<anforande>
<dok_hangar_id>2348397</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:102 Torsdagen den 25 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kallelser av barn och ungdomar till dom- stolssammanträden, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3D133FA5-D45A-4A4B-AE7B-71A596B5C4D7</anforande_id>
<anforande_nummer>25</anforande_nummer>
<talare>NALIN PEKGUL (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tror faktiskt att vi är överens om
att de allra flesta föräldrar vill gärna vara med sina
barn när det har gått snett. Det är ingen som tvivlar på
det. Men det kan finnas situationer där det har skurit
sig totalt mellan barnet och föräldrarna, och då är inte
domstolen den bästa platsen att börja bygga upp den
relationen. Det kanske är mycket bättre med en faster
eller en moster som är med.
</anforandetext>
<intressent_id>078822921217</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>154008</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09102/#anf25</protokoll_url_www>
</anforande>
