<anforande>
<dok_hangar_id>2348396</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09101</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:101 Onsdagen den 24 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>101</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetsrätt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>60EEB79F-1F73-4624-9C56-4D4D8D3E1E90</anforande_id>
<anforande_nummer>8</anforande_nummer>
<talare>MARGARETA ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Dagens debatt handlar förvisso om
arbetsrätten. Med det här betänkandet ska vi anta ett
förslag som gäller diskriminering av deltidsarbetande
och personer med visstidsanställningar. Det rör sig
om att införa ett EG-direktiv, och man kan ifrågasätta
om inte reglerna var uppfyllda avtalsvägen. Eftersom
man från EU:s sida hade en annan tolkning har rege-
ringen valt att lagfästa förbudet. Från Centerpartiets
sida har vi inte motsatt oss förslaget.
Vi välkomnar dock att regeringen äntligen har
initierat en översyn av hela diskrimineringslagstift-
ningen. Den finns i dag i flera olika lagar med nästan,
men bara nästan, samma lydelse. Det behövs en sam-
ordning av lagstiftningen på arbetsmarknadsområdet.
En utvidgning bör alltså ske så att lagstiftningen gäl-
ler större område av diskrimineringsområdet. Jag
menar i det här fallet inte arbetsmarknaden. Det inne-
fattar i så fall även jämställdhetslagen. Ett samordnat
ombudsmannaämbete, underställt riksdagen, är också
ett krav som Centerpartiet ställer.
Att arbetsgivarna nu får ytterligare en lag inom
samma område kan verka än mer förvirrande för dem
som har att hantera lagstiftningen i praktiken. Lag-
stiftning ska inte motverka sitt syfte eller få konsek-
vensen att företag av rädsla att göra fel i ett rekryte-
ringsärende avstår från att anställa fler medarbetare.
Då blir det ingen tillväxt i samhället, och de som
lagstiftaren vill skydda kan få det ännu svårare att
komma in på arbetsmarknaden. I och med detta beslut
biträder Sverige också den ILO-konvention om del-
tidsarbete som finns. Det är bra.
I övrigt är det många frågor i betänkandet som
återkommer från tidigare behandling i denna kamma-
re. Lönebildningen är ett sådant problem som tyvärr
är svårt att komma åt lagstiftningsvägen om man inte
vill ha en statlig lönepolitik. Samtidigt ökar gapet
mellan kvinnors och mäns löner. Det är en motsatt
utveckling mot den önskvärda.
Parterna har här ett jättestort ansvar för att en för-
ändring ska komma till stånd. Om man inte klarar av
att ta det här ansvar riskerar man att samhället måste
gripa in på ett sätt som jag förutsätter att parterna inte
anser önskvärt. Det är ännu för tidigt att säga vilket
inflytande Medlingsinstitutet kan ha på olika frågor,
eftersom man ännu inte genomfört någon stor lönerö-
relse sedan institutet bildades år 2000.
Stridsåtgärdernas utformning vid en arbetsmark-
nadskonflikt har varit uppe till diskusson vid ett fler-
tal tillfällen i både utskott och kammare. Från Cen-
terpartiets sida har vi hävdat att en proportionalitets-
regel bör införas. Ingen part bör tillåtas ta ut vissa
nyckelpersoner i konflikt så att kostnaden för den
egna organisationen blir ganska låg medan man till-
fogar motparten och tredje man stora kostnader och
andra olägenheter.
Fru talman! Den nya arbetstidsutredningen, som
antagit namnet KNAS, ska inom kort avlämna ett
betänkande som ska resultera i ett lagförslag till hös-
ten. Av denna anledning har Centerpartiet avstått från
att motionera i ärendet under denna punkt. En gene-
rell förkortning av arbetstiden får troligen som resul-
tat att människor blir mer stressade på grund av att
det kommer att saknas ännu fler befattningshavare
och att de ska göra samma mängd jobb på kortare tid.
En ökad flexibilitet och större möjlighet för arbetsta-
garna att vara med vid förläggningen av arbetstiden
anser vi vara en fördel för alla parter. Att man ska
undvika övertid är en annan fråga som Centerpartiet
drivit i riksdagen och också i olika utredningen.
Centerpartiet har föreslagit att man ska lagstifta
bort fackens möjlighet att förhindra att företagen
tecknar tilläggsförsäkringar till föräldraförsäkringen.
Vi anser att det är bra om fler pappor kan vara hem-
ma med sina små barn. Då är det också viktigt att det
inte blir för stora ingrepp i familjens ekonomi. När
företagen nu vill uppmuntra sina anställda att utnyttja
sin föräldraledighet så borde det inte vara någon som
har något emot det. Den skrivning som majoriteten
har om att följa frågan anser vi vara alltför lam. Det
är inte så förfärligt mycket att vänta på.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 37 under punkt 31.
</anforandetext>
<intressent_id>0928964569700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>153759</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09101/#anf8</protokoll_url_www>
</anforande>
