<anforande>
<dok_hangar_id>2348401</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:106 Onsdagen den 15 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa tobaksfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>40B86464-E957-47D9-B1A8-5B5AF8FF75DB</anforande_id>
<anforande_nummer>146</anforande_nummer>
<talare>LOTTA N HEDSTRÖM (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! 8 000 personer per år dör av rökning.
Av dem dör ungefär 500 av passiv rökning. Till det
avsätter staten ungefär 30 miljoner kronor för före-
byggande arbete. Ungefär 500 personer dör också i
trafiken. Där avsätter vi miljardbelopp för förebyg-
gande arbete, och det är ju bra, men det haltar. Vi
måste ha samma skala för samma storleksordning på
skador.
Fru talman! Därför vill jag yrka bifall till reserva-
tion 12 och se till att åtminstone 1 % av skattemedlen
går direkt till förebyggande arbete när det gäller to-
baksskador.
Jag har själv varit tveksam till rökfria restauranger
och tänkt att man går till krogen för att röka och
dricka. Det är väl därför folk går dit. Själv är jag inte
någon krogmänniska, men jag har en liten festkvot av
cigaretter som jag satt upp för mig själv att jag får
röka per år. När jag har satt mig in i argumentationen
och funderat har jag böjt mig för sakskäl. Rökning
ska självfallet vara undantaget och rökfrihet vara
regeln, inte minst när man förstår vilket lidande och
vilket förtryck som astmatiker och allergiker är ut-
satta för hela tiden av rökare.
Restauranger är en allmän miljö, allas miljö, och
vi måste hjälpa till med att skapa en målsättning att
även restauranger ska bli rökfria. Det är en rättighets-
fråga. Rökarna tillför atmosfären något oönskat, och
det är de som måste vika.
Man kan röka hemma, man kan röka ute och man
kan röka i särskilda rum, men det är viktigt att mini-
mera antalet allmänna rökfria miljöer. Vägen dit bör
vara frivillighet. Det är bra att branschen får en tid för
omställning då man kan argumentera och då opinio-
nen i frågan kan sätta sig. Vi ska först pröva frivillig-
hetsvägen. Om branschen inte klarar målet kan vi
återkomma med lagstiftning, och då kan vi med en
stärkt argumentation säga att vi har gett den chansen.
En särskild grupp som är värd att nämna i sam-
manhanget är barn och unga. Att de över huvud taget
börjar röka är en folkhälsokatastrof, och vi bör hålla
kontroll över dem som säljer. Slarviga näringsidkare
öppnar för förstöring av späda lungor och begräns-
ning av dessas syreupptagning. Vi vill att man inte
bara ska anmäla försäljning utan även, gärna mot en
avgift, ska tvingas ansöka om tillstånd för försäljning
av tobak. Ansökningen ska prövas, och tillståndet ska
kunna dras in.
Jag yrkar därför bifall till reservation 7.
Slutligen, herr talman: De ofödda barnen är sär-
skilt oskyddade vad gäller passiv rökning. Vi menar
att det är viktigt att gravida får möjlighet till all tänk-
bar hjälp med rökavvänjning som ett verkligt led i det
förebyggande arbetet. För tids vinnande ska jag dock
nu inte yrka bifall till reservation 18 utan ska åter-
komma i frågan.
Allra sist vill jag bara säga: Ingen ska behöva bli
sjuk av andras rök.
</anforandetext>
<intressent_id>0699787174310</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>154522</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09106/#anf146</protokoll_url_www>
</anforande>
