2348405 GP09110 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:110 Onsdagen den 22 maj 2001/02 110 2002-05-22 00:00:00 Vissa censurfrågor F3141BBA-4068-4DCC-8337-536D325BDEAF 129 INGER RENÉ (m) m Fru talman! Vi behandlar nu ett motionsbetänkan- de från den allmänna motionstiden. Det handlar om frågor om censur, vilket vi har behandlat vid åtskilli- ga tillfällen tidigare. Om jag ska kommentera Göran Magnussons in- lägg om deltagandet i kammaren kan man kanske tro att dessa frågor har diskuterats och debatterats så många gånger att våra kolleger kanhända tycker att de kan dem och av den anledningen inte sitter och lyss- nar på denna debatt. Med censur menar vi numera en av offentliga myndigheter gjord förhandsgranskning av innehållet i t.ex. brev, böcker, teaterpjäser, tidningar, telegram, radio- och TV-sändningar och annat. Det kan leda till att ett förbud meddelas för spridning, helt eller delvis, av ett alster eller av ett program. Censuren har gamla anor. Redan kort efter det att boktryckarkonsten uppfanns på 1400-talet införde kyrkan censur genom granskning av skrift innan den trycktes eller spreds. Detta fick en efterföljd i till- komsten av politisk censur i början av 1500-talet. I Sverige fick vi politisk censur på 1600-talet, men den avskaffades i princip i samband med 1766 års tryck- frihetsförordning. Denna tryckfrihetsförordning skyddades, och skyddas, av 1809 års grundlag. Motivet för att ta bort censuren var att den kunde verka hämmande på samhällsutvecklingen. Generellt anses numera censur strida mot demokratiska princi- per och mot tryck- och yttrandefrihet som bärande mänskliga rättigheter. Detta gäller i demokratiska stater till skillnad från diktaturer som fortfarande i stor utsträckning tillämpar censur. Ett undantag i Sverige är filmcensuren som utövas av Statens biografbyrå. Denna censur består i att undanröja alltför råa och sadistiska inslag i filmer och video, och att vid behov bestämma en tillåten nedre åldersgräns vid offentlig visning av film. Vi moderater tycker att det är dags att förhands- granskning av film för vuxna avskaffas. Vuxencensu- ren har spelat ut sin roll. Genom straffbestämmelser i brottsbalken och YGL ges i dag en viss garanti för att filmer som visas offentligt inte innehåller olaga våldsskildringar. Det enda skälet till att granska film ska vara för att fastställa en åldersgräns för den granskade filmens publik. Utan granskning ska filmer inte få visas för barn och ungdom. Vi anser att de nuvarande ålders- gränserna därvid ska bibehållas, men vi menar alltså att vuxencensuren ska tas bort. Därmed yrkar jag bifall till reservation 1. Om jag i mitt anförande också nämnde videofil- mer så är det inte riktigt sant, utan den kommentaren ska bort. 0388920259006 N 2010-01-01 00:00:00 155074 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09110/#anf129