2348404 GP09109 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:109 Tisdagen den 21 maj 2001/02 109 2002-05-21 00:00:00 Svar på interpellationerna 2001/02:451 och 483 om iranska konvertiter interpellationsdebatt 4A23B771-BE03-4921-962E-A3F6D0D23314 125 MAGDA AYOUB (kd) kd Fru talman! Jag tänkte att ministern en gång för alla kunde ge en förklaring. Vad är egentligen enskil- da ärenden när man talar om generella frågor? För mig personligen är det att tala om enskilda ärenden att säga ett namn på en person, ärendenummer, per- sonuppgifter osv. När man hela tiden talar om dessa allmänna situa- tioner handlar det absolut inte om enskilda ärenden. Enskilda ärenden handlar om de personer som är bakom. Vi går inte på något sätt in på något enskilt fall. Vi talar generellt om 20 personer eller 100 per- soner. Det kan inte vara enskilda ärenden. Jag hör det ofta även från utskottet. Så fort man berättar en sann berättelse om personer man har träff- at och talat med, talar om hur de mår och hur de kän- ner handlar det om enskilda ärenden. Det har absolut inte varit fråga om att nämna något namn eller per- sonuppgifter. Jag vill verkligen väjda till ministern att berätta för mig hur man betraktar enskilda ärenden i denna kammare och även i andra sammanhang. Fru talman! Utlänningsnämndens rådande praxis att avvisa iranska konvertiter bygger på två centrala argument. För det första riskerar iranska medborgare som konverterar från islam till en annan religion och som låter konversionen förbli en privat angelägenhet inte att bli föremål för myndigheternas intresse. För det andra stadgar den i Iran gällande sharia-rätten officiellt dödsstraff för konversion från islam till kristendom. I ett fall under 1900-talet har konversion utgjort grund för utdömt dödsstraff enligt sharia- lagen. Det vore på sin plats att Utlänningsnämnden för- klarade hur en konversion till kristendom kan hem- lighållas. Islam genomsyrar det iranska samhället. De icke-muslimska minoriteterna i Iran, ca 1 % av be- folkningen, diskrimineras politiskt, juridiskt och religiöst. En muslimsk man som upptäcks som konvertit ska enligt sharia avrättas. Det har jag läst i olika översättningar som jag tagit del av. Det står mycket klart och tydligt att dödsdomen är vad som väntar en konvertit. En kvinna däremot ska hållas fängslad tills hon återkonverterar eller avlider. Tortyr är vanligt i iranska fängelser, och konvertiter kan dödas utan straffpåföljd. Fru talman! I FN:s senaste rapport om Iran note- ras ett tjugotal försvunna konvertiter under ett år, 1997-1998. Källorna för rapporten uppger att de sannolikt mördats. Det gäller såväl regeringens agenter, religiösa fanatiker och även konvertiternas egna familjer. Ser man till denna totala bild där för- tryck och mord utövas mot oliktänkande på alla nivå- er i samhället kan avsaknaden av offentliga avrätt- ningar av konvertiter inte rimligen sägas bevisa en existerande rättstrygghet för den som konverterat från islam. Utlänningsnämndens rådande praxis är full av märkliga uttalanden om Iran och iranier som alla syftar till att misskreditera den asylsökandes trovär- dighet och framställa konversionen som ett påhittat alibi för asyl. Utifrån sina kunskaper om det iranska samhället och iraniers förhållande till islam förklarar nämnden att seriositeten av en konversion från islam till annan religion som sker utomlands, t.ex. i anslut- ning till asylansökan, starkt kan ifrågasättas. Det är ett märkligt uttalande. Skulle iranier vara en homogen grupp där individerna inte kan fatta egna beslut? 0232236105111 N 2010-01-01 00:00:00 154917 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09109/#anf125