2348401 GP09106 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:106 Onsdagen den 15 maj 2001/02 106 2002-05-15 00:00:00 Vissa tobaksfrågor A616B4D9-84A3-43EF-A3A7-32FDEA155416 130 LARS ELINDERSON (m) m Fru talman! Det här betänkandet, liksom det tidi- gare, behandlar regeringens förslag till förändringar av tobakslagen. Dessutom handlar det om ett knappt hundratal motionsyrkanden som väckts med anled- ning av propositionen och under den allmänna mo- tionsperioden förra hösten. Från moderat sida har vi under utskottsbehand- lingen yrkat avslag på propositionen. Vi har också ett antal reservationer till förmån för yrkanden som framförts i kommittémotioner och enskilda motioner om bl.a. åtskillnad mellan skadliga och mindre skad- liga tobaksvaror vad gäller t.ex. marknadsföring. Vi tycker att förbudet mot försäljning av tobak till per- soner under 18 år ska ersättas med överenskommelser och riktad information. Vi anser allmänt att mål- gruppsinriktad information, som visat sig vara fram- gångsrik, ska stödjas, liksom att sjukvården måste satsa mer resurser på att hjälpa rökare att sluta. Vi vill öka tillgängligheten till nikotinersättningspreparat genom att de inte ska klassas som läkemedel och därför kunna säljas inom dagligvaruhandeln och på t.ex. restauranger. Vi motsätter oss också regeringens förslag till anmälningsplikt och krav på kommunal tillståndsgiv- ning och tillsyn för försäljning av tobak, liksom na- turligtvis därmed också införandet av en kommunal avgift för sådana tillstånd och sådan tillsyn. För att spara tid, fru talman, nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 1. Självklart besväras även moderater lika mycket som alla andra av tobaksrök. Och naturligtvis är to- baksrökning lika hälsovådlig för moderater som för socialdemokrater, vänsterpartister, centerpartister, kristdemokrater, folkpartister och kanske t.o.m. mil- jöpartister. Jag sitter inte gärna i en rökig lokal och äter eller fikar. Jag undviker helst tobaksrök över huvud taget, också om jag står i en bar och tar ett glas öl. I vårt hem har det aldrig förekommit att någon har rökt, i varje fall inte vad jag vet. Vi har ett totalt rökförbud som vi har kommit överens om i familjen. Det är ganska vanligt, också bland rökare, att man kommer överens om att inte utsätta varandra för rök. Jag håller med om att icke-rökare, i synnerhet al- lergiker och andra som påverkas mycket starkt av tobaksrök, de facto är utestängda från många offentli- ga lokaler på grund av rökningen. Jag tycker att riks- dagen har ett ansvar för att göra något åt det. Men jag tror inte att lagstiftning är rätt väg att förändra männi- skors attityder till rökning och att förbättra miljön. Och jag tror absolut inte att en lag som förbjuder rökning i restauranger minskar rökningen. Som på många andra områden uttrycker majori- teten genom sin snarast reflexmässiga förbuds- och regleringslinje inte i första hand en omsorg om män- niskors bästa eller människors hälsa utan framför allt en misstro mot människors egen förmåga att ta an- svar. Lagstiftning som grundas på en förmyndaratti- tyd motverkar enligt vår uppfattning snarare sitt syfte. Jag kan dock förstå reflexen såtillvida att man från majoritetens sida inte vill att "marknaden" ska styra den här frågan. För vänsterpartier är marknaden naturligtvis i alla sammanhang och i synnerhet i ett sådant här de stora, starka bolagen och deras intres- sen. Men det finns också en annan sida av markna- den, nämligen de personer som besöker våra restau- ranger och andra näringsställen. Alltfler gäster ställer krav på rökfria miljöer, nå- got som näringen successivt anpassar sig efter. För långsamt kan man tycka, men för det bär riksdagen ett stort ansvar. Den ensidiga diskussionen om förbud eller ej har stått och står i vägen för andra åtgärder för att förbättra miljön: minska den passiva rökningen genom särskilda utrymmen för rökare, förbättrad ventilation, bättre och målinriktad information m.m. När man ställer frågan varför så få restauranger investerat i effektiva ventilationssystem och särskilda rökfria utrymmen får man oftast svaret att osäkerhe- ten inför framtiden är den viktigaste anledningen. Vem vågar satsa kanske hundratusentals kronor i ett fungerande modernt ventilationssystem när man samtidigt har hotet om ett totalt rökförbud inom några år hängande över sig? Finns det någon som på allvar tror att några re- stauranger kommer att installera fungerande ventila- tionssystem som kan garantera en bra och rökfri miljö för sina gäster och sin personal under det "moratorium" som kommer att råda fram till dess totalt rökförbud införs om två år? Naturligtvis inte. Kanske kommer "moratoriet" att påskynda ut- vecklingen mot helt rökfria restauranger, och det kan kanske kortsiktigt ses som en framgång. Men jag betvivlar att det kommer att medföra att fler männi- skor slutar röka. Jag tror i stället att det kommer att innebära att vi får nya, rökiga miljöer, "rökrutor" både inomhus och utomhus som vi t.ex. kan se vid ingångarna till våra sjukhus. Totalt rökförbud kom- mer dessutom att leda till andra problem t.ex. ord- ningsproblem i anslutning till nöjesetablissemang av olika slag. Jag är personligen helt övertygad om att efterfrå- gan på rökfria miljöer på restauranger och andra nä- ringsställen kommer att öka. Näringen kommer att anpassa sig efter detta - även utan ett lagstadgat rök- förbud. Genom effektiv ventilationsteknik kan även utrymmen som är särskilt avdelade för rökare göras betydligt mer hälsosamma, så nära helt rökfria man kan komma. Jag har därför inget emot att införa hår- dare krav på fungerande ventilation, inte minst av arbetsmiljöskäl. Men det går inte att förena med hot om framtida totalförbud. Fru talman! Även andra delar av betänkandet in- nehåller motsättningar där i mitt tycke en dogmatisk inställning går före sunt förnuft. Det gäller t.ex. klas- sificeringen av nikotinersättningspreparat som läke- medel. Varför måste man gå till apoteket för att köpa nikotintuggummi? Varför kan man inte tillåta försälj- ning i livsmedelsaffärer, tobaksbutiker eller på restau- ranger, där man säljer tobak, och kanske också på andra ställen? Jag förstår inte logiken. Jag förstår inte heller varför majoriteten inte är beredd att acceptera det faktum att snus är mindre skadligt för vår hälsa än röktobak och att många röka- re faktiskt lyckats sluta röka med hjälp av snus. Frekvensen av tobaksrelaterade sjukdomar är mindre än hälften så hög i Sverige som i övriga Euro- pa trots att vi konsumerar lika mycket tobak som övriga européer i genomsnitt. Skillnaden beror fram- för allt på att en stor del av den svenska tobaksför- brukningen är snus. Närmare en miljon svenskar snusar. Det har sagts här att siffran är 1,2 miljoner. De stora hälsorisker som har med tobaksbruk att göra uppkommer framför allt när man förbränner tobaken och drar ned rök i lungorna. Olika medicins- ka undersökningar visar samtidigt att de medicinska riskerna med snusning är begränsade. Samtidigt är det ett känt faktum att många rökare lyckats sluta röka tack vare snuset; jag vet också en del av de ärade kollegerna i detta hus som gjort det. Cancerfonden och Pharmacia presenterade för drygt ett år sedan en undersökning som visade att snus har dubbelt så hög effekt för den som vill sluta röka i jämförelse med andra rökavvänjningsmedel. Av 1 000 tillfrågade personer som slutat röka hade 17 % slutat med hjälp av nikotinläkemedel - niko- tintuggummi, plåster och annat - medan hela 33 %, en tredjedel, slutade med hjälp av snus. Mot den här bakgrunden tycker vi att det är rim- ligt att göra skillnad mellan skadliga och mindre skadliga tobaksvaror. Att reglera snuset och mark- nadsföringen av snuset på samma sätt som röktobak motverkar tendensen att fler rökare övergår till att snusa. Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga något om tilltron till vårt rättsväsende som faktiskt också hör hemma i den här debatten. När man inför lagar som man förväntar sig att människor ska rätta sig efter måste det också finnas möjligheter att bevaka efter- levnaden av lagarna och beivra brott mot dem. För- bud att sälja tobak till ungdomar under 18 år ställer stora krav på en fungerande kontroll, möjligheter att beivra brott och genomföra relevanta sanktioner mot brott mot lagen. Vi vet hur lätt det är för ungdomar att kringgå la- gen och komma över tobak utan att för den skull någon olagligt säljer tobak till underåriga. Det är inte förbjudet att langa tobak till ungdomar. Däremot är det förbjudet för ungdomar under 18 år att gå till tobaksaffären och köpa cigaretter till sina föräldrar. Förslaget om tillståndsgivning och tillsyn kommer att bli ett slag i luften och stället ytterligare ett uttryck för en symbolhandling som inte leder någonvart, som kanske t.o.m. blir kontraproduktiv och motverkar sitt syfte när det gäller ungdomars attityd till rättssam- hället och till rökning och tobaksbruk. Enligt min uppfattning är information och frivilli- ga överenskommelser ett bättre sätt att förändra ung- domars attityder till rökning vilket trots allt är det enda långsiktigt hållbara sättet att minska rökningen. Fru talman! Avslutningsvis kan jag inte låta bli att ställa en fråga till majoriteten i det här huset: När kommer ni att föreslå totalt rökförbud i detta hus? Jag förmodar att det i så fall kommer att ske genom fri- villiga överenskommelser och inte genom ett lagför- slag. 0905755961314 N 2010-01-01 00:00:00 154506 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09106/#anf130