<anforande>
<dok_hangar_id>2348405</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09110</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:110 Onsdagen den 22 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>110</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i djurskyddslagen, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>573DC9AF-F665-4021-A508-65779C43264C</anforande_id>
<anforande_nummer>54</anforande_nummer>
<talare>ESKIL ERLANDSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tänkte i den här debatten ta upp i
huvudsak två saker: dels Sveriges ansvar på det inter-
nationella planet i de här frågorna, dels ett par in-
hemska problem.
För att börja på det internationella planet kan vi
med lätthet konstatera att på de allra flesta områden
är de svenska djurskyddsbestämmelserna mer långt-
gående än vad de är i många andra länder, även i de
länder som är medlemmar i den europeiska unionen.
Detta leder till höga kostnader för det svenska lant-
bruket, bl.a. fordras det i Sverige för det mesta större
utrymme för att få hålla djur i djurstallar än i många
andra länder.
Enligt min mening är emellertid dessa kostnader
som de svenska bönderna får ta motiverade av djur-
skyddsskäl. God djuromsorg är en viktig del, inte
bara ur etisk och moralisk synvinkel, utan också i
förhållande till konsumentperspektiv. Jag tycker att
det är viktigt att regeringen fortsätter, som man säger
sig göra, att arbeta för att implementera de svenska
jordbruksbestämmelserna även i andra delar av t.ex.
den europeiska unionen.
Hur är det, fru talman, med den här saken? Jo, jag
tycker att regeringen och dess företrädare talar myck-
et i det här avseendet men handlar lite. Ett stort ar-
gument för Sveriges medlemskap i den europeiska
unionen var ju att vi skulle kunna påverka på ett annat
sätt än vad vi kunde göra som icke-medlemmar.
Men hur har det blivit, Ann-Kristine Johansson?
Jo, regeringen och dess företrädare pratar mycket om
hur man ska förändra dessa saker på den europeiska
kontinenten, men vad har man i praktiken uppnått?
Intet. Man bara fortsätter att prata. Vad ämnar Ann-
Kristine Johansson och det parti som hon företräder
att göra i det här avseendet?
En sak som är intimt förknippad med den proble-
matik som jag nu har tagit upp är transporterna av
levande djur. Människor upprörs av tranpsporthyste-
rin på den europeiska kontinenten, och det är helt
berättigat, tycker jag. Djuren behandlas illa under de
mycket långa, plågsamma och grymma djurtranspor-
terna. Det är enligt min mening djupt beklagligt att
EU:s transportdirektiv inte följs, särskilt med tanke på
att reglerna enligt mitt förmenande inte är särskilt
långtgående, snarare tvärtom.
Vi har i en följdmotion till den proposition som i
dag behandlas tagit upp denna problematik. Vi vill att
Sverige ska påverka i detta avseende, vilket Sverige
nu skulle kunna göra eftersom man är medlem i en
union som har att sköta dessa saker. Men, som sagt, i
det avseendet väljer Sveriges företrädare, nämligen
regeringen, att inte göra någonting, utan man bara
talar. Handla nu, Ann-Kristine Johansson!
Så till ett par tre svenska inhemska problem. Den
lokala djurskyddstillsynen är av största vikt därför att
kännedom om de lokala yrkesutövarna finns just i
närområdet. Det gäller såväl miljö- och hälsoskydd
som livsmedelsskydd och djurskydd. Den lokala
tillsynen innebär stora fördelar. Enligt mitt förme-
nande vore det helt fel att förstatliga den djurskydds-
tillsyn som vi har haft sedan lång tid tillbaka i vårt
land.
Det mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänster-
partiet överenskomna inrättandet av den nya djur-
skyddsmyndigheten kommer att kräva stora resurser.
Dessa resurser borde i stället tilldelas den kommunala
tillsynen så att den kunde förbättras och effektivise-
ras, bl.a. genom samordning och bättre förebyggande
arbete.
De resurser som den nya myndigheten kräver
skulle kunna användas för att utveckla den vägledan-
de uppgift som länsstyrelserna har och det stöd som
länsstyrelsen har att ge kommunerna och deras före-
trädare. Men i stället väljer regeringen och dess stöd-
partier att lyfta fram denna problematik på ett sätt
som gör att de som ska övervaka verksamheten
kommer längre ifrån verkligheten. Jag kan, fru tal-
man, inte acceptera en sådan utveckling.
Därtill några ord om att tillåta samverkan mellan
kommuner. Antalet anmälda brott mot djurskyddsla-
gen har ökat markant under senare år. Det kan till stor
del bero på att djurskyddsfrågor har blivit mer upp-
märksammade. Dessutom har vi fått en mer intensifi-
erad djurskyddstillsyn, och det är bra.
Det finns dock vissa problem med djurskyddstill-
synen i ett stort antal kommuner i vårt land. Det beror
på kommunernas litenhet och på den lilla djurhållning
som finns i dessa kommuner. Ofta finns det bara en
eller ett par inspektörer som ska sköta en mängd
ärenden inom miljö-, livsmedels- och djurskyddsom-
rådena. Livsmedelstillsynen och djurskyddstillsynen
tillåts inte att samverka kommunerna emellan. Det
tycker jag är synd och tråkigt.
Vi har i såväl motion som reservation tagit upp
denna problematik. Vi kan inte förstå varför regering-
en inte ämnar och inte kan tillåta att kommuner sam-
verkar på det här området.
Fru talman! Avslutningsvis: Den mindre skara
vårdslösa och omdömeslösa djurhållare som tyvärr
finns i vårt land ska inte och får inte överskugga den
stora skaran kompetenta djurhållare som värnar om
sina djur. Låt i stället de uppmärksammade fallen
bidra till att vi på allvar tar tag i de brister och pro-
blem som finns på det här området. Låt oss se till att
vi tillsammans åtgärdar bristerna i den nuvarande
lagstiftningen och i andra regelverk.
Jag yrkar bifall till reservation nr 4.
</anforandetext>
<intressent_id>0465398691116</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>154999</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09110/#anf54</protokoll_url_www>
</anforande>
