<anforande>
<dok_hangar_id>2348396</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09101</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:101 Onsdagen den 24 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>101</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetsrätt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B68DA587-0DD0-4373-9BD7-36E82E612E0F</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>STEFAN ATTEFALL (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Först vill jag kommentera propositio-
nen Lag om förbud mot diskriminering av deltidsar-
betande arbetstagare och arbetstagare med tidsbe-
gränsad anställning, som behandlas i det här betän-
kandet.
Vi kristdemokrater är i grunden positiva till ett
stärkt lagskydd för de här grupperna men har i vår
reservation beklagat den bristande samordning som
finns med de andra lagarna om diskriminering och
särbehandling. Det blir fler och fler lagar utan att det
är riktigt samlat på ett ställe. Det skapar krångel och
otydlighet och därmed problem, inte minst för småfö-
retagarna. Vi delar också Lagrådets kritik om att man
ska reservera begreppet diskriminering för mänskliga
fri- och rättigheter när det gäller särbehandling eller
diskriminering på grund av kön, ras, sexuell läggning
och handikapp. Därmed skulle man kanske använda
begreppet särbehandling i det här sammanhanget. Vi
saknar också i lagen en konsekvensanalys, inte minst
för kommun och landsting.
Vi beklagar att regeringen inte har förmått att se
de här lagarna också i småföretagens perspektiv, inte
bara i den anställdes perspektiv. Då hade man kunnat
hänskjuta detta till den utredning som finns om de
olika diskrimineringslagstiftningarna och därmed få
en samlad lag. Det gäller både en samlad lagtext och
ett gemensamt innehåll, så att man som företagare lätt
kan förstå och agera när man ska följa lagarna. Därför
vill jag yrka bifall till reservation 4 i det här betän-
kandet, där den här kritiken från vår sida tas upp.
Fru talman! Övriga delar av betänkandet handlar
om en rad olika större och mindre arbetsrättsfrågor.
Jag skulle vilja uppehålla mig mycket kring en
rapport om Kristdemokraterna och arbetsrätten, där
flera av dagens sakfrågor behandlas. Det är en rapport
som Socialdemokraterna släppte i går.
Det är andra gången på kort tid som Socialdemo-
kraterna i rapporter och artikelkampanjer runtom i
landet angriper oss kristdemokrater när det gäller
arbetsmarknadspolitiken. Jag ser det som en ära, ett
gott betyg till oss kristdemokrater. Det tyder på att
Socialdemokraterna är rädda för oss och ser oss som
ett hot bland vanliga löntagare.
Det vore alltså trevligt med en sakdebatt om ar-
betsmarknadspolitik och arbetsrätt. Men vad gör
Socialdemokraterna? Jo, de sprider en rapport och
artiklar med halva sanningar och hela lögner. Det är
starka ord, men jag står för dem, därför att det vi kan
läsa i den här mycket torftiga rapporten är det mest
makabra jag har sett i form av förvridna sanningar.
Låt mig ta tre punkter som exempel.
Socialdemokraterna påstår att vi vill slå sönder
kollektivavtalen. Det är en lögn. Vi vill att kollekti-
vavtalen ska vara ett grundläggande sätt att lösa pro-
blemen på arbetsmarknaden. Men vi har sagt att man
bör se över lagen så att den enskilde som så önskar
ska få större möjlighet att sluta avtal med arbetsgiva-
ren utan hänsyn till kollektivavtalen. Vi har också
sagt att en sådan här översyn måste beakta risken för
att enskilda löntagare kan utnyttjas otillbörligt av
arbetsgivaren vid exempelvis hög arbetslöshet. Det är
bara att läsa - sammanhanget finns presenterat i vår
arbetsmarknadsmotion, men Socialdemokraterna
väljer att rycka ut en mening och glömmer resten av
stycket.
Nästa mycket makabra punkt är att Socialdemo-
kraterna påstår att vi höjer a-kasseavgiften med 250-
300 kr per månad och löntagare. Det är ren lögn. I
vårt budgetförslag höjs a-kasseavgiften med 130 kr
enligt beräkningar från riksdagens utredningstjänst
och kompenseras mer än väl av sänkt inkomstskatt.
Forskningen är tämligen ense om behovet av en star-
kare koppling mellan arbetslösheten och a-
kasseavgiften för en bättre fungerande lönebildning.
Det är den forskningen som vi har tagit till oss. Lön-
tagarna får alltså sänkt inkomstskatt.
Den tredje punkten gäller att Socialdemokraterna
påstår att vi kräver att arbetsgivaren ensidigt ska
bestämma vem som ska få var kvar och vem som ska
lämna arbetsplatsen vid arbetsbrist. Det är också en
ren lögn. Vi tycker att det är rimligt att arbetsgivaren
ska kunna undanta två nyckelpersoner från turord-
ningslistan när permitteringar måste vidtas. Genom
detta skulle man kunna rädda ett litet företag från att
tappa nyckelkompetens när man måste dra ned på
arbetsstyrkan. Men resten bestäms ju via förhandling-
ar och enligt de LAS-regler som finns.
Detta är tre tydliga fall av rena lögner som Social-
demokraterna nu sprider runtom i landet. Ett par av
dessa har vi redan sett i artiklar och bemött. Eftersom
fakta finns redovisade i våra motioner och ni social-
demokrater förhoppningsvis är läskunniga, måste jag
konstatera att ni medvetet far med osanning.
För en tid sedan vädjade Socialdemokraternas
partisekreterare Lars Stjernkvist om en ärlig valrörel-
se. Är det detta han menar, Sven-Erik Österberg,
Anders Karlsson och Björn Kaaling? Är det så här ni
tänker driva er valrörelse? Visst kan förflugna ord
komma över våra läppar i en valrörelse. Visst kan
överdrifter förekomma, men jag tycker att vi ska vara
mycket måna om att inte medvetet sprida lögner. Det
handlar helt enkelt om politikens anseende.
Eftersom jag har lärt känna arbetsmarknadsut-
skottets ordförande Sven-Erik Österberg som en rejäl
och hederlig person blev jag faktiskt grymt besviken
när han på en presskonferens i går eftermiddag spred
de här felaktiga uppgifterna. Hela riksdagsgruppen
står bakom det här dokumentet som har getts ut.
Fru talman! Jag måste ta tillfället i akt att avkräva
Socialdemokraterna en offentlig ursäkt. Det bör
framgå av riksdagsprotokollet i dag, från Björn Kaa-
lings och Anders Karlssons sida, och gärna också
Sven-Erik Österbergs sida, att detta är en plump i
protokollet, detta är felaktigheter. Det pågår ju en
försoningskonferens just nu i Stockholm. Jag är be-
redd att stryka ett streck över detta, men jag vill gärna
få till protokollet att de här uppgifter är ett olycksfall i
arbetet, en felaktighet.
Frågan är ju, Björn Kaaling, hur ni kan påstå att vi
ska höja a-kasseavgiften med 300 kr när det bara är
att läsa i vår budgetmotion och vår arbetsmarknads-
motion att det handlar om upp till 130 kr, t.o.m. något
under detta enligt nya uppgifter från riksdagens ut-
redningstjänst. Varför bedriver ni politisk verksamhet
på det här sättet?
Enligt den socialdemokratiska rapporten anklagas
vi kristdemokrater för att vara löntagarfientliga när vi
i motioner för fram några förslag som Socialdemo-
kraternas egen utredare, den förra socialdemokratiska
statssekreteraren Svante Öberg, förde fram för två år
sedan. Dessa förslag prövades seriöst av den social-
demokratiska regeringen. Men LO sade nej, och då
åkte förslagen i papperskorgen. Förslagen handlar om
bättre spelregler för lönebildningen och hur konflikter
på arbetsmarknaden ska hanteras på ett bättre sätt. Så
dramatiska var de förslagen från vår sida.
En riksdagsmajoritet bestående av miljöpartister,
moderater, kristdemokrater, centerpartister och folk-
partister röstade för att undantag från turordnings-
reglerna ska beviljas för företag med färre än tio
anställda. Vi tycker inte att det är så lyckligt med
sådana gränsdragningar vid ett visst antal anställda,
men det blev en kompromiss.
Socialdemokraterna ger sken av att de är oerhört
upprörda över det här beslutet och vill snarast återgå
till de gamla reglerna. Men varför skrev då inte Soci-
aldemokraterna en parti- eller kommittémotion och
krävde detta? Det finns ingen sådan i riksdagstrycket.
Vi behandlar inte någon sådan här. Det finns två
enskilda motioner av socialdemokratiska riksdagsle-
damöter och en partimotion från Vänsterpartiet. Er
uppbragdhet är tydligen inte så stor att ni orkade med
eller kom ihåg att skriva en parti- eller kommittémo-
tion i frågan. Vi som kan riksdagsspråket vet ju att
det är parti- och kommittémotioner som uttrycker
partiernas officiella hållning.
Fru talman! Ett av våra förslag som retat Social-
demokraterna är att förlänga möjligheten till provan-
ställning till tolv månader från nuvarande sex måna-
der. Det skulle öka företagens benägenhet att nyan-
ställa i stället för att utnyttja övertid vid exempelvis
en konjunkturuppgång.
Jag måste få berätta att häromdagen träffade jag
en småföretagare med sex anställda här i Stockholm-
strakten. Han hade en kille provanställd. Han hade
satt en av sina anställda på att lära upp den här killen.
Det verkade vara en kille som han gärna ville anstäl-
la, men provanställningstiden höll nu på att gå ut.
Han visste fortfarande inte om den här killen skulle
orka bära sina kostnader i företaget, om han skulle
dra in de intäkter som krävs för att de skulle kunna
behålla honom.
Den här småföretagaren var ingen girigbuk, det
var ingen cigarrökande, fet direktör som såg sina
anställda som slit-och-släng-varor, som företagsleda-
re ofta framställs i vänsterretoriken. Han stod i valet
mellan att våga anställa den här personen på en fast
anställning och att säga upp honom. För honom var
insatsen familjeföretaget som hans mamma och pappa
hade byggt upp.
Det här är ett exempel på vad en förlängd provan-
ställningstid kan medverka till. Det kan skapa lite mer
utrymme och låta den här småföretagaren få testa lite
längre och se om det bär för att därmed kunna fastan-
ställa en person. Frågan är varför socialdemokrater
och vänsterpartister säger nej till den typen av för-
slag.
Fru talman! Dagens arbetsrätt är anpassad efter
70-talets samhälle med stora varuproducerande före-
tag som förebild. Tron att människor är utbytbara i en
produktionskedja präglar tänkandet som ligger bakom
dagens arbetsrätt. Men sedan dess har förändrings-
takten i näringslivet accelererat och människor är
alltmer välutbildade och svåra att byta ut. I allt högre
grad går företagets balansräkning ut genom dörren
när personalen går hem på eftermiddagen.
Det är i de små företagen som nya idéer föds och
de nya jobben skapas. Vi måste ha en arbetsrätt och
en arbetsrättslagstiftning som är modern och anpassad
till den nya tidens företag och den nya tidens arbets-
marknad. Vi behöver också en arbetsrätt som skyddar
de anställda från godtycklig behandling. Men vi
måste ha spelregler som passar dagens arbetsmarknad
och fungerar i det moderna samhället. Mycket talar
för att dagens arbetsrätt motverkar sitt syfte. Det visar
undersökningar och samtal man har med företagare.
Det visar det allvarliga läget på arbetsmarknaden där
700 000 människor är öppet arbetslösa, i åtgärder
eller skulle vilja arbeta mer men får inte.
Fru talman! För tids vinnande nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservation 4.
</anforandetext>
<intressent_id>0745549193810</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>153754</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09101/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
