<anforande>
<dok_hangar_id>2348405</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09110</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:110 Onsdagen den 22 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>110</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Godkännande av rambeslut om en europe- isk arresteringsorder</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B94DF706-4693-47DE-A69E-2FB59DCAD1B9</anforande_id>
<anforande_nummer>10</anforande_nummer>
<talare>KIA ANDREASSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det vi gör i dag är att vi förbinder oss
till en ramlag som innebär det vi har stått i talarstolen
och sagt. Man säger: Vi förbinder oss till en lagstift-
ning som vi inte riktigt vet men anar vad den innebär
och som vi ser att vi måste förbinda oss till. Enligt
Märtas resonemang skulle ju det presenteras samti-
digt. Det är därför vi behöver mer tid.
Miljöpartiet har vid samtliga ramlagsbeslut haft
argumentet att vi inte kan fatta beslut om lagar och
bestämmelser på detta vis. Det är en halvmesyr. Det
är inte ett riktigt förfarande. Det har vi sagt tidigare,
och det säger vi nu. Den här frågan är väldigt viktig,
och i så viktiga frågor måste den svenska lagstift-
ningen presenteras samtidigt med rambeslutet. An-
nars blir det ingenting. Det faller mellan två stolar.
</anforandetext>
<intressent_id>0745615729714</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>154955</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09110/#anf10</protokoll_url_www>
</anforande>
