2348405 GP09110 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:110 Onsdagen den 22 maj 2001/02 110 2002-05-22 00:00:00 Ändringar i djurskyddslagen, m.m. C662B94A-8BF0-4A72-9253-233487B712E4 100 JEPPE JOHNSSON (m) m Fru talman! Sällan har så många haft bestämda uppfattningar om hur minken mår och har det utan att själva ha satt sin fot i en minkfarm. Fru talman! Jag är född och uppvuxen på Lister- landet, det distrikt där det föds upp mest minkar i Sverige. Jag har bott där i hela mitt liv och bor där nu också. Min far hade mink, min svärfar hade mink och jag har själv jobbat i minkfarm. Jag anser mig alltså kunna tala utifrån ett perspektiv av att ha följt den här näringen genom åren. Jag hävdar att minken mår bra. Jag fick också lite stöd i mitt argument av Gudrun Lindvall när hon sade att gott djurskydd är lönsamt. Det är nämligen så att minken på Listerlandet är den kvalitetsmässigt bästa och den bäst betalda. Den ligger i världstopp. Det finns alltså en möjlighet att påstå att minken mår bra eftersom den producerar så fin päls. Sedan måste man, fru talman, skilja på farmade och vilda minkar, precis som vi skiljer andra djur som vi håller som husdjur eller som sällskapsdjur från vilda. Så måste man göra här också. Man kan inte som många djurrättsaktivister försöka sätta sig i min- kens ställe och känna att man sitter inlåst i en bur. Det handlar faktiskt inte om det. Genom att jag ofta besöker minkfarmar kan jag se att minkens beteende har förbättrats mycket sedan jag var liten grabb på 50-talet. De stereotyper om att minken far fram och tillbaka som man förut talade om förekommer i stort sett inte alls. Jag uppmanar er som tror något annat att faktiskt göra ett besök. Det talas mycket om det stora rörelsebehovet. Det finns forskning som visar att det inte alls är så stort utan att rörelsen ingår i minkens beteende i jakten på föda. En annan av de många missuppfattningar som har tagits upp här i kammaren handlar om minkens behov av vatten och minkens simhud mellan tårna. Jag uppmanar dem som fortfarande talar om detta att någon gång titta på en mink och se hur simhuden mellan tårna ser ut. Däremot finns det många, bl.a. agronomen vid Statens veterinärmedicinska anstalt Eva Aldén, som anser att minken inte alls är avsedd för rörelse i vat- ten. Jag bor själv mycket nära vatten och ser minken ute i vattnet. Minken går till vatten därför att den där och vid vattenbrynet kan få lättfångad föda. Fru talman! Christer Skoog tar upp vad jag skulle tycka och tänka om att en av mina kolleger här i kammaren, Marietta, har motionerat om att man bör förbjuda pälsdjur. Först vill jag säga att det faktiskt är så, Christer Skoog, att vi i vårt parti i alla fall har så högt i tak att vi tillåter enskilda ledamöter att ha an- norlunda åsikter. Sedan säger Christer Skoog: Om olyckan skulle vara framme så att regeringen kommer med ett för- bud. Nu hoppas jag på ett maktskifte i september så att vi i alla fall kan slippa en sådan regering. Om olyckan skulle vara framme - olyckan för Christer Skoog är alltså kongressbeslutet. Jag blir lite rörd av Christer Skoogs bekymmer. Jag känner Christer Skoog som en mycket god kock. Men han lyckas icke koka soppa på en spik. Det är precis vad han försöker göra här. Han borde känna mycket större oro för vad en partistyrelse har sagt, vad en s-kongress har sagt och vad en jordbruksmi- nister har sagt, att man ska förbjuda minken. Sedan börjar det i elfte timmen pratas om utred- ningar. Enligt traditionen i ert parti, Christer Skoog, har utredningar alltid förekommit före beslut. Jag uppfattar de nämnda utredningarna som ett sätt att avveckla på ett någorlunda snyggt sätt. Avveckla vill man! 0879055385113 N 2010-01-01 00:00:00 155045 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09110/#anf100