<anforande>
<dok_hangar_id>2348397</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:102 Torsdagen den 25 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kallelser av barn och ungdomar till dom- stolssammanträden, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>CBA797E7-0E3D-4A7D-A607-377DF263227F</anforande_id>
<anforande_nummer>26</anforande_nummer>
<talare>ANITA SIDÉN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag med mina erfarenheter från min
egen skola och utifrån de ungdomarnas livssituation
vill jag understryka vikten av att föräldrar görs delak-
tiga i vad som rör barnen. Därför tycker jag och mitt
parti att föräldrarna i allmänhet borde vara skyldiga
att närvara vid rättegången oavsett om de är vård-
nadshavare eller ej. Föräldrar är föräldrar även om de
inte har vårdnaden. För barnens bästa lämnar vi dör-
ren öppen så att undantag kan göras från skyldigheten
att närvara. Det är bra om föräldrar och barn kan ha
kontakt i framtiden, och det är viktigt att barn och
ungdomar uppfattar att föräldrarna och nära vuxna
ställer upp. Ju fler som bedöms kunna ge stöd, desto
bättre skyddsnät får vi. Föräldrars förmåga prövas ju i
det här fallet. Vem som är ens förälder sitter djupt
inne i ett barn. Att föräldrar inte får delta kan faktiskt
kännas som att bli övergiven. Har jag skaffat ett barn
är det inte frivilligt att vara förälder.
Jag måste fråga Nalin Pekgul: Om en domstol gör
denna bedömning, ska inte föräldrarna ställa upp då?
</anforandetext>
<intressent_id>0393171737407</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>154009</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09102/#anf26</protokoll_url_www>
</anforande>
