2348405 GP09110 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:110 Onsdagen den 22 maj 2001/02 110 2002-05-22 00:00:00 Godkännande av rambeslut om en europe- isk arresteringsorder 0A929C62-4DCF-4940-85E1-0328251E6920 1 ALICE ÅSTRÖM (v) v Fru talman! I dag ska vi debattera godkännande av rambeslutet om en europeisk arresteringsorder. Det är en oerhört viktig fråga som vi ska ta ställning till här i riksdagen. Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen och avslag på propositionen. Fru talman! Jag vill gå in lite grann på bakgrun- den och hur det här förslaget togs fram. Det här är ett rambeslut som har framförhandlats inom EU. Det togs fram i en väldig hast i den situation som uppstod efter den 11 september. Det är en fråga som det har förhandlats om länge inom EU, men man har inte lyckats komma fram till någon som helst politisk enighet. Detta är ett oerhört stort steg att ta. Att godkänna rambeslutet om en europeisk arres- teringsorder innebär att man har en fullständig tilltro till alla rättssystem inom EU. Då kan man fråga sig om det är rimligt att ha en fullständig tilltro till alla rättssystem inom EU. Enligt Vänsterpartiet är det inte det. Fru talman! Det finns de som hävdar att detta är ett ganska enkelt steg att ta. Det enda man gör är att man underlättar utlämnandet mellan staterna inom EU. Man förenklar handläggningen. Det innebär att folk inte behöver sitta häktade eller anhållna så länge i Sverige medan man går igenom de formella proce- durerna, vilket sker i dag när man vill ha någon ut- lämnad. Men så enkelt är det inte. Jag vill verkligen po- ängtera att Vänsterpartiet är för att man ska kunna utlämna mellan staterna för brott som har begåtts. Det låter ibland i debatten som om vi inte är det. För inte så länge sedan fattade vi beslut här i Sveriges riksdag om att vi även ska kunna utlämna svenska medborga- re för brott som de har begått i andra länder. Det beslutet stödde Vänsterpartiet. Fru talman! Det här handlar inte om att vi anser att folk ska kunna begå brott och inte ställas till svars för dem. Den här möjligheten finns redan i dag. Det handlar om att man ska ta ytterligare ett steg där man ska ha en fullständig tilltro till rättssystemen i de övriga EU-länderna. Det är viktigt att man tittar på vad som händer i Europa i dag. Vad händer inom rättsväsendet? Ska vi ha fullständig tilltro? Nej, efter den 11 september har vi sett tydliga tecken på att rättssäkerheten och re- spekten för mänskliga rättigheter sätts på undantag i flera av länderna. I Italien har man nu beslutat att de lagar som man har mot maffian, och det är en serie lagar som har karaktär av undantagslagar, även ska gälla terroristbrott. Det är ett av de brott som rambe- slutet om terrorism ska gälla. I Storbritannien fattade man med stor majoritet beslut om en lagstiftning som innebär att misstänkta terrorister, flyktingar som kommer som kan misstän- kas ha samröre med terrorister, kan hållas häktade utan tidsbegränsning och utan att få en domstolspröv- ning. Här har Storbritannien t.o.m. sagt att man inte kommer att följa Europarådets konvention om mänskliga rättigheter. I Frankrike väntar man en ny lagstiftning år 2003. Till dess har man begränsat organisationsfriheten för islamistiska grupper. Efter terrorattacken har vi sett förändringar i lag- stiftningen i land efter land där rättssäkerheten sätts ur spel. Är det då rimligt att i ett sådant läge fatta beslut om ha en gemensam arresteringsorder inom EU där Sverige inte kommer att ha rätt att pröva en utlämning? Det är underlaget från den stat som begär att få arresteringsordern genomförd som ska gälla, och Sverige ska inte pröva frågan. För Vänsterpartiet är det självklart att säga nej i ett sådant här läge. Dessutom anser vi att det här förslaget borde ha analyserats och granskats tillsam- mans med ett förslag som vi ska fatta beslut om nästa vecka, nämligen rambeslutet om terrorism. Där finns det oerhört många brister i själva rambeslutet, defini- tionen av vad terrorism är, vilka grupper det kommer att omfatta och vilka brott det ska gälla. Men den diskussionen får vi ta nästa vecka. Vi i Vänsterpartiet anser att det borde ha varit fullständigt självklart att analysera de här två förslagen tillsammans innan man går vidare. Fru talman! Jag vill ta upp sättet som förslaget togs fram på. Vi i justitieutskottet, och även EU- nämnden, fick information under den tid som försla- get framförhandlades. Men vi fick se olika förslag från gång till gång, eftersom det hela tiden pågick förhandlingar. Det dokument vi fick ena veckan gäll- de inte nästa vecka, för då hade det hänt något nytt i förhandlingarna. Det gjorde att det var fullständigt omöjligt för både justitieutskottet och EU-nämnden att ta ställning till om man skulle stödja förslaget eller inte. När vi i dag har förslaget på riksdagens bord ser vi att det inte nämns någonting om den svenska följdlagstiftningen. Vi har ett rambeslut som säger att vi ska genomföra detta, men det finns inte med nå- gonting om vilka förändringar vi behöver göra i den svenska lagstiftningen. Hur ska vi som lagstiftare, fru talman, med hedern i behåll kunna stödja förslaget när vi inte ens vet vilka lagstiftningsförändringar som krävs? Fru talman! Det är ett orimligt sätt att hantera lag- stiftning. Det rimliga hade varit att vi hade fått veta något om den svenska följdlagstiftningen. Vi har en lista på brott vid vilka dubbel straffbar- het ska avskaffas. Handlingen behöver inte vara straffbar i Sverige för att vi ska utlämna en person. Eftersom detta förutsätter en fullständig tilltro till att alla andra länder är rättsstater vore det rimligt att vi i justitieutskottet hade fått veta hur lagstiftningen ser ut i de andra länderna. Hur ser straffskalorna ut? Vad har man för kriterier? Men vi har inte fått något så- dant underlag. Fru talman! Det finns många brott på listan man kan diskutera. Det finns IT-brott. Det finns miljöbrott. En mängd brott för vilka man avskaffar den dubbla straffbarheten räknas upp på listan. Vi i Vänsterparti- et tycker att det är oerhört anmärkningsvärt att ett speciellt brott är med på listan, och vi ser det som väldigt oroande. Det gäller människor som hjälper och gömmer flyktingar. I Sverige bedriver vi en human och solidarisk flyktingpolitik, låt vara med stora brister. Vi har trots allt i denna kammare valt att inte kriminalisera män- niskor som i solidaritetens namn gömmer flyktingar. Men det har man gjort i många länder. Man säger att det inte är någon fara, för straff- skalan för dessa brott ska omfatta straff på tre år. Det man inte säger är vilken den nedre gränsen är. Det högsta straffet i straffskalan ska vara tre år. Det kan innebära att det rätta straffvärdet kan vara två eller sex månader, men så länge straffskalan för brottet omfattar straff på tre år ska vi kunna utlämna männi- skor som handlar i solidaritetens namn. Fru talman! Det har riktats mycket kritik mot för- slaget från en mängd olika organisationer: Sveriges advokatsamfund, Svenska Helsingforskommittén och Amnesty. Kriminologer från de juridiska institutio- nerna och en mängd debattörer har riktat oerhört stark kritik mot förslaget när det gäller rättssäkerhet och skyddet för mänskliga rättigheter. För oss i Vänsterpartiet, fru talman, är det full- ständigt obegripligt att man kan säga att man försva- rar det öppna samhället, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet, som är viktiga grundprinciper i en de- mokrati, utan att ta ställning och hålla fanan högt. I paniken efter den 11 september har man släppt fram krafter som inte sätter rättssäkerhet och mänskliga rättigheter högst på dagordningen. Fru talman! Jag vill avslutningsvis ställa en fråga till Centerpartiet och Kristdemokraterna. Jag har fortfarande inte hört era argument för att stödja för- slagen. Jag hoppas att ni från talarstolen tydligt kan förklara hur ni kan bortse från den oerhörda kritik som har kommit och stödja ett förslag som riskerar att drabba enskilda människor hårt. I detta anförande instämde Lars Ohly, Mats Ei- narsson, Ulla Hoffmann, Kalle Larsson, Charlotta L Bjälkebring, Britt-Marie Danestig, Willy Söderdahl, Tasso Stafilidis, Sven-Erik Sjöstrand, Stig Sandström, Marie Engström, Sture Arnesson, Tanja Linderborg, Murad Artin, Yvonne Oscarsson, Siv Holma och Camilla Sköld Jansson (alla v) samt Yvonne Ruwaida och Kia Andreasson (båda mp). 042839539117 N 2010-01-01 00:00:00 154946 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09110/#anf1