<anforande>
<dok_hangar_id>2348401</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:106 Onsdagen den 15 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Penningpolitikens och Riksbankens för- valtning 2001</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F0E1BB4E-2730-4073-8A08-36D09D6F0218</anforande_id>
<anforande_nummer>226</anforande_nummer>
<talare>GUNNAR AXÉN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Ledamöterna av riksbanksdirektio-
nen må emellanåt ha olika uppfattningar om hur man
ska justera räntan för att uppnå målet om prisstabili-
tet. Däremot råder det inget tvivel inom riksbanksdi-
rektionen eller mellan de flesta ekonomer om att
målet måste vara att hålla tillbaka inflationen och
hålla prisstabiliteten - precis på det sätt som det nor-
malt inom läkarkåren råder enighet om hur man ska
behandla olika åkommor.
Vänsterpartiet och några få ekonomer skiljer sig i
detta sammanhang markant från alla andra när de vill
frångå målet om prisstabilitet och göra det möjligt att
öka inflationen, vilket skulle leda till försvagad
svensk konkurrenskraft och fattigare hushåll.
Vad är poängen med detta? Har inte Vänsterparti-
et lärt sig någonting av historien och insett vilket
gissel en hög inflation är?
</anforandetext>
<intressent_id>0782242286018</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>154602</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09106/#anf226</protokoll_url_www>
</anforande>
