2348519 GO0999 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:99 Onsdagen den 25 april 2000/01 99 2001-04-25 00:00:00 En säkerhetsordning för 2000-talet 6A832546-D6EB-46DE-B50B-FF54432BEED2 50 Karl-Göran Biörsmark (fp) fp Fru talman! Detta betänkande, som har gått under arbetsnamnet millenniebetänkandet, inleds med föl- jande mening: Främjandet av respekt för de mänskliga rättighe- terna i hela världen är en av grundpelarna i svensk utrikespolitik, och om kränkningar förekommer måste det påtalas. Sedan följer ett par hundra sidor där detta ut- vecklas. Betänkandet avslutas med den här meningen: Med utgångspunkt i en vidgad syn på säkerhet bör säkerhetspolitikens nationella och internationella dimensioner formas i ett kontinuerligt samspel mellan olika politiska områden. Och det är just vad man gör i detta betänkande. Här tar man upp området mänskliga rättigheter, de- mokratins roll i fredsarbetet, FN:s roll, EU:s freds- skapande roll, OSSE, PFF osv. En fråga som många människor ställer sig när de ser rapporter i TV, lyssnar på radio och läser sina tidningar är: Varför gör inte FN något åt situationen? Man kan också höra: Varför gör inte EU något? Är det inte EU:s ansvar att tackla de här problemen? Och varför går inte Sverige in och gör något? Det är förtvivlade rop från människor som upple- ver situationen som ohållbar. Jag ska först upprätthålla mig lite grann kring FN:s roll. Problemet är, som också har framförts här i dag, att FN:s säkerhetsråd inte alltid tar sitt ansvar ens vid grova brott mot FN:s principer. Exempelvis svek säkerhetsrådet sitt ansvar när folkmorden i Rwanda ägde rum 1994. Vi minns fortfarande de gräsliga TV- bilderna. Säkerhetsrådet har inte heller förmått ge mandat till USA:s och Storbritanniens insatser för att skydda kurderna i norra Irak mot planerade folkmord. Också dessa bilder förföljer oss fortfarande. Inte heller kunde säkerhetsrådet vidhålla den mi- litära insatsen i Makedonien. Detta fick i sin tur för- ödande konsekvenser när strider bröt ut i Makedonien mellan albanska väpnade grupper och den makedo- niska armén. Denna brist på ansvarstagande kan inte accepteras när det gäller att förhindra grova brott mot FN:s prin- ciper. Gräsliga folkmord och folkfördrivningar måste stoppas. Vi vänder oss till FN för handling och age- rande. Skydd mot denna typ av brott måste kunna ges kraftfullt och med FN-stadgan som plattform för ingripande. En reformering av säkerhetsrådet måste ske, så att det bättre förmår uppfylla sitt ansvar och sitt agerande. FN-stadgan måste ändras så att humanitära inter- ventioner kan ske för att förhindra folkmord och förödande konflikter med gräsligt lidande för civila. Carlsson-Ramphal-rapporten har nämnts här. I den tas problemet upp med att FN-stadgan inte ger mandat att gå in i interna konflikter. Vi har diskuterat detta tidigare, både i utskottet och här i kammaren. Men något riktigt stöd för förslaget har aldrig Carls- son-Ramphal-rapporten fått. Det är olyckligt. FN måste ta sig samman på den här punkten. Säkerhetsrådet måste alltså ges möjlighet att agera även vid inomstatliga konflikter. Hänvisning till att detta inkräktar på staters suveränitet är i längden inget hållbart argument när människor mördas, lemlästas, fördrivs och måste fly sina hem. Grova kränkningar av mänskliga rättigheter kan aldrig accepteras med hänvisning till att det rör sig om ett lands inre angelägenheter. Universella mänsk- liga rättigheter måste värnas. Detta är FN:s viktigaste uppgift. Förändring av FN-stadgan är en viktig åtgärd för att åstadkomma detta. Där grundläggande värden står på spel och alla andra vägar har uttömts ska militära ingripanden från det internationella samfundets sida kunna ske med FN-stadgan som plattform. Generalsekreterare Kofi Annan har presenterat ett antal rapporter angående FN:s reformering. Han är också inne på linjen att FN måste reformeras. Det har sagts här tidigare i debatten att man inte ska röra FN- stadgan, men en reformering och även en ändring av stadgan måste till - det inser också Kofi Annan. I den senare rapporten föreslår han att verksam- heten ska fokuseras på tre kärnområden, nämligen fattigdomsbekämpning, säkerhet och hållbar framtid. Jag menar att det också finns ett fjärde område där FN kraftfullt ska agera. Det gäller demokratiområdet. Utan demokrati kommer inte de tre områden Kofi Annan talar om att hållbart kunna förverkligas. Ett viktigt område för demokratibyggandet är genomfö- randet av fria och demokratiska val, men det är na- turligtvis inte det enda området. Här har FN definitivt ett ansvar och måste agera kraftfullt. Därför menar jag att FN bör inrätta en samordnande funktion för demokratiska val. Jag utvecklar detta i reservation nr 4, som jag härmed yrkar bifall till. Fru talman! Den svenska neutralitetspolitiken är inte entydig, och har aldrig varit det. Det visar inte minst den debatt som har ägt rum här i dag. Neutrali- tetspolitikkommissionen hade uppdraget att beskriva situationen som den såg ut under tiden från andra världskriget och fram till 1969. Den gjorde ett viktigt arbete med att beskriva hur den svenska regeringen under det kalla kriget värderade hotet mot landet och sökte samarbete för att säkra landets försvar i händel- se av krig. Där kom också fram hur viktig den atlan- tiska länken är för svensk säkerhetspolitik och att den även varit det historiskt. Centrala delar av den svenska efterkrigshistorien är varken tillfredsställande utredda eller skildrade. En ny neutralitetspolitikkommission med mandat att arbeta sig vidare fram i tiden efter november 1969 borde redan ha tillsatts. Är regeringen rädd för hur sanningen om det verkliga säkerhetspolitiska ageran- det ser ut? Eller vad är förklaringen till att man inte vill tillsätta en kommission som grundligt får gå ige- nom frågan? Ett folk, i det här fallet det svenska, har rätt till sin egen historia, och den ska skildras rätt. Därför är det viktigt att en sådan här kommission tillsätts. Det skulle också ge en bra bakgrund till den fortsatta säkerhetspolitiska debatten i Sverige. 0738969851001 N 2010-01-01 00:00:00 168542 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0999/#anf50