2348518 GO0998 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:98 Tisdagen den 24 april 2000/01 98 2001-04-24 00:00:00 Svar på interpellation 2000/01:374 om me- dierna och den politiska makten interpellationsdebatt 8AA296B8-D3AF-468E-B17F-993CC4EEE0EB 21 KARIN WEGESTÅL (s) s Fru talman! Jag vill tacka kulturministern så hjärtligt för svaret. Jag blev väldigt glad över det. Det är underbart att höra att ministern tycker att det är viktigt att man diskuterar mediernas roll, speciellt när det gäller kriser och krig och dessutom när det gäller mediernas hantering av människor, som ju alla har samma värde och rätt till frihet. Det gläder mig väl- digt mycket. Men det finns en hel del ytterligare att önska sig i den här vägen, särskilt naturligtvis mer av debatt i ämnet, inte minst i denna kammare. Hur medierna agerar för att hjälpa makthavare att få viktiga befolk- ningsgrupper att ställa upp för deras planerade krig är väldokumenterat men inte så diskuterat. I augusti 1999 skrev den nyligen bortgångne de- battören Folke Hagman i tidningen Arbetet om faran av att nyhetsrapporteringen i Kosovokonflikten på- verkat världssamfundets reaktion och om att även Haagtribunalen hade tagit det här till sig. I sin bok Media som krigshetsare behandlar han mediernas betydelse för utvecklingen av första och andra världskriget, Koreakriget, Vietnamkriget och inte minst det kalla kriget. Tillvägagångssättet för att skapa förutsättningar för krig i Europa har under det senaste århundradet varit ganska likartat. Boken visar att mediernas upp- gift har varit och är att i samklang med de presumtiva segrarmakternas önskan få folket i de länder som har planer på att börja krig att inse att de tilltänkta krigen är nödvändiga och bra. Grundläggande taktik har varit att demonisera den utsedde motståndaren. Under första världskriget var det Tyskland. Kriget framställdes då liksom nu 1999 som det godas krig mot det onda. Tyskarna skulle förödmjukas, dessutom desto mer med en skoningslös fred efter det att de hade förlorat. Det ledde till att de kände sig orättvist behandlade. Andra världskriget blev därigenom i princip en fortsättning på det första världskriget. Förlorarnas krigsförbrytelser blev under lång tid efter krigsslutet underhållning i medierna. Vinnarnas, de allierades, krigsförbrytelser nämndes inte. Medier- na gick makthavarnas, segrarmakternas, ärenden. I dag upprepas samma procedur efter krigen på Balkan. Under Natos krig mot Förbundsrepubliken Jugo- slavien hade mediernas förutsättningar för att för- medla sitt budskap utvecklats till fulländning. Inför första världskrigets utbrott 1914 använde man rubrik- sättningar och löpsedlar som opinionsbildande in- strument. I dag när medierna kan föra in levande bilder i alla vardagsrum är naturligtvis möjligheterna att påverka i önskad riktning oerhört mycket större. Det borde då ställas mycket höga krav på en sann och objektiv hantering av nyhetsmaterialet. Kritik mot mediernas beredvillighet att stödja krigshandlingar och acceptera angriparnas upprepade lögner har visat sig hela tiden under Natos och USA:s krig i Kosovo. Det ändrade sig inte heller efter att kriget slutade. Det man tidigare hade visat av ko- sovoalbanska flyktingar vändes till att inte alls obser- vera de som flydde ur Kosovo senare, dvs. de andra grupperna - serber, goraner, zigenare osv. Det var ingen som observerade dem, och inte heller det stora antalet mord. Det var lika många som i Kapstaden. 0944338157703 N 2010-01-01 00:00:00 168406 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0998/#anf21