<anforande>
<dok_hangar_id>2348398</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09103</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:103 Fredagen den 26 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>103</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa näringspolitiska frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F9E16BC4-A987-4158-9169-A84038FB50EA</anforande_id>
<anforande_nummer>38</anforande_nummer>
<talare>ÅKE SANDSTRÖM (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Låt mig bara kort säga att just detta
med att beskriva är ju så enkelt. Vi är så bra på det i
Sverige. Jag kan vara överens med den beskrivning
som Sylvia Lindgren gör, men det konkreta återstår,
nämligen att den ekonomiska substansen saknas för
den lille innovatören fram till dess att han eller hon
har kunnat kommersialisera sin produkt. Där fattas
det någonting.
Kan Sylvia Lindgren vara beredd att ta med sig
tanken på något som finns i andra länder, nämligen
någon form av uppfinnarstipendium eller uppfinnar-
lön? De här små uppfinnarna hamnar vid sidan av när
det gäller att förverkliga produkterna. Det är ett glapp
där.
</anforandetext>
<intressent_id>0590881101608</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>154130</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09103/#anf38</protokoll_url_www>
</anforande>
