2348396 GP09101 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:101 Onsdagen den 24 april 2001/02 101 2002-04-24 00:00:00 Arbetsrätt 1CA5CC9C-5F5E-4C8A-9543-735690276701 9 ELVER JONSSON (fp) fp Fru talman! Detta betänkande bygger på proposi- tion 2001/02:97 om lag om förbud om diskriminering av deltidsarbetande och anställda med tidsbegränsad anställning. I bakgrunden finns också ett par EU- direktiv som syftar till att hävda ramavtal i samman- hanget. Det gäller såväl deltidsarbete som visstidsar- bete. Vidare behandlas ett stort antal motioner. Det som först gör att betänkandet ser dramatiskt och laddat ut är de många reservationerna men också den tveksamhet som av och till kan iakttas i utskotts- majoritetens skrivning. Den andra orsaken är spän- ningsförhållandet mellan olika politiska riktningar i s.k. laddade frågor. Ofta får det en större politisk sprängkraft än vad själva sakfrågan ger anledning till. I grunden lär det finnas en mycket bred uppslut- ning kring att hävda kampen mot olika former av diskriminering och att öka säkerhet och hälsa på ar- betsplatsen. När det gäller förbud mot diskriminering av deltidsarbetande och anställda med tidsbegränsade villkor anknyter förslaget till annan lagstiftning. Det som kan sägas om förslaget är att det är högst oklart vilka det berör. Man talar både om direkt dis- kriminering och om indirekt diskriminering. Därtill kommer utskottets uttryckliga besked att det inte är tillämpligt om villkoren är berättigade av sakliga skäl. Det ska heller inte gälla om tillämpningen av villko- ren kan motiveras av ett berättigat mål och om med- len är lämpliga och nödvändiga för att uppnå det målet. Fru talman! Det är en körorder som knappast kunde vara mer rund och svårtolkad. De juridiska och avtalsmässiga föreskrifterna är självfallet oerhört centrala och viktiga. Fungerande parter på arbetsmarknaden har som helhet visat sig vara en styrka i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Vi lever dock med mycket av 1970-talets lagstiftning, som då hade sina motiv men som inte utan vidare kan vara tillämplig på en föränderlig arbetsmarknad. Där behövs det en reformering. Det behövs en utformning som gör att vi får en smidig arbetsmarknadspolitik där det finns flexibilitet och hanterbarhet för arbets- givarna, framför allt för småföretagarna, men där också trygghet i arbetslivet ges och upplevs som positiv och reell för de anställda. Vi i Folkpartiet delar uppfattningen att deltidsar- betandes och visstidsanställdas situation måste upp- märksammas. Vi är av den åsikten att lagstiftningen med det framlagda förslaget skulle bli alltför komplex och svåröverskådlig. I sådana situationer förlorar lagarna ofta sin tyngd och sin spets. Vi har förordat att de borde samordnas i en samlad lag, så att de blir överskådliga och framför allt lättare att tolka och begripa. Vi har krävt en samlad lagstiftning när det gäller diskriminering. Utskottsmajoriteten glider undan det genom att tala om att det är ett lagtekniskt begrepp, och man kan undra vad utskottet egentligen tror sig kunna vinna då man till försvar för regeringens förslag säger att begreppet diskriminering bör användas. Samtidigt påstår man att det har mindre att göra med den bety- delse som ordet "diskriminering" kan ha i ett mer allmänt språkbruk. Ja, fru talman, tydligheten ökar knappast med det utskottsbeskedet. För övrigt håller majoriteten med oss motionärer om att det borde vara en bättre sam- ordning, men sakmotiven får sällan sin chans i ett utskottsbetänkande under ett valår. Att hänvisa till att diskrimineringslagarna inte behandlas i Diskrimine- ringsutredningens uppdrag är faktiskt poänglöst. Jag tror dock, fru talman, att det vore viktigare att se till sakläget än till hur ett visst utredningsdirektiv ser ut. Detsamma gäller frågan om var diskrimineringsom- budsmännen ska finnas och vem som ska råda över dem - riksdag eller regering. Sammantaget är propositionen otydlig och oklar över vad konsekvenserna bli. Ett är säkert: Den ska- par inte en större användbarhet, och enkelheten lyser med sin frånvaro. Så vill jag göra några reflexioner av mer allmän art, fru talman. En positiv och fungerande och funge- rande arbetsrätt måste också leva i ett landskap där parterna fungerar väl, men framför allt där det finns en stabil arbetsmarknad med ett stort utbud. Vi har ju varit med några år i en mycket god konjunktur samti- digt som regeringen har misslyckats med att rå på den öppna arbetslösheten. Fortfarande finne ett par hund- ra tusen personer i öppen arbetslöshet, och ett stort antal är i åtgärder. Målet att 80 % skulle vara syssel- satta relativt snart ses av flertalet bedömare som en omöjlighet, trots att rent statistiskt den alltför höga förtidspensioneringen av uppemot 40 000-45 000 personer varje år inte har kunnat klara hem något slags statistisk balans. Jag tror att det är viktigt - och det har sagts av ta- lare här förut - att det i detta arbetsmarknadens land- skap kommer till nya företag. De kan vara små i bör- jan, men det måste framför allt finnas en vilja att växa. Dessa kommer som ett viktigt tillskott som säkrar arbetsplatser och sin del i ett framtida välfärds- samhälle. I grunden är det också fel väg att alltför lättvindigt pensionera ut folk. Detta blev vi påminda om i går, då förra statsrådet Bengt K Å Johansson kom med sin äldreutredning. Han slog fast att väldigt många be- hövs längre i arbetslivet och att detta är ett villkor för att säkra välfärden. Han talade också om att få sänkta arbetsgivaravgifter - något som Folkpartiet med flera partier har föreslagit - om att också äldre behöver utbildning och fortbildning och om hur fel det är att pensionera bort tusentals personer som skulle kunna vara väldigt användbara och är behövliga. Han efter- lyste en ny attityd då äldre, med stor arbetslivserfa- renhet, skulle kunna betyda väldigt mycket för ett förbättrat arbetsmarknadsläge och en bredare väl- färdsgaranti. Jag delar hans uppfattning om att alltför många företag, ofta stora, och alltför många fackliga organ drar den kortsiktiga och felaktiga slutsatsen att pen- sionera bort i stället för att låta också människor i relativt mogen ålder bli en ny och positiv resurs i ett förändrat arbetsliv. Det sades också i debatten tidigare att vi nu är i kunskapssamhället och att resurserna finns i huvudet. Till en del är detta rätt, möjligen i en högre grad än tidigare. Men vi behöver också händernas och den praktiska kunskapens kapacitet. Industriproduktion, hantverk och tjänstesektor har verkligen inte spelat ut sin roll. Även de s.k. enkla jobben behövs på den framtida, moderna arbetsmarknaden. Ett område som regeringen har misskött är regel- systemet för nya företagare. Ofta har småföretagare, särskilt kvinnliga nyföretagare, inte kunnat tillgodo- göra sig ett regelsystem som underlättar företagseta- blering och därmed nya arbetsplatser. Jag tror att det är viktigt att också den dimensionen finns med då vi talar om arbetsrätt i både svenskt och europeiskt per- spektiv. Snårigheten får inte bli så dominerande som nu är fallet. Vi skulle också kunna se lite mer avspänt på det turordningsundantag som gäller sedan en tid. Det är trots allt en viktig signal för landets småföretagare att ha ett visst, om än begränsat, utrymme i bedöm- ningen när man många gånger lever med sitt företags överlevnadsfråga. Att återgå till den modell som tidigare fanns och där arbetstagarna i regel inte hade någon positiv garanti är inte lösningen på den frågan. Camilla Sköld Jansson sade att vi reservanter väl bara var ute efter att slå in en kil i den svenska ar- betsmarknaden. Jag tycker att det påståendet är lite oblygt för att komma från en företrädare för att parti som har kluvits i två delar i sin syn på näringslivet och vem som ska ha makten över produktionsmedlen. Jag tror i stället, fru talman, att det är viktigt att inte cementera arbetslösheten på den höga nivå vi nu har. Den behöver pressas ned. Därför blir slutsatsen att skapa en balans mellan arbetsgivare och arbetsta- gare på arbetsmarknaden. Vi förordar i första hand att klara den mesta avtal- svägen, men i grunden måste den finnas ett regelsys- tem som underlättar för parterna att hitta goda fram- komstvägar. Därför är vi angelägna om att förorda en parlamentarisk utredning som skyndsamt lägger fram förslag om en arbetsrätt som är anpassad till 2000- talets arbetsmarknad. Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 2, 11 och 15. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 153760 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09101/#anf9