2348395 GP09100 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:100 Tisdagen den 23 april 2001/02 100 2002-04-23 00:00:00 Svar på interpellationerna 2001/02:334, 348 och 379 om konflikten i Mellanöstern interpellationsdebatt A620B043-E9A0-4C27-B9D6-7FCBFABAF3BD 12 KENT HÄRSTEDT (s) s Fru talman! Det finns hur mycket som helst att säga i den här debatten. Först skulle jag vilja säga att jag har följt den här konflikten och försoningsförsö- ken mellan palestinier och israeler i 15 år. Det finns kanske få tillfällen då det funnits skäl att vara så pes- simistisk och bekymrad som just nu. När vi har sett övergreppen och övervåldet från is- raelisk sida mot palestinierna den senaste tiden har jag kanske särskilt förargat mig över att man hindrat medierna från att oberoende rapportera om utveck- lingen i de palestinska områdena och att man därefter förhindrat biståndsarbetare att utföra sitt arbete för att lindra nöd och rädda liv. Detta är helt enkelt inte acceptabelt. Häromveckan träffades i Rom ett stort antal olika humanitära organisationer, bl.a. Unicef, Röda korset, UNHCR, World Food Program m.fl. Deras ledare protesterade kraftfullt mot att Israel hindrat dem från att bedriva humanitärt arbete i de hårt drabbade pa- lestinska områdena. Hindrandet har lett till onödigt lidande och i vissa fall till dödsfall. Detta är ett klart brott mot grundläggande humanitära principer. När våldet eskalerar och den humanitära situatio- nen försämras är det barnen, både de palestinska och de israeliska, som tar störst skada. Jag skulle vilja fråga: På vilket sätt har Sveriges regering och utri- kesministern protesterat och agerat vad gäller de humanitära organisationernas möjlighet att verka? Den andra delen av mitt anförande skulle jag vilja fokusera på just barnens situation. Konflikter mellan israeler och palestinier är en katastrof för barnen på båda sidor. Barn blir dödade, skadade och handikap- pade för livet. De berövas sina rättigheter att vara just barn. Särskilt deras känslomässiga utveckling påver- kas på ett dramatiskt och negativt sätt. De palestinska barnen påverkas också påtagligt av den allt sämre situationen, utegångsförbuden, att hindras från att gå till skolan och inte ha möjlighet till hälso- och sjuk- vård. Sammantaget försätts de palestinska barnen i en mycket allvarlig situation. Sedan våldsutbrottet för mer än 18 månader sedan har vi fått följa en snabb och dramatisk försämring av levnadsförhållandena för palestinierna i de ockupera- de områdena. Detta är ett direkt resultat av beskjut- ning och eldstrider mot eller kring bostäder och sko- lor. Till detta ska läggas all materiell förödelse och återkommande utegångsförbud. Det finns skäl att vara orolig över vilka konsek- venser konflikten kommer att få för barnen också på sikt. Sedan den andra intifadans start i september 2000 har bl.a. Unicef återkommande försökt att upp- mana båda parter att skydda barnen från att bli offer i konflikten. Men vi har sett att för var dag tar alltfler barn skada av konflikten. Genom att sammanställa uppgifter från internationella israeliska och palestins- ka källor har fram till strax före de senaste veckornas ökade våld över 230 palestinska barn och 50 israelis- ka barn dödats. Ungefär vart fjärde palestinskt dödsoffer har varit barn. Ytterligare ca 7 000 barn har skadats. Till detta kan läggas att ungefär vart tredje palestinskt barn som har dödats har dödats av skott mot huvudet. Det här är oerhört allvarligt, och jag vill fråga ut- rikesministern på vilket sätt man ämnar stödja insat- ser speciellt riktade mot den uppväxande generatio- nen och på vilket sätt man protesterar just mot våldet mot barn. 0910241260018 N 2010-01-01 00:00:00 153670 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09100/#anf12