<anforande>
<dok_hangar_id>2348401</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:106 Onsdagen den 15 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Penningpolitikens och Riksbankens för- valtning 2001</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>39E7B875-2040-4F5F-AE9C-CB5C195D07CC</anforande_id>
<anforande_nummer>227</anforande_nummer>
<talare>JOHAN LÖNNROTH (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Vi är starka fiender till en hög infla-
tion, och vi får aldrig återvända till 80-talets höga
inflationstakt. Vänsterpartiet har starkt bidragit till att
få ordning på de offentliga finanserna. Det är den
kanske viktigaste orsaken till att vi inte ska få tillbaka
en hög inflation.
Men jag vägrar att godta den nya, heliga ekonom-
kyrkans doktrin att det aldrig kan uppstå motsättning-
ar mellan målen full sysselsättning och låg inflation.
Ibland måste man, åtminstone på kort sikt, välja vil-
ket man anser vara mest väsentligt.
Det var en uppfattning som nästan hela ekonom-
kåren hade på den tiden jag var lärare i nationaleko-
nomi - även moderata ekonomer hävdade på den
tiden den uppfattningen. Nu har ekonomkårens majo-
ritet, som alltid politiskt hänger med den makthavan-
de ideologin, fått en ny helig princip. Det är alltså
likadant i dag. Men det är en doktrin som historien så
småningom kommer att köra över.
</anforandetext>
<intressent_id>0586690122908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>154603</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09106/#anf227</protokoll_url_www>
</anforande>
