2348405 GP09110 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:110 Onsdagen den 22 maj 2001/02 110 2002-05-22 00:00:00 Ändringar i djurskyddslagen, m.m. AC1F63B2-154D-42A4-BA6B-4F52110515ED 51 INGVAR ERIKSSON (m) m Fru talman! I miljö- och jordbruksutskottets be- tänkande 20 behandlas regeringens proposition om ändringar i djurskyddslagen syftande till ett förbättrat djurskydd m.m. Vi moderater har i en följdmotion liksom i ett an- tal andra motioner tagit upp förslag och synpunkter som är av stor betydelse för djurskyddet och djurhåll- ningen i vårt land men också en viktig faktor inom det europeiska samarbetet. Vi har dock på flera punkter andra goda förslag som trots detta inte funnit majoritetens gillande. I dessa fall har vi moderater i utskottet antingen en- samma eller tillsammans med några eller något av de övriga oppositionspartierna markerat i reservationer eller särskilda yttranden fogade till betänkandet. Jag återkommer till dessa. Djurskyddet gäller förhållandet mellan människor och de djur som har i sin vård. Sedan urminnes tider har människan varit beroende av att hålla husdjur av skilda slag för olika ändamål. Medvetenheten om att dessa djur behöver skyddas och vårdas är lika gam- mal som husdjursskötseln i sig. Djurskyddsfrågor intresserar också människor i hög grad, och ett stort engagemang kommer ofta till uttryck såväl när det gäller djurskyddet i allmänhet som i fråga om enskilda djurskyddsfall. Detta är bra. Dagens lantbrukare, liksom gångna tiders, ägnar stort intresse åt sina djur och har mycket stor kunskap om djuren, dess skötsel och välbefinnande. Det finns alltså en tradition för god djurhållning bland Sveriges djurhållare. Det borde också vara helt uppenbart att en god djurhållning är en förutsättning om verksamheten över huvud taget ekonomiskt ska gå runt och lön för arbetet ska kunna erhållas. Detta borde i sig vara en garanti för god djurskötsel. De skräckbilder som vi genom medierna ibland får ta del av då det gäller helt förkastliga och dåliga djurtransporter samt helt undermålig vård av djur kan helt enkelt inte ge något annat än avsky och ekono- miska förluster för dem som sysslar med detta varför det rimligen snabbt borde komma att upphöra även inom EU. Bakom fall av djurplågeri och vanvård av djur, som tyvärr ibland ändå inträffar också i vårt land, ligger nästan alltid personliga sociala problem. Dessa leder till oförmåga att handha djuren, vilket leder till tragedier. Det är viktigt att försöka förebygga detta och att ingripa snabbt om det håller på att gå snett. Regeringen har aviserat förslag om en ny djur- skyddsmyndighet för andra djur än jordbrukets pro- duktionsdjur. Vi moderater tillsammans med många andra tror inte att en ny myndighet är lösningen när det gäller att komma till rätta med problem som efter- satt eller dålig djurhållning. Man ska då hellre skapa förutsättningar inom Jordbruksverket, som i dag utgör myndighet på området, att på ett bättre sätt än hittills klara av dessa frågor framöver. Glädjande nog fungerar djurtillsynen mycket väl i de flesta kommuner, men i de kommuner där det brister i tillsynen måste åtgärder vidtas. Då det gäller små kommuner måste tillsynen kunna samordnas, vilket nu blir möjligt efter riksdagens beslut. Men allra viktigast är självklart att tillsynsperso- nerna har hög kompetens såväl vad gäller teknik som djurskötsel men även på det sociala området. Vi tyck- er att man bör kunna samordna djurtillsyn med miljö- tillsyn för att hålla kostnaderna på en rimlig nivå. Mycket talar för att tillsynen, som också ska kunna innefatta rådgivning, måste ligga så nära be- rörda människor som möjligt för att man ska lyckas med att förebygga misslyckanden och klara ett bra framtida djurskydd. Dessa frågor tas upp i reservation nr 9 som vi mo- derater har tillsammans med Centerpartiet. I reservation nr 2 under rubriken "Förbud mot viss djurhållning" går vi moderater mot regeringens och majoritetens förslag om att ändra 4 § andra stycket djurskyddslagen. Regeringen vill bemyndiga Jord- bruksverket att meddela föreskrifter om, villkor för eller förbud mot viss djurhållning. Vi anser att varken regeringen eller Jordbruksver- ket bör få rätt att besluta om förbud mot viss djurhåll- ning eller näringsverksamhet. Regeringen kan där- emot lägga fram lagförslag. Men riksdagen, som har den lagstiftande makten, ska alltid besluta i dessa ärenden. Den nu föreslagna lagändringen innebär också en risk för att den enskildes rättssäkerhet urholkas. Vi menar därför i reservation nr 2 att riksdagen ska avslå förslaget. Jag yrkar bifall till reservation nr 2. I reservation nr 5 tar vi upp vikten av egenkontroll vid djurhållningen. Djurägarens ansvar bör anges tydligare, bl.a. genom att krav på egenkontroll införs i djurskyddslagen på liknande sätt som gäller enligt miljöbalken. Fru talman! Enligt vår mening är det av yttersta vikt att omhändertagande av djur, när så måste ske, sker med stort ansvar och av kompetent personal. Det är t.ex. inte acceptabelt att högdräktiga djur eller andra djur i god kondition slaktas innan alternativa lösningar prövats. Frågan tas upp i reservation nr 6. I reservation nr 7 stöder vi moderater tillsammans med Kristdemokraterna och Centern tanken på infö- randet av ett godmanssystem för djurägare. Man skulle, då konstaterade fall av undermålig skötsel eller vanvård av djur som kan härledas till sjukdom eller sociala problem, kunna bistå djurägaren eller djurhållaren. Ofta är det så att tidigare dugliga och framgångsrika personer har drabbats av personliga motgångar, sjukdomar eller andra problem. En s.k. god man skulle kunna utgöra en länk mellan den drabbade och myndigheten och därvid hjälpa till med att snabbt lösa de problem som uppstått för både människor och djur. Djurtransporterna inom EU tas upp i en gemen- sam borgerlig reservation, reservation nr 13. Vi kon- staterar att EU:s transportdirektiv inte följs och att det är av stor vikt att Sverige fortsatt är starkt pådrivande när det gäller att få stopp på transporter där djur lider. Fru talman! I särskilda yttranden tillsammans med Kristdemokraterna och Centern tar vi upp frågan om en ändring i epizootilagen och frågan om uppfödning av pälsdjur. Vi vidhåller att det är fel att tala om full ersättning vid misstanke om utbrott av allvarliga epizootiska sjukdomar när det i dag i realiteten rör sig om 30 %. Vi anser att full ersättning ska utgå. Jordbruksministern och regeringen arbetar uppen- barligen för en avveckling av pälsdjursnäringen i Sverige. De tankar och förslag som hittills framkom- mit i rapporter och uttalanden om åtgärder utgör tveklöst ett dödshot mot den svenska pälsdjursnäring- en. Vi kan konstatera att uppfödningen har stor bety- delse för näringslivet och för utkomsten i de bygder där verksamheten bedrivs. Självklart lägger vi stor vikt vid att produktionen sker på ett från djurskydds- synpunkt etiskt riktigt sätt och på grundval av senaste forskningsrön. Det kan inte vara rimligt att införa ett näringsför- bud, att skåpa ut ca 800 arbetstillfällen, att missa svenska exportintäkter och att öka problemen när det gäller att ta hand om avfall av slaktrester och fiskrens som i dag inom näringen omhändertas på ett mycket positivt sätt. Frågan måste ställas till jordbruksminis- tern och till Ann-Kristine Johansson, som i dag är talesman för regeringen, om man är beredd att även- tyra denna näringsgren. Sedan har vi också en aktuell fråga, nämligen den om äggproduktionen. Eftersom Ann-Kristine Johans- son har varit engagerad i det sammanhanget vill jag också uppmärksamma den frågan. Det är nämligen så att vi för ca fem år sedan i denna kammare var över- ens mellan blocken - det gällde de flesta partierna - om att omställningen av äggproduktionen i Sverige skulle ske i sådan takt att man inte äventyrade möj- ligheten för svenska konsumenter att få tillgång till svenskproducerade högkvalitativa ägg. Jag vill alltså till sist också aktualisera den frågan, Ann-Kristine Johansson! 0695579897102 N 2010-01-01 00:00:00 154996 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09110/#anf51