2348395 GP09100 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:100 Tisdagen den 23 april 2001/02 100 2002-04-23 00:00:00 Svar på interpellationerna 2001/02:334, 348 och 379 om konflikten i Mellanöstern interpellationsdebatt F4676E22-B058-43AF-90EF-E363A7B91B8F 14 ELVER JONSSON (fp) fp Fru talman! Våld föder våld. Om det är någon gång det verkligen ligger någon sanning bakom såda- na ord är det i denna konflikt i Mellanöstern. Det är oerhörda tragedier som i decennier har drabbat såväl palestinier som israeler. Det visar också att konflikter aldrig kan lösas med våld. För att komma ur denna fruktansvärda våldsspiral fordras verkliga ledare som med demokratiskt, folkligt, stöd kan lyfta sig över begångna oförrätter och göra ett nytt avstamp. Utan detta handlingssätt kommer konflikten aldrig att lö- sas, vare sig med terror eller militära insatser. Vad som behövs är hållbara avtal med vilja till fred, sam- levnad och försoning. Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter utgör ofta hörnstenar i vårt sätt att se på sådana frå- gor. Det gäller självfallet också Mellanösternfrågan. Därför är det viktigt att de resolutioner som har anta- gits i FN:s säkerhetsråd respekteras fullt ut av båda parterna. Det innebär stopp för allt våld och alla kränkningar av mänskliga rättigheter, på vilken sida de än begås. Den senaste FN-resolutionen, 1397, som initierats och förhandlats fram utgör ett gott steg i riktning mot en fredlig lösning. Resolutionen tar också upp visio- nen om en palestinsk stat sida vid sida med Israel. Målet måste vara att främja en utveckling som bidrar till uppbyggnad av en demokratisk palestinsk rätts- stat. Något som saknas i området är en utvecklad demokrati. Hade den varit en verklighet hade kon- flikten aldrig blivit så ödesdiger, om den ens hade uppstått. Konflikten är svår att hantera därför att det finns ett lager av oförrätter från olika håll. Israel har ofta haft en hård, visserligen ibland begriplig, men inte alltid försvarbar hållning. Arabvärlden har tagit på sig ett stort ansvar därför att man å sin sida i oförsonlig- het har förvägrat att tillämpa avtal som skulle föra det hela ur den låsta situationen. Det är att beklaga, fru talman, att det avtal som Barak var med om att för- handla fram inte antogs. Då hade situationen sett annorlunda ut. Därför är det viktigt att se i backspe- geln varför det har blivit som det har. Det har sagts att svensk Mellanösternpolitik under lång tid har präglats av otydlighet. Jag tycker att den har föredömligt nyanserats på senare år. Sverige ska självfallet kraftfullt fördöma både Sharonregeringen och dess övervåld mot oskyldiga palestinier liksom vi lika kraftfullt måste fördöma den terror som utgår från PLO-styrda områden som drabbar oskyldiga israeler. Det är endast genom att föra en balanserad linje, utan att särskilt favorisera den ena eller den andra parten, som Sverige, EU och USA kan spela en betydelsefull roll. I det här sammanhanget vill jag säga att jag tycker att statsministern med sitt initiativ häromåret till Förintelsekonferensen, som följs upp i dag med en försoningskonferens med rubriken "Sanning, rättvisa och försoning", är något som borde stå i eldskrift för hela världen eftersom man säger sig eftersträva en fredlig framtidsutveckling. Det sades i debatten att ockupationen är orsaken. I förlängningen är det så, men bakom ligger massor av oförrätter, låt vara från mer än ett håll. Det gäller att lämna en del bakom sig och komma till förhandlings- bordet. Om inte det sker kommer det vansinnesdåd som nu pågår att fortsätta. Det vore olyckligt för hela världen men framför allt för Mellanösterns folk. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 153672 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09100/#anf14