2348517 GO0997 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:97 Fredagen den 20 april 2000/01 97 2001-04-20 00:00:00 Skolan 9DE5F1E6-D168-44FF-8DCC-D7BB6493C4DA 49 EVA JOHANSSON (s) s Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utbildningsutskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. Inte heller jag kommer att kommentera alla de 284 motionsyrkandena. Utskottet konstaterar att de flesta frågor som tas upp redan är under behandling i olika utredningar och arbetsgrupper eller bereds av regeringen. Självklart ska vi debattera skolan och redovisa var vi står i de olika partierna, men det är något helt annat än att gå till regeringen och tala om för den att den ska göra det som den redan håller på med. Det brukar kallas att slå in öppna dörrar. Därför yrkar majorite- ten i utskottet avslag på en mängd motionsförslag. Det betyder inte att alla de förslagen i sak är fel. Vi brukar ju också ha den ordningen att när en ut- redning arbetar avvaktar vi dess resultat för att få ett gott underlag för beslut. Det kan ibland vara en tåla- modsprövande arbetsmetod, men den har visat sig bra. Den ger utrymme både för en bred diskussion utanför kammaren och för eftertanke här innan vi binder oss för en lösning. Utskottet har också föreslagit att kammaren ska avslå en massa yrkanden på den grunden att det inte är riksdagen som ska fatta beslut om dem. En av Skollagskommitténs uppgifter är att se på hur rollfördelningen mellan skolans olika aktörer kan göras tydligare och att föreslå avskaffande av onödiga regleringar. Det vore olyckligt om riksdagen i dag fattade beslut om sådant som vi redan har uppdragit åt andra att besluta om - skolorna själva, kommuner- na eller någon annan huvudman. Jag vill ändå göra några kommentarer i vissa sak- frågor. Min kollega Eva Marcusdotter kommer senare att ta upp några avsnitt i betänkandet som handlar om värdegrunden, mobbning och annan kränkande be- handling och elev- och föräldrainflytande. För oss socialdemokrater har skolan alltid varit viktig. Vi ser den som vårt allra viktigaste gemen- samma instrument för att ge alla barn och ungdomar en god start i livet och möjligheter till personlig ut- veckling. För det krävs kunskap. Det är så självklart att det ibland inte sägs. Ibland har det tolkats som att vi inte anser att kunskap är viktig. Ingenting kan vara mer felaktigt. Det motsägs också av det faktum att Sverige under den tid som vi haft socialdemokratiska regeringar gjort mycket stora satsningar på skolan. Vi anser att den är så viktig att den har fått gå före många andra viktiga verksamheter också under de år när det var snålt. Jag vill påminna om den femmiljarderssatsning som inleds i år och går direkt ut till skolorna för att ge alla goda möjligheter att nå målen. Den kompletteras också av ett särskilt stöd som riktas direkt till de skolor där man har svårast att nå målen. Skolans kompensatoriska roll kan inte nog under- strykas. Barn och unga föds med och växer upp med vitt skilda förutsättningar. Skolans roll är att låta varje barn utvecklas efter sin förmåga och sina förutsätt- ningar och att stärka varje barns självförtroende och vilja att lära. Det betyder att varje resursfördelningsmodell som går ut på lika tilldelning till alla måste avvisas. Det ska i stället vara rättvis tilldelning för att i samma mån tillgodose varje barns behov. Det utesluter moderaternas nationella skolpeng. Den skulle i praktiken omöjliggöra hänsynstagande till de stora skillnader som finns lokalt. Den skulle också väsentligt försvåra möjligheten att ta hänsyn till varje barns egen situation. Om vi tror att kunskaper är en källa till framgång och utveckling och att kunskaper ger den enskilde individen de bästa möjligheterna att göra sina egna livsval kan man inte dra någon annan rimlig slutsats än att de ska ges till alla och även till den som har en komplicerad inlärningssituation. Med det som utgångspunkt är det väldigt svårt att förstå de krafter som vill använda vårt skolväsende för att sortera barn i olika kategorier och efterhand sortera ut dem som har det allra jobbigast. Jag hoppas i stället att skolan med de förstärkta resurserna, den nya lärarutbildningen och inte minst den ökade friheten som försöken med slopad timplan och ett ökat lokalt inflytande för föräldrar och elever ger i ännu högre grad ska göra att den klarar sitt upp- drag. Fru talman! Det förtjänar att sägas att det dagligen uträttas stordåd i skolan. Svartmålningen av skolan är orättvis både mot personal och elever. Det konstate- randet är inte ett försök att släta över och blunda för de brister som finns. Om man inte förmår att se allt det som är bra blir tilltron till vår förmåga att bidra till förbättringar också naggad i kanten. Det vill jag skicka med till en och annan meddebattör. När vi i riksdagen diskuterar skolan är betygen alltid en het fråga. Efter Gunnar Goudes anförande vill jag bara inskränka mig till att i hög grad instäm- ma i det han sade på den punkten. Att låta detta gamla men ändå så outvecklade system för någon slags kvalitetsmätning få en ännu större tyngd, som några partier vill, anser vi vara direkt olämpligt. Därför yrkar vi avslag på alla sådana yrkanden. Det är däremot viktigt att stärka uppföljningen, utvärderingen och kvalitetskontrollen i skolan. Där har vi inte hittat alla former än. Men det sker en stän- dig utveckling åt rätt håll. Det blir allt lättare för oss, elever, lärare och föräldrar att skaffa sig en bra bild av skolan som underlag för beslut. Det är viktigt. Annars riskerar vi att komma fel. Vid sidan av Skolverkets förstärkta roll i uppfölj- ning och utvärdering deltar Sverige också i interna- tionella utvärderingar. Det är oerhört väsentligt att svensk skola granskas också av andra ögon än våra egna. Till sist vill jag göra några kommentarer till mo- tioner som handlar om skolans ämnen, både de nuva- rande och önskemål om nya. Att försöka att klämma in ännu mer utan att våga säga att vi då måste minska någon annanstans är jag rädd för riskerar att öka stressen utan att det leder till något positivt resultat. Tron på skolans roll är bra. Men vi måste vara realister när det kommer till att försöka se vad skolan kan klara. Idrottsämnet är ett av de ämnen som många har motionerat om. Utskottet delar farhågorna om ökad ohälsa som beror på att vi sitter för stilla. Vi delar motionärernas syn på att idrottsämnet är viktigt. Där- för har också den socialdemokratiska regeringen tagit initiativ till att öka timantalet både i grundskolan och i gymnasieskolan. Jag tycker också i ärlighetens namn att man måste säga att vi inom ramen för skolans verksamhet inte kan tillfredsställa barns hela rörelsebehov. Det är betydligt mycket större än så. Det går inte heller att göra enbart inom timplanen. Skolan kan stimulera till ökad fysisk aktivitet också på andra sätt, t.ex. under rasterna. Skolgårdens utformning är oerhört viktig. Där ska inbjudas till lek. Det är viktigt vilket förhållningssätt de vuxna på skolan har. De ska uppmuntra till rörelse. Jag tror också att skolan i aktiv samverkan med före- ningslivet kan bidra till att lägga grunden för ett livs- långt intresse hos människor för idrott och att vara fysiskt aktiva på annat sätt. Självklart har också för- äldrarna en oerhört viktig roll för att ge sina barn goda vanor när det gäller valet av fritidsaktiviteter. Fru talman! Det finns många fler frågor som hade förtjänat en kommentar, men tiden räcker inte till. Jag får hänvisa till betänkandet. 0666354900406 N 2010-01-01 00:00:00 168356 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0997/#anf49