<anforande>
<dok_hangar_id>2348397</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:102 Torsdagen den 25 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Behandling av ofrivillig barnlöshet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>DFCE1A11-C9EB-4EFB-BD9B-B5E93851DB8C</anforande_id>
<anforande_nummer>29</anforande_nummer>
<talare>CHATRINE PÅLSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Som många av de medicinsk-etiska
frågorna är den här frågan svår och komplicerad. Den
fordrar en ordentlig analys och ett ordentligt genom-
tänkande för att vi ska komma till ett beslut.
Jag vill inleda med att säga att för varje par som
inte kan få biologiska barn är det naturligtvis en stor
och svår smärta när man önskar att bli förälder, vilket
de allra flesta gör. Det är en av de allra starkaste
önskningar vi har.
Men det finns alltid ett "men", och här är det
barnperspektivet. I FN:s barnkonvention är den bä-
rande principen barnets bästa, dvs. att i all lagstiftning
som rör barn ska barnets bästa komma i främsta
rummet. Vi som kristdemokrater anser att det är tvek-
samt om assisterad befruktning med donerade köns-
celler ligger i linje med barnets bästa.
Frågan om äggdonation har varit föremål för dis-
kussion under flera år. Men när det gäller om detta
ligger i linje med barnets bästa eller inte gör vi olika
tolkningar.
Jag kan i alla fall konstatera att Barnombudsman-
nen, Rädda Barnen och Vårdförbundet, för att ta tre
exempel, är utomordentligt skeptiska till att tillåta
äggdonation därför att de, som jag tror, har barnets
bästa för ögonen. Också juridiska fakulteten i Upp-
sala är utomordentligt tveksam och vill inte acceptera
det här om man inte kan garantera att barnet får veta
sitt ursprung. Även Socialstyrelsen kräver garantier
för detta. Det finns alltså mycket tveksamhet och stor
vånda inför ett sådant här beslut.
Det kom en rapport för ett par år sedan där man
kunde se att det bland de barn som hade fötts efter
givarinsemination var många som inte hade fått veta
sitt ursprung.
Fru talman! Jag tycker att det här är så viktiga
frågor att man måste ha ett ordentligt underbyggt
argument för att acceptera en ny lag när det gäller den
här sortens konstgjord befruktning. När barnet väl är
fött och det uppnår en mognad ska det kunna ta reda
på sitt ursprung. Men har man aldrig fått veta att man
har kommit till på det här sättet är det lite svårt att gå
och fråga om sitt ursprung.
Det kan också skapa problem senare i livet, kan-
ske med nya släktingar eller att man vill hitta sin
biologiska mamma. Det kan bli problem som man
inte har tänkt över. Oavsett om man berättar för bar-
net om ursprunget eller ej kan det här vara som en
tickande bomb. Av de skälen, och för barnets bästa,
har vi som kristdemokrater alltså yrkat avslag på den
här propositionen.
Jag vill avsluta med att yrka bifall till det avslag-
syrkande som har formulerats i reservation 1 i betän-
kandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0377384542907</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>154012</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09102/#anf29</protokoll_url_www>
</anforande>
