2348403 GP09108 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:108 Fredagen den 17 maj 2001/02 108 2002-05-17 00:00:00 Jordbruk, m.m. 30BFB732-7D5A-4C38-B2E9-DFC60FCBDF0B 14 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Fru talman! Det är glädjande att vara ute och tala med bönder i dag. Det finns en enorm framtidstro i många fall. Det finns en stor entreprenörsanda, en stor vilja till utveckling, ett intresse för ny teknik och för nya odlingsmetoder. Det finns utan tvekan en vetskap om att det här finns någonting att satsa på som man kan försörja sig på och som kan ge vinst och som dessutom kan vara ett oerhört stimulerande yrke. Men man kan också hitta precis motsatsen när man är ute och talar med bönder, nämligen en arro- gans mot oss politiker som inte förstår hur det är att sitta och harva just precis den egna fåran, en noncha- lans över de åtgärder som vidtas och ett ointresse att utveckla företagen. Jag tycker att den skillnad som finns beroende på vilka kategorier bönder som man talar om i dag är slående. Ni har säkert alla mött den. Men den är ock- så oroande. Dessa positiva bönder är de ekologiska lantbrukarna som ofta samlas och diskuterar, utveck- lar sina företag och vill någonting. Och det känns som en enormt positiv potential i Sverige. De andra är de som kanske gör som pappa har gjort och som inte riktigt ser en framtid i det som de håller på med. Jag ska läsa upp några pratminus ur en artikel. En person säger följande: I dag är lantbrukets egna tidningar de som är värst när det gäller att sabla ned lantbrukets och köttets framtid. Han säger också: Det enda som svenska lantbrukare talar om är die- selskatt och LRF, två helt irrelevanta begrepp för ekonomin i deras enskilda företag. Denna person säger vidare: I stället är det viktigt att koncentrera sig på styr- kan i svensk köttproduktion för att vända den negati- va utvecklingen där produktionen inte alls håller takten med den konsumtionsökning som sker. Han fortsätter: Det finns en massa positiva förutsättningar här, och det finns massor av marknader, och det gäller alla djurslag, såväl nöt, gris som fjäderfä. Vem är då denna person? Jo, det är den nya di- rektören i Swedish Meats, Peter Rasztar, som kom- mer från Danmark. Han skulle kunna lägga till de gnälliga politikerna också som står här och talar om denna erbarmliga ryggsäck, dvs. om dieselskatten som är helt irrelevant när det gäller ekonomin för de enskilda företagen. Vi måste sluta med dessa diskus- sioner. Den svenska ryggsäcken har knäckt en bondeleda- re och fått en partiledare att lämna in, och den är irrelevant för de enskilda företagens ekonomi. Det är inte det som vi ska diskutera. Vi ska diskutera det som de ekologiska lantbrukarna diskuterar, den fram- tidstro som kan finnas i svensk lantbruk. Det är näm- ligen precis som Peter Rasztar säger, att det finns en massa positiva förutsättningar här. Låt oss diskutera dem. Det är utan tvekan så att de 10 miljarder som EU- medlemskapet har tillfört svensk lantbruk syns. Vi har världens mest moderna traktorpark. Åk ut nu under vårbruket och titta hur det ser ut på åkrarna. Det är stora maskiner med breda hjul, nytt och mo- dernt. Dessutom har det under senaste två åren in- vesterats i ladugårdsbyggnader i Sverige som aldrig förr. Och det intressanta är att det har skett ett gene- rationsskifte i lantbruket, och de som tar över investe- rar för de kan räkna pengar. Jag skulle därför verkligen önska att vi kommer ifrån allt detta gnäll. Det är svårt att knäcka dessa myter om att det är så negativt. För vissa partier kan- ske det är en livsluft, men det är definitivt inget som skapar en framtid. Och vad det åstadkommer är att många unga människor i dag inte vågar söka till lant- bruksskolorna därför att de tror på gnället. De tror att det inte finns en framtid i lantbruket, vilket innebär att många lantbrukare i dag har svårt att hitta männi- skor som vill jobba hos dem. Det finns t.o.m. fall där lantbrukare får lägga ned mjölkproduktionen därför att de inte hittar någon som vill arbeta hos dem. Och de som jobbar i lantbruket säger att det i dag går att välja, och då väljer de vem de arbetar hos. Och det är naturligtvis riktigt. Det är en marknad vi har. Det ekologiska lantbruket har ingen ryggsäck. En av de ekologiska lantbrukare som finns i min närhet brukar åka ut på LRF-mötena och säga: Min förtjänst ökade med 25 % sedan jag ställde om mitt lantbruk till ekologiskt lantbruk. Jag har 25 % högre vinst i dag. Så kan ni också göra. Det är naturligtvis ganska provocerande. Nu är han en duktig lantbrukare och hade säkert en bra ekonomi även som konventionell lantbrukare. Men de ekologiska lantbrukarna har ingen ryggsäck. De har inte den ryggsäck som ni talar om när det gäller skat- ter på bekämpningsmedel och handelsgödsel. De tar ut ett högre pris på sina produkter, och de har en bättre ekonomi i sitt lantbruksföretag. Det är ett fak- tum. Denna marknad ökar dessutom i EU. Om vi är med i EU måste vi försöka hitta de nischer som gör att det svenska lantbrukets fördelar kan utnyttjas. Det kommer nu en ekologisk kyckling till Sverige. Den har börjat produceras. Den ska börja säljas i Konsu- maffärer, och konceptet kommer från Frankrike. Vi ligger alltså inte alltid först i alla lägen fast vi låtsas det. Det talas mycket om att vi i Sverige har fått en sänkt prisnivå. Och som åhörare kan man tro att vi här i riksdagen sitter och bestämmer priser på lant- bruksprodukter. Men det gör vi inte. Vi har inte en planekonomi. Vi har en marknadsekonomi. Och kan bönder vara duktiga och sälja sin havre till USA för höga priser är det fullt tillåtet. Kan man gå ihop med danskarna som man också gör och sälja korn dyrt är det fullt tillåtet, och det gör man också. De priser som det handlar om är de garanterade priserna som bön- derna får om de vill sälja till staten. Men sedan är det fullt möjligt för bönderna att ta ut precis de höga extrapriser som de över huvud taget kan få. Och na- turligtvis ska de göra det. Naturligtvis ska de se till att de producerar så goda produkter att de kan få ut ett merpris. Ibland blir man förvånad när man hör hur det ser ut. Jag har kontakt med en lantbrukare som numera återtar allt kött. Det handlar om en bonde som har ett stort ekologiskt lantbruk och som skickar sina djur för slakt på närmaste slakteri, men han tar tillbaka allting och säljer direkt till affär. Han får då ut ett merpris på betydligt mer än det dubbla. Detta innebär naturligt- vis att han nu kommer att bygga ett eget slakteri. Han inser att om han tar in flera led i sin egen regi så tjä- nar han pengar på det. Men han menar också att han bara genom att återta alla djur så har han förändrat sin situation radikalt. Det måste alltså till lite annat tän- kande. Man kan inte alla gånger göra som far och farfar gjorde. Det påstås också i Sverige att många jordbruk läggs ned. Och som i många andra fall måste man fråga sig varför det läggs ned jordbruk. Små jordbruk läggs ned. Ett av skälen är EU. Det är nämligen så att de bidrag som kommer har gjort att markpriserna har ökat, vilket innebär att om man inte kan ärva sitt lantbruk utan måste köpa det, då måste det vara en tillräckligt stor gård för att man ska kunna få in så mycket pengar att man klarar lånen eftersom priset har blivit högre. Därför finns det i många fall inte avsättning för små gårdar i udda bygder. Norra Upp- land är ett typexempel på det. Men det som händer är inte att gården läggs ned utan att bondens granne tar över gården. Och samma areal odlas i Sverige som när vi gick in i EU. Det produceras precis lika mycket som tidigare, och där är det produktionsbegränsningar i EU. Vi producerar så mycket mjölk vi får, och vi producerar så mycket nötkött vi får, dvs. vi utnyttjar de möjligheter som finns fullt ut. Vi tar ut nästan exakt det antal handjursbidrag som finns. Jag skulle verkligen önska att det blev en hyfsning i debatten. Det är inte negativt att vara bonde i Sveri- ge. Det finns enorma potentialer och möjligheter, och det går att tjäna pengar. När det gäller lika villkor kan vi se att Danmark har tio gånger lägre miljöstöd och tio gånger högre skatt på bekämpningsmedel. Och ett av skälen till att Miljöpartiet är intresserat av en återföring av mil- jöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel är just detta, att det därigenom finns en möjlighet att öka skatten på bekämpningsmedel och återföra dessa pengar till lantbruket och se till att vi ökar miljöstyr- ningen på det sättet. Vi hoppas att det kommer att hända. Danmark har gjort så. Man har sett till att höja skatten på bekämpningsmedel rejält och återfört pengarna till lantbruket. Man får därmed en starkare styrande miljöeffekt, och man börjar se effekter. Alltfler slutar använda bekämpningsmedel i Dan- mark. Där är naturligtvis skälet att man har mycket lättare jordar och ser direkt att det rinner ned i grund- vattnet. Man har alltså problem. Jag måste också säga att lantbruket har påverkat den biologiska mångfalden, i alla fall fram till 50- talet. Sedan skedde det en förändring. Det kan man se inte bara i Sverige utan även på många andra håll där det kemikaliserade lantbruket i dag gör att den biolo- giska mångfalden i odlingslandskapet har det mycket svårt. Det finns en känd naturvårdare som brukar hävda att en spannmålsåker är lika fattig på biologisk mång- fald som en asfalterad parkeringsplats. I dag är det ekologiska lantbruket som gör att många av de arter som är beroende av ett odlingslandskap har en chans att finnas kvar. Från Miljöpartiets sida har vi många reservationer i det här betänkandet. Jag vill yrka bifall till reserva- tion 10, men naturligtvis står vi bakom samtliga våra reservationer. Jag vill bara kort säga att det som verkligen behö- ver tas bort av EU:s stöd är exportstöden för djur. En halv miljon djur skeppas med exportstöd till norra Afrika och Mellanöstern i transporter som ibland tar upp till en vecka till en slakt som är fruktansvärt grym. Om de exportstöden för levande djur försvin- ner har EU tagit ett steg framåt när det gäller djur- skyddet. Där börjar Sverige bli omsprunget. De in- redda burar som vi tagit ett beslut om och som de investeras i nu kommer inte att godkännas av Tysk- land, Holland väntas gå efter och även Belgien. Ibland måste vi nog fundera på vad vi gör för någon- ting. Vi får höra att det konventionella lantbruket blir allt miljövänligare. Det är tyvärr inte sant. Använd- ningen av bekämpningsmedel ökar. Vi har två divergerande strömmar i lantbruksut- veckling i dag. Vi har en som är positiv och med framtidstro som inte använder kemikalier och som hittar möjligheter, som är innovativ och vill göra förändringar, som tjänar pengar. Så har vi en annan, som säkert också tjänar en del pengar, där man rein- vesterar, och det är naturligt att man gör så. Det är som med pensionsförsäkringen att man inte vill be- höva skatta pengarna. Det gäller att öka investeringen i sitt lantbruk. Det finns naturligtvis pengar även där att tjäna. Men vi måste, som Peter Rasztar säger, sluta med den självkritik som tyvärr bara är negativ. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 154753 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09108/#anf14