<anforande>
<dok_hangar_id>2348402</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:107 Torsdagen den 16 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>FC4C0BAB-67F9-46E9-AAFF-26D1FFB4FBEE</anforande_id>
<anforande_nummer>39</anforande_nummer>
<talare>ANNA KINBERG (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag har en fråga till Mona Sahlin.
I en interpellationsdebatt tidigare i veckan lanse-
rade Mona Sahlin en av sina favoritkäpphästar, näm-
ligen positiv särbehandling för att få in fler invandra-
re i jobb. Även om statsrådet Sahlin är mer känd för
att prata än för att skriva gör jag ändå tolkningen att
det här kommer på allvar.
Jag håller med om att det vore mycket önskvärt att
arbetsgivare anställer fler invandrare, men frågan är
om just den här strategin leder åt det hållet. Vi har
inte sett några sådana tecken under perioden. Sverige
är tvärtom ett av de sämsta länderna när det gäller att
integrera invandrare på arbetsmarknaden.
Trots att Mona Sahlin har pratat om att det här är
dåligt har det inte blivit tillräckligt bra.
På vilket sätt tror statsrådet Sahlin att just den här
pratbubblan skulle leda till bättre integration?
</anforandetext>
<intressent_id>012053331219</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>154681</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09107/#anf39</protokoll_url_www>
</anforande>
