2348517 GO0997 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:97 Fredagen den 20 april 2000/01 97 2001-04-20 00:00:00 Vissa utrikeshandelspolitiska frågor 5DF2C6C2-132E-4B1A-9C49-F7FDE3E95CD9 3 INGEGERD SAARINEN (mp) mp Herr talman! Jag står givetvis bakom våra reser- vationer, men jag tänker inte yrka bifall till dem för tids vinnande. Klyftorna mellan de rikaste och de fattigaste i världens länder ökar. I vilken mån handeln och WTO:s regler påverkar den utvecklingen är oklart. Nya rundor i WTO bör därför vänta till dess att or- dentliga analyser har gjorts av hur ägandekoncentra- tioner och inkomstklyftor påverkas av den ökande handeln. Det står i vårt betänkande att WTO-avtalen stän- digt utvärderas av forskare. Men enligt uppgift tittar man i den trade review mecanism som finns inom WTO mer på hur väl länderna genomfört och infört WTO-reglerna än på effekterna av avtalen på fattig- dom och miljö. Det som har gjorts inom WTO är ett par makro- ekonomiska studier, och de är visst ganska mycket ifrågasatta av andra forskare. Vad som däremot finns är t.ex. FAO:s fallstudier av 14 länder. De påvisar tydligt att livsmedelssäkerheten har försämrats i en rad u-länder när de har avreglerat sin jordbruksmark- nad. Vår utgångspunkt i diskussionen är att avregle- ringen inte bör vara ett mål i sig, utan den bör vara ett medel. Det intressanta är hur de ekonomiska regel- verken påverkar möjligheterna till en hållbar utveck- ling. Det är där fokus måste ligga. Det finns också ett grundläggande behov av ökad öppenhet och delaktighet i WTO. Dagens arbetsfor- mer där en begränsad krets av länder, 20-30 länder, träffas i det s.k. gröna rummet för att diskutera är inte tillfredsställande, och de bör förändras. Sverige bör arbeta för att arbetsformerna i WTO inte diskrimine- rar vissa länder och att öppenheten inom WTO ökar, bl.a. genom direkt dialog med frivilliga organisatio- ner. Jag beklagar att Marrakechavtalet om kompensa- tion till de minst utvecklade länderna ännu inte efter- levs fullt ut. Det är centralt för att ökad frihandel inte ska leda till ökade klyftor mellan de fattigaste länder- na och de rikaste. De fattigaste länderna har inte tek- nisk och administrativ kapacitet för att få systemet att fungera till sin fördel. Jag anser också att EU ska ta fasta på Uruguay- rundans uppmaning till medlemmarna att minska exportsubventionerna till jordbruket. EU har världens högsta exportsubventioner till jordbruket. Det gör att unionen via skattsedeln upprätthåller ett system som är till u-ländernas nackdel. Sverige bör arbeta för att ge u-länder ett ökat marknadstillträde i EU. Särskilt viktigt är det att ta bort tulleskaleringar, dvs. att tullarna är högre ju mer förädlade varorna är. Det är ett effektivt hinder för förädlingsindustri. EU bör självklart bjuda de minst utvecklade länderna fullständig tullfrihet för alla varor. Vi ifrågasätter om det ska vara möjligt att ta pa- tent på och äga livsformer. Det bör vara en rättvis fördelning av vinster från produkter framtagna på basis av biologisk mångfald mellan länder i nord och syd. Därför kommer konventionen om biologisk mångfald på kollisionskurs med TRIPS-avtalets krav på att kunna ta patent på liv. De som säljer nya revo- lutionerande grödor eller arter av djur bör dessutom ha ett ansvar för att den ursprungliga genuppsättning- en finns kvar för samtida behov. De bör ha något av ett genbanksansvar. Jag anser också att Sverige ska stödja förslag från u-länder att de inom jordbruksavtalet i WTO ska få rätt att skydda sin egen livsmedelsförsörjning. Vi bör arbeta för ett fullständigt förbud inom WTO för alla sorters jordbrukssubventioner. Livsmedelssäkerhet ska inte bara ingå inom ramen för WTO- förhandlingar utan också tillåtas stå i vägen för en ökad liberalisering av jordbrukshandeln. Livsmedel är inte vilka varor som helst. Varje land måste kunna stoppa livsmedel av tvivelaktig kvalitet för att mot- verka sjukdomar bland människor och djur. Här kommer också en viktig fråga om djurskydd in. Reglerna i både EU och WTO tillåter inte att man tar hänsyn till hur en vara produceras. Det är ytterst allvarligt när det gäller djurskydd. Det måste gå att ta sådana hänsyn för att inte djurens möjligheter till ett någorlunda vettigt liv ska bli alltmer begränsade och vi ska få allt värre problem av den typ vi nu ser i Europa. Problematiken att vissa länder kan försöka att vinna konkurrensfördelar genom att ha en obefintlig eller dålig lagstiftning för miljöskydd eller djurskydd och arbetarskydd har uppmärksammats. Svaga stats- bildningar och demokratier kan släppa fram en brutal utsugning av människor och miljö. Barnarbete och extremt låga löner och förbud mot facklig organise- ring är inte ovanliga. Därför finns det starka skäl att införa minimikrav i WTO. Det borde vara en självklar rättighet att skydda miljö och hälsa. Det ska inte uppfattas som handels- hinder. Dessutom måste miljökostnader vara en del av handeln. Regeringen måste arbeta för att gemen- samma internationella miljöåtgärder, exempelvis i form av en gemensam miniminivå för beskattning av koldioxidutsläpp, kommer. Det bör slås fast att miljötänkandet inte får vara ett andrahandsintresse. Tvärtom måste vårt utnyttjan- de av naturresurser underställas vad som är ekolo- giskt hållbart. Den ökande tillväxten är i det avseen- det problematisk. T.ex. har en tredjedel av världens biologiska mångfald försvunnit på de senaste tjugo åren. Samtidigt har bruttonationalprodukten under samma tidsperiod fördubblats. 0235494367806 N 2010-01-01 00:00:00 168310 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0997/#anf3