämmelsen om att djur ska hållas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att de kan bete sig naturligt ska gälla alla djur, inte bara djur inom husdjursskötseln och djur som används till tävling och försöksdjur utan alla djur. Fru talman! En annan viktig fråga handlar om rätt att ge injektioner till djur. I dag finns det inget förbud mot att injektioner ges till djur utan att det är befogat av veterinärmedicinskt skäl, och det är inte heller så att veterinär ska anlitas i dessa fall. Det förekommer att djur ges injektioner under vissa alternativmedi- cinska behandlingar som kan vara tveksamma ur djurskyddssynpunkt. Därför behöver det införas i lag att injektioner endast får ges av veterinär eller efter ordination och instruktion av veterinär och endast då det är veterinärmedicinskt motiverat. Vi har försökt att klargöra så tydligt som möjligt vad det är som gäller. Regeringen eller Jordbruksver- ket får utfärda föreskrifter om undantag från kravet rörande veterinärmedicinsk grund. Med dessa möjlig- heter till undantag anser utskottet att det även fort- sättningsvis är möjligt för en lantbrukare att t.ex. ge järn till smågrisar, spårämnen, mineraler och att be- kämpa parasiter m.m. Under våren samlade regeringen ett antal myn- digheter och kommuner till ett möte om framtida livsmedel och djurskyddstillsyn. Slutsatserna från detta blev att huvudmannaskapet ska vara kvar på kommunerna, alltså på lokal nivå. Det finns en mängd frågor som behöver diskuteras vidare innan förslaget kommer. Det är ju bra, Eskil Erlandsson, att det här är genomarbetat, för en aktiv och fungerande djur- skyddstillsyn är A och O så att vi vet att våra djur behandlas och sköts väl, att efterlevnaden av vår lag fungerar och att tillsynen fungerar bra där. Det finns goda exempel på hur man kan samar- beta och hjälpas åt från myndigheter och näringen, t.ex. i Katrineholmsprojektet. Där samordnas tillsy- nen mellan miljöbalken och djurskyddslagen. Tillsy- nen sker dels genom egenkontroll av lantbrukaren själv, dels genom andrapartskontroll, alltså av de föreningsföretag som lantbrukaren levererar till, och dels genom ett oberoende kontrollorgan. Men myn- dighetsutövningen är kvar hos kommunen. Det är ett spännande försök att utveckla tillsynen och samarbe- tet mellan myndigheter och näringar. Fru talman! Sveriges roll i EU är en viktig del i djurskyddet. Under vårt ordförandeskap lyfte reger- ingen fram frågan. Bl.a. genomfördes en stor etik- och djurskyddskonferens här i Stockholm. Det genomfördes också rundabordsdiskussioner med företrädare för djurskyddsorganisationerna inom EU. Det är viktigt att frågorna har lyfts upp på olika nivå- er, inte minst på ministernivå. I sitt anförande sade Eskil Erlandsson att vi bara pratar och pratar. Regeringen pratar, men vi ser ingen handling. Jag säger att det vi har gjort under vårt ordförandeskap och de frågor som regeringen driver nu är steg på väg. Jag tror att vi alla kan inse att det tar tid att förändra. Självklart är det viktigt som tas upp i flera motio- ner i betänkandet att vi ska flytta fram positionerna och inte ge upp kampen för ett gott djurskydd för alla de djur som människan håller. Här finns ingen oenig- het. Vi anser alla att Sverige ska vara starkt pådrivan- de. Det gäller i allra högsta grad djurtransporterna, och inte minst de djurmarknader som finns inom EU. Det finns en mängd att göra, och vi ska vara starkt pådrivande i de frågorna. Fru talman! Vårt betänkande handlar också om många olika andra saker, bl.a. de dispenser som finns för hönshållningen, minknäringens framtid, ektopara- siter, slaktkycklingar m.m. Jag tänker bara kort kom- mentera två ytterligare saker, och det är hönshåll- ningen och pälsdjursnäringen. Vi närmar oss slutdatumen för dispenserna för att ha höns i de gamla, traditionella burarna. Enligt Jord- bruksverket och näringen själv går omställningen nu snabbt. Det som kan dra ned på takten är produktio- nen och framtagandet av de nya systemen. Man hin- ner inte i den utsträckning som behövs ta fram de inredda burar som många vill ha. Jag tycker att det är positivt att omställningen går snabbt och att näringen är med i det hela och har tagit ansvar och lyssnat på konsumenternas krav. Sedan är det också viktigt att äggen blir märkta, så att vi som konsumenter kan välja och visa vad det är vi vill ha i affärerna. Minknäringen är en annan viktig fråga. Jag är övertygad om att den kommer tillbaka till den här kammaren för att diskuteras än en gång, kanske inte under det här riksmötet, men under nästa. Jordbruks- verket har lagt fram sin rapport och konstaterar att det finns brister i minkarnas miljö och föreslår en rad förbättringar. Samtidigt sägs det att det behövs ytter- ligare forskning om hur nya system kan uppfylla minkens grundläggande behov osv. En utredare är tillsatt för att se över och analysera dels konsekven- serna av en förändring av näringen efter det förslag som Jordbruksverket har lagt fram, dels konsekven- serna av en avveckling av näringen. Djurskyddsfrågan är ständigt aktuell, och många är engagerade. Det handlar om att hålla den etiska diskussionen vid liv, och att ständigt reflektera över etiska aspekter i det dagliga arbetet med djur. Kun- skap är det viktigaste redskapet för djurskydd. Det är viktigt att ny kunskap utvecklas, sprids och får ge- nomslag både i det praktiska arbetet, i politiken och i lagstiftningen. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot- tets förslag och avslag på samtliga reservationer. 0960030082916 N 2010-01-01 00:00:00 155006 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09110/#anf61