2348401 GP09106 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:106 Onsdagen den 15 maj 2001/02 106 2002-05-15 00:00:00 Vissa tobaksfrågor 864D9026-2EAE-4B13-B973-E2EF06BFC2B0 132 KENNETH JOHANSSON (c) c Fru talman! Tobaken är ett stort och känt häl- soproblem. Listan över vilka konsekvenser tobaken för med sig kan göras lång. Det gäller dels för den som själv använder tobak, men även för den som påtvingas en passiv konsumtion. Uppgifter pekar på att rökningen kräver upp emot 8 000 liv per år i Sve- rige. Var fjärde rökare dör i medelåldern och förlorar i genomsnitt 22 år av sitt liv. Ca 500 personer dör dessutom varje år av passiv rökning i Sverige. Så här kan vi inte ha det! En god folkhälsa inne- bär att människor är friska och mår bra, och att vi gör något åt de hälsoklyftor som finns. Det handlar både om att förebygga sjukdom och att främja hälsa. Det handlar också om att engagera medborgarna inom frivilligorganisationer och som enskilda individer. Det är helt nödvändigt att motverka kommersiella hälsohot. Samhället ska, genom framsynta åtgärder, underlätta för den enskilde att leva ett hälsosamt liv. I söndags satt jag på ett kafé vid en flygplats i Pa- ris. Där var så rökigt att man nästan fick skära sig fram. Folk fimpade direkt på golvet. I denna och i annan internationell jämförelse framstår onekligen vårt arbete i Sverige som framgångsrikt, även om vi inte på något sätt kan slå oss för bröstet med tanke på den situation vi har. Vi ser i dag resultat av våra breda satsningar på opinionsbildning, på ett aktionsinriktat arbetssätt med såväl vuxna som ungdomar engagerade, och omfat- tande såväl aktiv som passiv rökning. Vi ser resultat av att vi har påvisat tobaksindustrins arbetsmetoder för att rekrytera nya konsumenter, liksom av samord- nade insatser mellan t.ex. Folkhälsoinstitutet, lands- ting, frivilligorganisationer och andra. Det krävs dock ett fortsatt mycket målmedvetet och intensifierat arbete för att minska tobaksbruket. Det krävs information, utbildning, opinionsbildning och tobaksfria miljöer. Debutåldern måste skjutas upp, och det behövs ytterligare insatser riktade till barn och ungdomar. Det är viktigt att påverka vuxen- världen - vuxna är antingen goda eller dåliga före- dömen. Det krävs också lagstiftning, kontroll och efterlevnad. Jag tror att det är viktigt att också lyfta fram olika exempel, t.ex. skolor som gör förtjänstfulla insatser. Ett exempel är Eva Egervärn och hennes lärarkolleger i jämtländska Hallen, som tillsammans med eleverna håller den lilla Kyrkskolan tobaksfri. "Att prata tobak med ungdomarna är enkelt, det finns ju inget som är bra med tobak", säger Eva frankt i tidskriften Tobak eller Hälsa. Det behövs engagemang, mod och före- döme. Vi måste börja i den lilla miljön. Det är viktigt. Ytterligare exempel på positiva förebilder är de rökfria nattklubbar som börjar dyka upp. I Borlänge i Dalarna öppnades vid årsskiftet landets kanske första rökfria nattklubb. Det är en mycket god idé som ver- kar ha slagit väl ut. Kläderna är fräscha även dagen efter, och lokalerna är fräschare. Det finns inga brännhål i mattan, och lokalen kan användas under dagtid till konferenser, framhåller Benny Astor, som är en av dem som driver verksamheten. Det är ett bra och viktigt exempel på vad som går att göra. Detta vill jag och Centerpartiet stimulera och se mer av. Fru talman! Centerpartiet ställer sig bakom det allra mesta av innehållet i betänkandet. Där finns små men ändå steg i rätt riktning. Tillkännagivandet att förebyggande insatser krävs såväl för barn och ung- domar som för vuxna är en bra justering som jag förutsätter kommer att sätta spår i det fortsatta arbe- tet. Däremot är jag besviken och förvånad över att Centerpartiet är ensamt om att redan nu förorda en skarp lagstiftning för rökförbud i restauranger och andra serveringsställen. Förbudet skulle gälla fr.o.m. den 1 januari 2004. Inte ens Miljöpartiet, som motio- nerade om skarp lagstiftning fr.o.m. den 1 januari 2003, håller i utan går på frivillighetslinjen. Såväl arbetsmiljön, drogpolitiska motiv som hälsoskäl talar för ett snabbt ställningstagande för ett rökförbud. Härigenom blir restaurangmiljön och kaféerna också tillgängliga för den stora grupp som inte tål tobaksrök. Ensam är inte alltid stark. Det gäller särskilt när det handlar om att få igenom kloka beslut i denna riksdag. En lagstiftning nu underlättar förberedelsearbetet och undviker spekulationer, som redan förs, om det ska vara 100 % rökfritt för att frivillighetslinjen ska ha lyckats osv. Om frivillighetslinjen misslyckas, när kan ett förbud verkställas? Blir det utvärdering, pro- position, riksdagsbehandling? Enligt min uppfattning är risken betydande för att det blir ett misslyckande. Det blir tjafs om definitioner, och det blir fördröj- ningar. Jag har en fråga till Lars Elinderson, Moderater- nas talesman: Varför, Lars Elinderson, ska just den personal som arbetar i restauranger, på kaféer och som bartender eller motsvarande inte ha rätt till en rökfri arbetsmiljö? Alla andra har det. Varför ska just den här personalgruppen inte ha den rätten? Det är en direkt fråga som jag skulle vilja ställa. Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation 5, men jag står självfallet bakom även reservation 17, som rör förslag om ökad tillgänglighet för nikotinläkemedel. Vi menar att det under kon- trollerade former bör bli möjligt för fler än apotek och apoteksombud att sälja nikotinläkemedel. 0327857385513 N 2010-01-01 00:00:00 154508 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09106/#anf132