2348401 GP09106 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:106 Onsdagen den 15 maj 2001/02 106 2002-05-15 00:00:00 Penningpolitikens och Riksbankens för- valtning 2001 7A84D098-908F-42B8-A3D0-4F9954ED0DEB 232 JAN BERGQVIST (s) s Fru talman! Har Riksbanken fört en bra penning- politik? Som Lena Ek var inne på kan vi se en ganska ljus bild i finansutskottets granskning för treårsperio- den 1999-2001. Det här är tre framgångsrika år för den ekonomiska politiken. Under perioden sjunker arbetslösheten ned till 4 % och därunder. Vi får 170 000 fler människor i arbete. Inflationen är i ge- nomsnitt 1,4 %. Och till svenska folkets glädje ökar reallönerna med hela 10 %, den bästa reallöneökning- en på 50 år. Den offentliga sektorns nettoskuld på 392 miljarder bantas bort och omvandlas till en nettoför- mögenhet. Det är en stor nyhet som har fått förvå- nansvärt liten uppmärksamhet. Våra offentliga finan- ser växer sig så starka att vi till skillnad från andra länder förmår att möta den internationella konjunk- turnedgången med en kraftfull och expansiv finans- politik. Vi kan nu se att trots alla varsel har arbetsmark- naden utvecklat sig bättre än väntat. Ska man få så goda resultat måste alla delar av den ekonomiska politiken fungera väl, såväl regeringens som riksda- gens ekonomiska politik och Riksbankens penning- politik. Jag tvekar därför inte att sätta betyget väl godkänt på Riksbankens penningpolitik under denna period. Vi vill ha en stark och välkonsoliderad riksbank. Men det måste ändå gå att sakligt resonera om vad som kan vara en rimlig konsolidering och en väl avvägd balansräkning. Riksgäldskontorets chef Tho- mas Franzén sade vid finansutskottets utfrågning i oktober förra året: En överkapitaliserad centralbank bekostas av skattebetalarna. Vi inom Riksgäldskontoret lånar upp för att placera pengar i Riksbanken. Riksbanken har i dag ungefär 70 miljarder placerade i kort ränta i banksystemet, och vi lånar upp till högre räntekostna- der. Dessutom behåller Riksbanken 20 % av sina ränteinkomster för att lägga till det egna kapitalet som behöver öka eftersom det är så stort från början. Detta ökar i sin tur statens upplåningsbehov och skatterna. Här har talats en del om osäkerhet, bristande för- utsägbarhet, att det inte finns fasta principer och lik- nande. Jag tycker inte det stämmer. Vi gjorde en samlad bedömning förra året. Den innebar en extra inleverans på 40 miljarder uppdelat på två år. Det var dessutom en fortsättning av de utdelningsprinciper som vi haft sedan 80-talet. Det var det besked vi gav förra året, och det är det besked vi ger i år. Vi fick här höra av Lena Ek, och vi kan också se det i reservationerna, hur de borgerliga instämmer i direktionens förslag att skapa en fond på 10 miljarder vars årliga avkastning i stort sett ska kunna täcka bankens driftskostnader. Syftet är att bygga upp en säkerhet om Riksbanken i framtiden måste arbeta i det kontantlösa samhället och inte längre får inkoms- ter till följd av sitt sedelmonopol. Jag har stor sympati för att Riksbanken vill ha bå- de hängslen och livrem. Men här handlar det nog om dubbla hängslen och fyrdubbla livremmar och kanske lite till. Man gör nämligen antagandet att den utelö- pande stocken av sedlar och mynt på några få år kommer att krympa till en obetydlighet och att det därför behövs en sådan här fond. Men det finns knap- past något stöd för ett sådant drastiskt antagande. Trots att vi det senaste decenniet har fått så mycket mer av elektroniska betalningar, kontokort och kon- tantlös handel har sedelstocken ökat med 50 %. En realistisk bedömning för de närmaste tio åren är att sedelstocken fortsätter att växa. Men låt oss ändå testa vad som händer med Riks- banken om vi gör det helt osannolika antagandet att sedelstocken bara skulle vara hälften så stor om tio år. I så fall kommer Riksbankens avkastning på sitt se- delmonopol att undan för undan sjunka från dagens 4 miljarder kronor ned till ca 2 miljarder om tio år. Även den summan räcker mer än väl för att täcka Riksbankens driftskostnad på mellan 600 och 800 miljoner kronor. Varför ska en normalt sett vinstdri- vande verksamhet bilda en mångmiljardfond vars årliga avkastning ska kunna täcka det allra mesta av driftskostnaderna? Om det uppstår en extra god av- kastning ett år, ska man då vara extra generös med sina driftskostnader? Blir det inte svårt att med en sådan här fond upprätthålla förtroendet för att man håller en lika sträng kostnadskontroll i Riksbanken som i annan statlig verksamhet? De borgerliga partierna har många besvärande hål i sina budgetalternativ för 2002. Till det kommer att de av någon outgrundlig anledning tillgodoräknade sig de 20 miljarderna i inleverans som de nu så hög- ljutt protesterar mot. Att de borgerliga i dag proteste- rar mot den extra inleveransen innebär att de under- känner sina egna budgetförslag. Det fattas 20 miljar- der i deras budgetförslag utöver alla de andra brister som finns där. Vad gör då de borgerliga när de upp- täcker att de har tillgodoräknat sig 20 miljarder som de inte vill ha? Säger de att det var ett misstag, att man beklagar det och att man ska försöka rätta till det? Nej, det sorgliga inträffar nu att de borgerliga smiter ifrån sitt ansvar att presentera trovärdiga bud- getalternativ. I stället hittar de på olika undanflykter och skyller ifrån sig på andra. Kristdemokraterna, som gärna vill rida på höga principer, har försökt att förklara bort de gapande hålen i sitt budgetförslag med att finansministern skulle ha mörkat och smugit in pengarna i regering- ens budget och att de därför inte kände till att de var inräknade. I så fall måste ni ha slutat att läsa i bud- getpropositionen innan ni kom till avsnittet Statsbud- getens inkomster i första delen av budgetpropositio- nen. Där står det tydligt klart om de ökade inkomster som beror på att Riksbanken förväntas göra en extra- ordinär utdelning även 2002. Mer insmuget än så var det faktiskt inte. När nästan hela Centerpartiet, inklusive Lena Ek, missade i omröstningen om det tillfälliga sysselsätt- ningsstödet angav Lena Ek teknikaliteter som orsak, trots att det var människorna som gjorde misstaget och inte tekniken. När det gäller riksbankspengarna skyller Lena Ek på vad hon kallar riksdagens arbets- modell. Men på vilket sätt skulle riksdagens arbets- modell tvinga Centerpartiet att räkna i de 20 miljar- derna i sitt budgetalternativ om de inte vill ha peng- arna? Det är ju Centerpartiet självt som bestämmer om man ska räkna in pengarna eller inte. Efter det vill jag dock skynda mig att instämma i något klokt som Lena Ek har sagt. Det är att riksda- gens arbete ska styras av riksdagens ledamöter. Det tycker vi är en viktig princip, sade Lena Ek när hon avvisade Moderaternas förslag om att riksbanksdi- rektionens tjänstemän ska ha laglig rätt att kräva att bli hörda i en offentlig riksdagsutfrågning. Socialde- mokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Center- partiet har hela tiden haft en solklar inställning i den här principfrågan. Vi fyra partier anser att riksdagens arbete ska bestämmas av riksdagen. Det är de folk- valda själva som ska bestämma över sitt eget arbete. Att ge tjänstemän hos en underordnad myndighet bestämmanderätt över de folkvalda och riksdagens arbete är ett förslag som inte hör hemma i en parla- mentarisk demokrati. I den här frågan har Folkpartiet fladdrat fram och tillbaka som en tyllgardin i högervindarna. För två år sedan ställde Folkpartiet helhjärtat upp på Moderater- nas förslag och skrev under på att enligt reservanter- nas mening vore det särskilt värdefullt att få fastslaget att rätten att föranstalta om utskottsutfrågning är ömsesidig. Förra året röstade Folkpartiet på Modera- ternas motion men hävdade i debatten att man hade en annan uppfattning. Det uppstod en diskussion där Folkpartiets representant påstod att jag inte läst or- dentlig vad som stod i reservationen, men en månad senare erkände Folkpartiets representant att reserva- tionen blivit felaktigt utformad. I år ser vi reservationen i en ny skepnad. Nu har reservanterna snurrat 180 grader jämfört med för två år sedan. Nu nöjer de sig med att riksdagen ska kunna ställa krav på Riksbanken, men inte tvärtom. Då vill jag fråga Moderaterna: Innebär det att ni nu definitivt överger motionens förslag om att det ska finnas en ömsesidighet där riksbanksdirektionen enligt lag ska kunna kräva att riksdagen anordnar utfrågningar? Var det här sista gången som ni lägger fram ett sådant här förslag om ömsesidighet i en motion? Jag får väl för artighetens skull kommentera det som Gunnar Axén sade i sitt anförande, även om jag fick en stark känsla av det handlar om att man har väldigt svaga argument och att man därför behöver höja rösten kraftigt. Konfiskation, plundring och övergrepp, sade Gunnar Axén om Riksbankens extra inleveranser. När man hörde Gunnar Axén kunde man aldrig tro att han själv aktivt medverkade till den ena halvan av den extra inleveransen på 40 miljarder. När man hörde honom kunde man möjligen också tro att Riks- bankens egna kapital måste ha sjunkit med minst 20 miljarder förra året. I själva verket kan jag lugna honom. Han medverkade bara till att Riksbankens egna kapital minskade med 8 miljarder jämfört med året innan. Det är för övrigt samma situation i år, 8 miljarder. Minskningen på två år blir alltså samman- lagt 16 miljarder. Då ska man veta att under den tidi- gare tvåårsperioden 1998-1999 ökade Riksbankens egna kapital med det dubbla, med 32 miljarder. Att vi som nu inte bara står för ena halvan av de 40 miljar- derna skulle plundra och äventyra Riksbankens finan- siella oberoende är därför inte ett särskilt välgrundat påstående, om jag uttrycker mig mycket milt. Även i fortsättningen kommer Riksbanken att va- ra en av världens bäst konsoliderade centralbanker. Vi är inställda på att Riksbanken ska kunna bevara den situationen i framtiden. Låt mig efter den kommentaren till Gunnar Axén säga att jag som en kontrast uppskattade den sakliga ton som Johan Lönnroth, Per Landgren och Lena Ek har haft i debatten. Jag måste säga att Johan Lönnroth ställer rätt svåra frågor. För närvarande har vi skyl- dighet att ha en självständig riksbank. Det är min bestämda uppfattning att det är ett internationellt åtagande. Vad som kan hända i framtiden i våra rela- tioner till EU har jag väldigt svårt att i dag göra be- dömningar av. Jag tycker också att det är lite väl mycket begärt att jag ska uttala mig om vilka som ska finnas i riksbanksdirektionen i en framtid. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till finansut- skottets förslag. 0387691310906 N 2010-01-01 00:00:00 154608 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09106/#anf232