<anforande>
<dok_hangar_id>2348402</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:107 Torsdagen den 16 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>9E23B504-09BC-4D2F-BA27-B25D81A5EBCD</anforande_id>
<anforande_nummer>50</anforande_nummer>
<talare>Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag menar att fri forskning är väldigt
viktig, och den enda finansiär som riktigt kan bidra
till fri forskning är svenska folket, som betalar genom
de skattemedel som riksdagen tar in. De pengarna ska
inte användas för att stötta privata finansiärers forsk-
ning. Då gröper vi ur möjligheterna för den fria
forskningen. Det är den enkla ideologiska princip
som alla partier i riksdagen har ställt sig bakom.
Vidare ska det förstås konkretiseras hur stor andel
de här extrakostnaderna utgör, och riksdagen har
beslutat att 18 % är en rimlig lägsta nivå. Det är sedan
upp till varje högskola och universitet att på egen
hand formulera hur det ska gå till.
Jag tycker att det är ett bra system eftersom det
värnar om de pengar som riksdagen beslutar ska gå
till fri forskning, så att de inte används för att betala
andra finansiärers olika kringkostnader.
Valfångst i Japan
</anforandetext>
<intressent_id>0977281927618</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>154692</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09107/#anf50</protokoll_url_www>
</anforande>
