<anforande>
<dok_hangar_id>2348396</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09101</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:101 Onsdagen den 24 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>101</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetsrätt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F454DEC7-45FD-4EC8-B204-0F3EF67AD078</anforande_id>
<anforande_nummer>43</anforande_nummer>
<talare>ANDERS KARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Elver Jonsson ställde ingen fråga, han
förde fram en mängd påståenden om saker som har
hänt i kammaren för en lång tid sedan. Det har jag
svårt att svara på.
Men det finns väl ingen anledning att ifrågasätta
att vi inte skulle ta de svagas parti. Vi gör det i den
fråga vi diskuterar i dag. Det finns många andra frå-
gor, som Elver Jonsson lyfte in i den här diskussio-
nen, men de behandlas inte i det betänkande vi ska
prata om i dag. Men i det här betänkandet är det up-
penbart vem som tar de svagas parti.
</anforandetext>
<intressent_id>087735695612</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>153794</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09101/#anf43</protokoll_url_www>
</anforande>
