<anforande>
<dok_hangar_id>2348402</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:107 Torsdagen den 16 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Biobanker inom hälso- och sjukvården m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F0D58EC8-7239-4939-91A0-9E02798EE7E8</anforande_id>
<anforande_nummer>32</anforande_nummer>
<talare>CONNY ÖHMAN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det gläder mig att Kerstin Heinemann
säger sig kämpa för patientens rätt och ställning. Låt
oss vara överens på den punkten.
Kerstin Heinemann försöker påskina att det skulle
vara på det sättet i dag att alla prover sparas och att
det finns alla möjligheter att gå tillbaka och studera
nästan vad som helst i efterförloppet. Så är det inte,
Kerstin Heinemann.
I dag förstörs oerhört många prover i svensk sjuk-
vård. Det vore en omöjlig situation om allting skulle
sparas för evinnerlig tid. Vad det här handlar om är
att sätta tryck på den dialog som patienten har med
sin läkare så att man faktiskt går igenom hela pro-
blemkomplexet.
Patienten ska få fullständig information om vad
som är tänkt att ske i diagnostikläget och i behand-
lingsläget. Man ska ha en dialog med patienten även
om detta med prover liksom man självfallet ska ha en
dialog med patienten om olika behandlingsalternativ
som står till buds.
</anforandetext>
<intressent_id>0368245926011</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>154674</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09107/#anf32</protokoll_url_www>
</anforande>
