2348399 GP09104 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:104 Måndagen den 13 maj 2001/02 104 2002-05-13 00:00:00 Svar på interpellation 2001/02:394 om utlänningslagen interpellationsdebatt A4601487-6FA3-4479-BC20-4F8FFEF145B5 66 Statsrådet JAN O KARLSSON (s) s Fru talman! Jag har inte några invändningar mot någonting av det Petra Gardos har sagt i sin beskriv- ning av situationen. Det måste finnas ett sätt att an- hängiggöra nya omständigheter, ett slags säkerhets- ventil. Jag håller fullständigt med om att det försätter den asylsökande i en nästan hopplös situation att hela tiden ha möjligheten - och med sig själv som gisslan - driva ärendet vidare till den trygga hamn som heter humanitära skäl. Det här är ett dilemma som vi alla som sysslar med dessa frågor brottas med. Jag vill föra in två allmänna synpunkter. Jag måste för denna första gång i riksdagen få tillfälle att ta upp mina erfarenheter av att besöka flyktingför- läggningen i Gimo. Jag ägnade Valborgsmässoafton åt detta. Jag talade med människor som hade varit här i fyra år nu, och jag försökte göra mig en föreställ- ning om vad denna ofta dubbeltydighet innebär. Jag vill ta upp några allmänna synpunkter. En sådan synpunkt gäller informationen, eller sna- rare förtroendet, dvs. att förstå hur den svenska asyl- processen är uppbyggd. 80 % av de ärenden som läggs fram för Migrationsverket handlar om att det inte finns några som helst identifikationsdokument. Ett stort antal av de asylsökande har en föreställning om att om deras identitet inte blir känd ökar deras chanser att få stanna. Eftersom jag har flyktingar i min egen familj har jag alltid varit förvånad över detta. Jag har en foster- son som flydde från juntans diktatur i Grekland. Han var besjälad av att tala om vem han var och varför han var här. Redan att denna föreställning finns skapar en stor tidsåtgång. Där tror jag att den nya processen i längden - inte omedelbart - kan betyda någonting. Nu är hela and- rainstansen - hela slutvarvet i behandlingen - dold för allmänheten, för de asylsökande och för oss andra. Jag tror inte heller att bara för att det finns ett två- partsförhållande med en domstolsprocess kommer den att innebära någonting annat. Det är samma ut- länningslag - om det nu är det. Men det förhållandet att processen är öppen innebär att motiven klargörs och att vi får en migrationsöverdomstol med en öppen prejudikatsbildning. Det minskar godtycket och det ökar genomsläppligheten i systemet - transparensen. Därmed kan man få en annan typ av allmänt förtro- ende för processen. Där har vi - och har haft - pro- blem i dag. Jag instämmer inte alls i klappjakten - den pågår inte längre - om de usla på Utlänningsnämnden. Jag har inte någon förståelse för den. De är utomordent- ligt bra människor. De är besjälade av sitt arbete, och deras jobb är ofta mycket otacksamt. Jag tror därför att reformen i sig kan innebära en öppning. I mitt nästa anförande vill jag återkomma till frågan om vi måste ha detta tröskande med nya omständigheter eller om det går att hitta någon möj- lighet att få stopp på detta. Det är riktigt att följderna är inhumana. 0553241385804 N 2010-01-01 00:00:00 154228 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09104/#anf66