2348396 GP09101 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:101 Onsdagen den 24 april 2001/02 101 2002-04-24 00:00:00 Trafiksäkerhet m.m. DA876230-C78E-4806-9C55-B5D638B77CBA 190 BIRGITTA WISTRAND (m) m Fru talman! Nu ska vi behandla utskottets betän- kande nr 10. Det handlar om trafiksäkerhet och gäller 106 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2001. Utskottet har lagt ned mycket arbete på denna frå- ga. Vi har tyckt att trafiksäkerhet är viktigt inte bara därför att situationen i landet är oroande utan också därför att vi ser detta som en fråga som berör alla svenskar - inte bara trafikutskottet. Nästan alla svenskar är trafikanter. Oavsett om vi är fotgängare, cyklister eller bil- eller lastbilsförare är vi alla på ett eller annat sätt delaktiga i vad som händer på våra vägar. Jag vill, fru talman, för tids vinnande yrka bifall enbart till reservation nr 1. Vi står naturligtvis bakom alla reservationer. Jan-Evert Rådhström kommer för övrigt att ta upp vissa viktiga frågor som jag inte hinner med, t.ex. gällande alkolås. Det är förenat med risker att röra sig ute i trafiken. Det är farligt, men någon kan invända att det är farligt att leva. Det vet jag också. Vi ska alla dö. Men varför ska vi dö i en onödig trafikolycka? skulle jag vilja svara. Varför måste vi varje söndag läsa om ungdo- mar som har kört ihjäl sig tidigt på lördag- eller sön- dagmorgonen? De har varit obältade, trötta och kan- ske t.o.m. påverkade. Det är tragiskt. Det är onödigt. Jag undrar varför. Om det hade funnits ett medvetande om att det faktiskt är förenat med risker att sätta sig i en bil eller på en cykel skulle det inte vara så mycket som be- hövdes för att vi skulle kunna undvika dessa olyckor. Tänk bara om alla människor satte på sig säker- hetsbälten och bestämde sig för att inte dricka alkohol när de kör. I dag har vi skrämmande mörkertal för både alkohol och droger i trafiken. Vi tar fast ungefär 14 000 berusade varje år. Samtidigt finns det siffror som säger att det är 14 000 personer varje dag som kör omkring påverkade av sprit eller tabletter. För mig är frågan hur vi ska få en förändrad atti- tyd till trafik en av de viktigaste. Jag tror att vi har negligerat den. Vi har inte fått den attitydförändring- en. Vi trodde några år att vi hade kommit till rätta med alkoholförtäring och bilkörning. Men det verkar inte så. Fru talman! Jag återkommer till de frågorna. När man är ute och debatterar trafiksäkerhet med t.ex. näringsministern är han väldigt stolt. Han säger att den här regeringen har gjort mer än någon annan när det gäller trafiksäkerheten. Då måste det vara trist för honom att titta på facit. Hur ser det egentligen ut? Ja, inte har trafikolyckorna minskat. De har snara- re ökat. Är det ett tecken på det vi har sett inom många andra områden, dvs. att man lovar runt men att det inte håller? Jag skulle gärna vilja få redogöra för hur det ser ut för närvarande när vi tittar på trafiken. Den här statistiken kommer från Vägverket. Där rapporterar man att de första tre månaderna i år om- kom 119 personer jämfört med 104 personer förra året. Medeltalet för antalet dödade januari-mars år 1997-2001 var 118. Det är en ökning där också. 46 personer har i år omkommit i kollisioner med tung lastbil. Det är en väldigt hög siffra. Nära 50 % av alla som omkommer gör det i kollisioner med en tung lastbil. Jag tycker inte att näringsministern ska vara stolt över de siffrorna. I stället tycker jag att han borde vara bekymrad över hur det kommer sig att siffrorna ändå ser ut som de gör trots att man har gjort mer än vad någon annan regering har gjort. Det finns vissa frågor som vi är eniga med rege- ringen om. Det är att vi måste göra något åt vägarnas underhåll och vägarnas kvalitet. Det är grunden för en förbättrad trafiksäkerhet. Vi ska titta på de farligaste vägarna först. Detta har näringsministern sagt. När vi äntligen fick propositionen kunde vi se att det minsann inte var de satsningar som man hade utlovat. Socialdemo- kraterna vill först starta sitt investeringsprogram år 2004 och då göra investeringar på 69 miljarder och totalt satsa 179 miljarder på vägar. Vi har i vår budget avsatt 105 miljarder till investeringar och 225 miljar- der totalt. Det tycker jag talar sitt tydliga språk, fru talman. År 1998 lämnade ett enigt utskott med riksdagens stöd över frågan om en vägtrafikinspektion till rege- ringen. Den har nu utretts i olika omgångar. Ännu har ingenting hänt. Nu sägs det att en proposition är på väg. Den kommer att bli så försenad att ingenting kommer att hända åtminstone under vår period här i riksdagen. Hur kan en sådan fråga få ta fem år? Vi har inte råd med det. En av förklaringarna till att det har dröjt så länge är att det nu inte finns någon opartisk kritiker som kan tala om för regeringen och för oss andra att vägarna är i bedrövligt skick. Väghållaren kan helt enkelt inte ställas till ansvar, utan situationen får fortsätta. Det är oerhört viktigt att trafikinspektionen kommer till stånd. Vad vi behöver i Sverige är fler vägar, bredare vägar, gärna vägar med vajerräck men även fler mo- torvägar. Alla vet att ungefär 10 % av trafiken går på motorvägar, men den står bara för 5 % av olyckorna. Det sägs ofta i debatten att hastigheten är så avgöran- de för hur svåra olyckorna blir. Det är viktigt att då ha dessa uppgifter i åtanke. Trafikfrågor är minsann inte så enkla att det bara gäller att sänka hastigheten. Det finns andra saker som vi också måste göra. Det är därför uppmuntrande att Vägverket nu tän- ker pröva flexibla hastigheter. Jag hoppas att man gör det på ett sådant sätt att gränserna blir rimliga. Fortfa- rande har vi oerhört många överträdelser av hastig- hetsbegränsningarna. Det behöver inte bara bero på bilisterna. Det kan också bero på att nivåerna är fel- aktiga. Jag kör ofta bil i Småland. Jag undrar ofta varför en viss väg har fått hastighetsbegränsningen 70 km i timmen och en annan 110 km i timmen. Fru talman! Förra året ägnade utskottet en stor del av sitt arbete med trafiksäkerhet åt att lyfta fram bar- nens situation. Men, hör och häpna, i en debatt nyli- gen i Örnsköldsvik visade det sig att ministern inte ens kände till detta, trots att själva konferensen var på det temat. Tursamt nog hade någon tjänsteman på departementet ändå skrivit in det i Vägverkets regle- ringsbrev. Nu hoppas vi verkligen att Vägverket och rege- ringen tar fram insatser för att visa på hur man ska förbättra situationen för barnen i trafiken. Jag stöder helt det interaktionistiska perspektivet, dvs. den hel- hetssyn på barnet i trafiken som man har i den nya forskningen. Vi har också tagit upp de senaste årens olyckor med skolskjutsar, som både väckt berättigat uppseen- de och lett till en rad motioner. Här hoppas jag nu att kommunerna tar frågan på allvar så att våra barn kan åka säkert till skolan. Men alla barn åker inte buss till skolan. Ganska många barn cyklar. Här kan jag inte låta bli att ta fram en av mina andra käpphästar, nämligen att vi måste få ordentliga cykelbanor där vi skiljer trafik- slagen från varandra och snabb trafik från långsam. Här har vi väldigt långt kvar. Stockholm har valt att bygga sina cykelbanor på helt fel ställen, tycker jag. Men man visar upp att det är tvunget att det finns ordentliga cykelbanor. Jag fick en riktig tankeställare häromdagen när jag fick höra att de som rider måste ha hjälm om de ska få ut ersättning från sin försäkring. Jag tänkte då: De små flickorna eller pojkarna som rider runt på en liten snäll bana måste ha hjälm när de rider, men vi skickar ut våra barn eller oss själva utan hjälm i trafiken. Jag tror inte på en lag. Men jag fick mig verkligen en tankeställare. En annan fråga som regeringen har fått av vårt ut- skott är att undersöka förutsättningarna för en trafi- kofferjour. Här har vi inga besked om vad som hän- der i regeringen. Vi vet att vi i år har ungefär 4 000 allvarligt skadade i trafikolyckor. Vad händer med dem? Hur kan vi hjälpa dem? Vi vet att väldigt många lever i traumatiska och svåra situationer under hela resten av sina liv. Det kom en rapport för några år sedan som hette Trafikoffers upplevelser och liv - ett drama om bemästring. Fru talman! Det finns mycket som regeringen har att göra innan den har verkställt det som utskottet har önskat. Det finns till sist en rad organisationer som får stöd från regeringen, bl.a. NTF, men också andra frivilliga organisationer. Här har jag hört glunkas - jag vet inte om det är rätt - att man nu ska ge ökade resurser till dem. Det tror jag är fel. Döda organisa- tioner är döda. Det är i stället oerhört viktigt att få i gång ett nytänkande. Hur ska vi påverka unga männi- skor? Hur ska vi förändra attityderna? Jag tror att vi måste ta vara på de nya medierna som finns. Här skulle jag uppmuntra att regeringen och Vägverket satte i gång en ordentlig utredning där man tittade på hur vi ska få till stånd förändrade atti- tyder för att minska trafikolyckorna. 0834800011503 N 2010-01-01 00:00:00 153941 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09101/#anf190