<anforande>
<dok_hangar_id>2348405</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09110</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:110 Onsdagen den 22 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>110</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa censurfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7D3678C7-3170-4CCD-A143-4304212B5C46</anforande_id>
<anforande_nummer>137</anforande_nummer>
<talare>ANDERS BENGTSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Jag håller med om att bästa sättet för oss att påverka
våldsspiralen och det som visas i videogram, filmer
och liknande är just, som vi nu gör, att ha en debatt
om det och att bemöta argumenten. Som Helena
Bargholtz själv var inne på handlar det också mycket
om brottsbalken och liknande.
Helena Bargholtz säger att acceptansen för våld
har ökat trots att vi har censur. Jag hävdar ändå att i
och med att vi har censur har vi också en offentlig
debatt. Genom censuren lyfter filmerna oss så att säga
upp till debatt på ett annat vis.
Myndigheter och offentligheten kan diskutera ut-
ifrån att vi har vissa kriterier. Statens biografbyrå
sätter ju upp vissa kriterier när man ska avgöra vad
som ska bort eller inte. På det viset är det ett inslag i
debatten.
</anforandetext>
<intressent_id>0546982180011</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>155082</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09110/#anf137</protokoll_url_www>
</anforande>
