<anforande>
<dok_hangar_id>2348396</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09101</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:101 Onsdagen den 24 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>101</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetsrätt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>115E18DC-A03E-407D-9438-3BC4FF1FF92B</anforande_id>
<anforande_nummer>4</anforande_nummer>
<talare>CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Kd säger sig i många olika samman-
hang värna familjen. När det gäller arbetsrätten pratar
man i vackra ordalag om möjligheten att kombinera
arbete och familj. Men kd:s konkreta politik är ju
precis tvärtom, menar jag. Man lägger en rad förslag
som skapar otrygghet. Man vill förlänga provanställ-
ningen, man vill gå vidare med turordningsreglerna,
man vill öka möjligheten till visstidsanställning osv.
Min fråga till Stefan Attefall blir då rätt logiskt: Tror
inte kd att otrygghet i anställningen, t.ex. ett föräldra-
par som får gå på provanställning eller upprepade
vikariat, på något sätt påverkar samhället i övrigt och
möjligheten att kombinera arbete och familj?
</anforandetext>
<intressent_id>0841428824218</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>153755</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09101/#anf4</protokoll_url_www>
</anforande>
