2348399 GP09104 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:104 Måndagen den 13 maj 2001/02 104 2002-05-13 00:00:00 Svar på interpellation 2001/02:418 om in- vandrares resurs som arbetskraft interpellationsdebatt 55C5DE63-BD2E-4755-B0DA-682E560ED5DD 8 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) kd Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Mona Sahlin för svaret på min interpellation. Jag förstår att detta blir något av en fortsättning på eller en fördjupning av Göran Lindblads interpellation. Jag inser att det handlar om mycket mer än Stockholm, Göteborg och Malmö. I internationella sammanhang får Sverige tyvärr de sämsta resultaten när analyser görs av invandrares deltagande på arbetsmarknaden och den etniska seg- regationen. Trots att invandrare har bra utbildning och får undervisning i svenska och vidareutbildning har de svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Om invandrare hade samma sysselsättningsgrad som svenskfödda skulle antalet sysselsatta i Sverige vara ca 160 000 fler än i dag. Det motsvarar 3 % av den befintliga arbetskraften. Samtidigt talar man om den framtida arbetskrafts- bristen. Diskussioner pågår om arbetskraftsinvand- ring. Inte minst finns en stor oro för hur vi i framtiden ska kunna förse äldreomsorgen med personal. Också näringslivet förutspår brist på personal. Jag håller helt med statsrådet Mona Sahlin när hon säger att alla människors lika värde är en ut- gångspunkt i allt politiskt arbete. Alla, oavsett bak- grund och ursprung, ska ha lika rättigheter och möj- ligheter på arbetsmarknaden. Detta bygger den krist- demokratiska tanken och hela vår kristdemokratiska hållning på. Mona Sahlin! När unga invandrarkvinnor säger till mig att det är fullständigt hopplöst att få ett arbete, att de blir bortsorterade redan på arbetsförmedlingen och att de aldrig får en chans att ens presentera sig för en arbetsgivare har regeringen, trots drygt åtta år vid makten, inte lyckats. Än mer skrämmande är det när andra generationens invandrade kvinnor säger att de måste byta namn för att över huvud taget ha en chans att få ett arbete. Det är alldeles på tok. Fru talman! När jag besökte min fars kusiner i USA, som är andra generationens invandrare där, kunde jag över huvud taget inte märka att de var diskriminerade på något sätt för att de ursprungligen kom från Sverige och inte USA. De flöt in som vem som helst och kunde t.o.m. känna stolthet över Sveri- ge. Här i Sverige är attityderna nu sådana att det namn en ung kvinna bär från sitt hemland eller sin släkt inte duger för att komma ut på arbetsmarknaden. En ung kvinna på ett IT-företag som jag fick kontakt med hade ett helsvenskt efternamn. Jag trodde inte att det var samma kvinna som jag haft kontakt med tidi- gare. Är det du? undrade jag. Grattis! Vad hände med det vackra efternamn du hade tidigare? Jag hade ingen chans att få jobb med det efter- namnet, så jag bytte till ett Svenssonnamn, svarade hon. Statsrådet Mona Sahlin! Jag har som vårt kvinno- förbunds ordförande på senare tid mött alltför många som berättar dessa historier. Hela grupper säger att de litade på socialdemokratin, men att de nu vänder sig till oss kristdemokrater i stället. Visst kan vi vara glada för det. Men vi skäms över att vi som prokla- merar varje människas lika och unika värde lever i ett land som inte kommit längre. Fru talman! Statsrådet Mona Sahlin svarar att ett möte är på gång mellan generaldirektörerna för AMS och Integrationsverket samt DO för att diskutera ytterligare åtgärder. På vilket sätt kommer Mona Sahlin att ta upp problematiken med de kvinnor som sorteras bort redan på arbetsförmedlingen och inte får en chans att träffa en arbetsgivare? Åtgärder måste vidtas. Vi kan inte ropa efter mer arbetskraft samti- digt som vi har arbetskraftsresurser som inte tas till vara. Vad ger det för signaler? Det ger signalen att de invandrare som bor här och skulle kunna ta arbete inte duger. 0191823608408 N 2010-01-01 00:00:00 154170 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09104/#anf8