<anforande>
<dok_hangar_id>2348396</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09101</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:101 Onsdagen den 24 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>101</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ersättningsrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>986A9A25-2F65-4359-9783-647BD6ECE796</anforande_id>
<anforande_nummer>79</anforande_nummer>
<talare>VIVIANN GERDIN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Åhörare! Jag vill i mitt anförande ta
upp det som gäller trafikskadeärenden. Jag vill börja
med den mycket viktiga fråga som gäller handlägg-
ning av trafikskadeärenden. Det är en mycket märklig
situation som råder i dag, att försäkringsläkare eller
sakkunnigläkare inte står under Socialstyrelsens eller
Ansvarsnämndens tillsyn. Det gör däremot en läkare
som möter och behandlar en patient som skadas.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en läkare
som ska vara rådgivare i medicinska frågor till sin
uppdragsgivare, försäkringsbolaget, inte kan ställas
till svars för sina bedömningar. Det är otillfredsstäl-
lande att någon först kan göra en bedömning av en
patient man inte träffat och sedan inte behöver stå till
svars för den medicinska bedömningen.
Ovanpå detta framkommer också att vissa sak-
kunnigläkare ägnar en oerhört kort tid åt bedömning
av den skadade patienten. Många skadade och anhö-
riga för en mycket ojämn kamp när det råder me-
ningsskiljaktigheter mellan dem som skadats och
försäkringsbolagen. Speciellt svårt har det varit för
många som har drabbats av hjärnskador av varierande
grad.
Försäkringsläkarna är faktiskt i praktiken tjänste-
män med nuvarande bestämmelser. Men de är också
medicinska rådgivare, och deras ord väger väldigt
tungt inom försäkringsbolagen. Dessutom har dessa
läkare inte att förglömma en beroendeställning i för-
hållande till sin arbetsgivare. Sakkunnigläkarnas
bedömningar påverkar helt naturligt uppdragsgiva-
rens kostnader. Den kopplingen tycker jag är mycket
besvärande.
Jag anser att det är en brist i lagstiftningen att för-
säkringsläkarna kan friskriva sig från ansvar för sina
medicinska utlåtanden. Som det nu är kan de agera
ganska fritt utan någon större insyn från någon utom-
stående. Det här känns inte rätt, och jag och Center-
partiet efterlyser en förändring. Ett första steg är att
ge Socialstyrelsen i uppdrag att se över försäkringslä-
karnas medicinska ansvar.
Övriga läkare inom sjukvården står under Social-
styrelsens tillsyn. Varför inte försäkringsläkarna?
Den behandlande läkaren utsätts för en ganska
omfattande granskning. Utöver behandling är det
också medicinering och intygsskrivande som synas.
Jag skulle gärna vilja ha svar på den här frågan från
majoriteten, frågan om varför dessa två läkargrupper
ska tillåtas fortsätta verka under vitt skilda förhållan-
den. Det finns i dag ingen majoritet för det här försla-
get. Det finns en reservation som Centerpartiet och
Vänsterpartiet står bakom. Jag tycker att sakkunnig-
läkare och försäkringsläkare måste omfattas av sam-
ma medicinska krav som behandlande läkare. Som
det är i dag finns det faktiskt en väldigt stor risk att
det sker en del godtyckliga bedömningar.
Även rätten till ombud för de skadade har begrän-
sats under senare år. Nu är det mer försäkringsbola-
gens egen välvilja som avgör om ersättning för ett
ombud ska lämnas. För de skadade som inte själva
har ekonomiska möjligheter att bekosta juridisk hjälp
är det mycket svårt att överklaga försäkringsbolagens
beslut. Jag har i en motion påpekat de problem som
råder i dag, och Centerpartiet står också bakom den
motionen. När det gäller trafikskadeärendet vill jag
avsluta med att yrka bifall till reservation 4.
Sedan vill jag också ta upp det som gäller småfö-
retagarnas försäkringsskydd. Småföretagare har de
senaste åren drabbats av återkommande inbrott och
stölder. Det har lett till väldigt stora påfrestningar för
hela deras existens, och det hotar hela verksamheten.
Företagen får extra kostnader för självrisken på
försäkringarna efter upprepade inbrott. Det finns
också flera företag, främst i storstäderna, som nekas
fortsatt försäkringsskydd. De omfattande ersättning-
arna för skador och stölder till de utsatta företagen
har medfört att flera försäkringsbolag har fått kalla
fötter. De anger att de helt enkelt inte är intresserade
av att försäkra småföretagarna, vilket jag tycker är
fruktansvärt. Alla har vi ju ett behov av att kunna
försäkra oss mot eventuella händelser som vi inte
påverka.
Det som har framkommit i samtal med represen-
tanter för försäkringsbolagen är att man tycker att
bristen på utredningar av inbrott och stölder inte har
hög prioritet. Utan brottsutredningar och fastställande
av vad som ligger bakom de här brotten har det suc-
cessivt blivit så att försäkringsbolagen inte längre är
intresserade av att teckna försäkringar för de utsatta
småföretagen.
Jag tycker att det leder till att brottsligheten legi-
timeras när inte insatser sätts in för att bekämpa
brotten. Det blir lite vilda västern över det hela. Jag
vill därför yrka bifall till reservation 2, som rör små-
företagarnas försäkringsskydd. För övrigt nöjer jag
mig med att instämma i Centerns reservationer och
övriga ställningstaganden.
</anforandetext>
<intressent_id>019623784404</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>153830</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09101/#anf79</protokoll_url_www>
</anforande>
