2348396 GP09101 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:101 Onsdagen den 24 april 2001/02 101 2002-04-24 00:00:00 Trafiksäkerhet m.m. FC09D7CB-ED4C-4565-8CB1-7F2973F739D8 202 ELVER JONSSON (fp) fp Fru talman! Att trafiksäkerhet är något viktigt blir man klar över i de många motionsyrkandena och den iver och envishet med vilken som många av oss åter- kommer till dessa frågor. Det rör, som framgår av betänkandet, allt ifrån väghållning och trafikmiljö till attityder och beteenden. Frågan om förarutbildning och körkort - med besvärande kötider - samt for- donsfrågor finns med i detta betänkande. Min och Folkpartiets utgångspunkt är, inte ovän- tat, att kommunikation är något positivt. Men vi är också klara över att trafiken som å ena sidan ökar både välfärden och välbefinnandet å andra sidan har sina avigsidor. Brister i trafiksäkerheten är vidare ett allvarligt inslag i trafikpolitiken. Folkpartiet stod bakom den av riksdagen beslutade nollvisionen, som skulle innebära att ingen ska dödas eller svårt skadas i trafiken. Det är snart fem år sedan frågan fördes på tal och sedan blev en politisk hävstång - ifrågasatt av många, hånad av en del men accepterad av flertalet. Den fina visionen och det höga målet har inte nåtts. Tvärtom har antalet svårt skadade och döda i trafiken ökat under de senare åren, låt vara att ök- ningen är på en internationellt sett måttlig, för att inte säga låg, nivå. Men visst känns det vemodigt att den goda nollvisionen, främst som ett gott pedagogiskt instrument, inte har kunnat föras närmare målet. Det krävs alltså krafttag för att komma i närheten av dessa höga ambitioner. Att ha en vision räcker inte. Det vill till ett helt batteri av insatser, alltifrån in- formationsinsatser till god förarutbildning, allmänt stärkt trafikmoral hos alla medborgare och dessutom en effektiv kamp mot fylleri och andra droger inom alla trafikslag. Sådana åtgärder måste vidtas som är viktiga led i såväl nollvisionen som nödvändiga in- slag i trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet har också detta år kunnat samla sig kring gemensamma slutsatser, men jag vill ändå lägga särskild vikt vid några delfrågor. Dit hör, som jag indirekt nämnde nyss, nollvisionens etappmål för år 2007. Det präglas av den gemensamma grundsynen att trafikolyckorna måste minska. Att dödsolyckorna har kunnat begränsas under några år beror bl.a. på den ökade säkerheten i bilarna och vägarnas relativt sett förbättrade konstruktion. Krockkuddar, sidobalkar och låsningsfria bromsar efterfrågas i allt större utsträckning och finns nu på alltfler bilmodeller. Det är angeläget att denna ut- veckling mot säkrare bilar fortsätter. Det kan dock ses som att det finns en konflikt mellan säkerhet och bränsesnålhet på fordonsmarknaden. Stora bilar drar ofta mer bränsle, men är i gengäld av hög kvalitet när det gäller säkerhet. För små bilar är förhållandet ofta det omvända. Det är angeläget att upprätthålla en trafikövervak- ning som har till uppgift att begränsa och minimera trafikolyckor. Farliga vägsträckor måste ses över och skärpt hastighetskontroll behöver genomföras genom att fler synliga poliser verkställer såväl hastighets- kontroller som test av förarnas alkohol- och drogfri- het. Andra viktiga delar i trafiksäkerhetsarbetet är en ökad standard på vägarna, och därför måste enligt Folkpartiet väganslaget höjas och ses som ett led i att skapa en säkrare trafik. Det är att beklaga att en giss- ningsvis stor riksdagsmajoritet hindras av dessa vä- garnas motståndsarméer. Oskyddade trafikanter måste få en större upp- märksamhet, och bilförarna måste inse de risker de utsätter omgivningen för om de inte tar tillräcklig hänsyn. Det är bra att bilförare ska lämna företräde åt gående vid övergångsställe, men självfallet får det inte bli så att de gående bortser från att de också har ett krav på hänsyn gentemot andra trafikanter, i detta fall de fordon som passerar övergångsstället. Vi från Folkpartiet har ofta återkommit till pro- blemet med alkohol och andra droger i kombination med bilkörning eller båttrafik. Att detta inte hör ihop måste ständigt upprepas. Utöver att förarna riskerar egna skador riskerar oskyldiga att dödas eller skadas av en rattfyllerist eller en sjöonykters framfart. Krav från olika motororganisationer på att nykterhetskon- trollen ska utökas måste också innebära att man håller efter trafikfylleriet, inte minst därför att olycksrisken ökar dramatiskt med varje del av promille alkohol eller narkotikasubstans i kroppen. Täta poliskontroller och kampanjer leder säkerligen till att många väljer att låta bilen stå efter ett alkoholintag. Om alkohollås på fordon har vi talat mycket och länge. Vi anser att alkolås på sikt bör införas gene- rellt. Till att börja med är det viktigast att prioritera alkolås när det gäller yrkesförare, såsom t.ex. lokföra- re, bussförare och förare av skolbussar - för att näm- na aktuella och viktiga grupper. Köerna vid körkortsprov är ett bekymmer, och dessutom belastar de kostnaderna för körkortstagaren högst omotiverat. Näringsministern och regeringen har lovat att åtgärda detta problem, men det har skett förhållandevis lite. För egen del har jag aktualiserat en särskild fråga till regeringen beträffande nummerplåtarna för att få dessa enhetliga. Det vore läge att övergå till EU:s nationalitetsbeteckningar på våra bilar samtidigt som det finns skäl att säga upp avtalet om vita ovala na- tionalitetsbeteckningar. Frågan är under beredning inom Vägverket och rentav i Regeringskansliet, men det bör särskilt poängteras då vi tar upp dessa frågor. Trafiksäkerhet har stor bredd. Därför tror jag, som jag tidigare påstått några gånger, på ett helt batteri av åtgärder för en ökad och bra trafiksäkerhet. Det gäller trafikanternas ansvar, vägarnas uppbyggnad och ut- formning liksom fordonets egna säkerhet och förarnas utbildning och fortbildning. Självfallet spelar trafik- flödet en stor roll. Bra och rätt byggda vägar är nödvändiga och en viktig del av den samlade trafiksäkerheten. Därför är det att beklaga att propositionen om infrastrukturen, där vägarna har en central roll, blev så fördröjd - detta också sett från trafiksäkerhetssynpunkt. Fortfa- rande lider trafiksäkerheten av de försummade åren. Vi glömmer ibland bort att nio av tio persontrans- porter går på väg och att i åtta av tio sker transporter- na med egen bil. Det är t.ex. långt över 90 % av barn- familjerna som har tillgång till egen bil. Vi är visserligen en av de biltätaste länderna i världen, sett till invånarantalet, men i ett glesbebyggt Sverige är detta ett positivt faktum. Jag har tidigare varnat för personer och partier som försöker att för- svåra och fördyra det transportmedel som är det do- minerande, men som kostnadsmässigt behöver sär- skild omtanke. Även om trafiksäkerhet omfattar många delar är självfallet vägstandarden och fram- komligheten en stor säkerhetsfråga. Trafiksäkerhet handlar också om en attitydföränd- ring och ett förändrat beteende. Då gäller det att få genomslag vid så att säga fronten. Det kan inte myn- digheter och institutioner ensamma klara. Därför är det viktigt med det folkliga och ideella engagemang som finns och som behöver uppmuntras. Det finns i vårt land många motororganisationer: Motormännens riksförbund, MHF, KAK, SMC, För- svarets motorklubb m.fl. Sammantaget utgör de en resurs. Jag önskar trafikutskottets nuvarande ordförande god framgång då hon i sitt nya värv i trafiksäkerhe- tens tjänst nu går vidare. Ta med det frivilliga och ideella trafiksäkerhetsarbetet! Jag vet att du har enga- gemang för det, och därför behöver du i din nya roll också stimulera till en ökad insats från dessa organi- sationer. Jag tror alltså att det är värdefullt med det folkrörelsebaserade trafiksäkerhetsarbetet. Men visst, Birgitta Wistrand och andra, behöver det förnyas. Att tro att det räcker med enbart en och annan extra krona är att göra trafiksäkerheten alltför smal. Det måste bli något annat, säger Birgitta Wist- rand. Vad då? Från sin läktarplats har hon inget att erbjuda. Men vad gör då organisationerna? Om man tänker bort frivilligorganisationerna hade vi haft en annan situation. Den organisation som jag känner bäst och som jag tidigare var engagerad i var MHF som hårt drev tra- fiknykterheten. 1941 blev Sverige tvåa i världen ge- nom att införa promilleregelen. 1990 lyckades vi här i riksdagen med organisationernas stöd sänka gräns- värdet i förhållande till gränsvärdet i den proposition som då hade lagts fram, och vi kom ned till 0,2 %. Norge följde också efter. I Portugal talar man i dag om att 0,2 % är en rimlig gräns. T.o.m. fransmännen har fört frågan på tal. Samma organisation genomförde bara för några månader sedan en kontroll av 10 661 rattfylleridomar vid 79 av 95 tingsrätter då man gick igenom vad som hade hänt. Man konstaterade tyvärr att utan ett enda riksdagsbeslut hade domarna blivit mildare. Min avsikt är inte att kräva fängelsestraff som en lösning, men de innehöll också moment av trafiksäkerhetsfost- rande insatser som var väldigt värdefulla. Därför tycker jag att det låter lite ihåligt när Bir- gitta Wistrand talar om att det måste till något annat när hon inte kan tala om vad som skulle behövas. Fru talman! Det får bli min slutplädering för tra- fiksäkerhetsarbetet i denna debatt. Jag stöder huvud- delen av förslagen i betänkandet, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 3. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 153953 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09101/#anf202