<anforande>
<dok_hangar_id>2348401</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:106 Onsdagen den 15 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Penningpolitikens och Riksbankens för- valtning 2001</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0A75A5BD-460C-4754-B65E-F1C8D68760BA</anforande_id>
<anforande_nummer>229</anforande_nummer>
<talare>JOHAN LÖNNROTH (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag ska roa mig med ett gammalt
citat som jag råkar ha i huvudet. Det var president
Ford som var nyvald - jag tror det var 1975 - när de
nya monetaristiska idéerna hade kommit i ropet. Han
höll ett stort tal inför börssällskapet i New York. Där
ropade han ut: Trots allt, mina vänner, omfattar ar-
betslösheten ju bara 5 % av befolkningen, men infla-
tionen är någonting som skadar alla!
Alla börsmäklarna ställde sig upp och applåderade
våldsamt, just därför att det utryckte precis tanken att
det är en klassfråga.
Det är alltså vissa som har större intresse av att
hålla tillbaka inflationen än att hålla tillbaka arbets-
lösheten och andra som har motsatt prioritering. Alla
människor, alla kloka människor i alla fall, vill själv-
klart ha både låg inflation och låg arbetslöshet, men
det kan uppstå en konflikt, och den konflikten är i
ganska hög grad klassmässigt och politiskt ideolo-
giskt bestämd.
</anforandetext>
<intressent_id>0586690122908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>154605</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09106/#anf229</protokoll_url_www>
</anforande>
