2348517 GO0997 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:97 Fredagen den 20 april 2000/01 97 2001-04-20 00:00:00 Skolan D1CFE0D7-7BC0-4E98-9AA4-86B0C0B60CEA 24 BEATRICE ASK (m) m Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1. Vi moderater står givet- vis bakom övriga moderata reservationer. Men för tids vinnande avser vi att yrka bifall enbart till denna första del av reservationen. Det betänkande som vi nu ska behandla rör frågor som riksdagens ledamöter har tagit upp i samband med den allmänna motionstiden förra året samt några från 1999. Sammanlagt rör det sig om närmare 300 motionsyrkanden av vitt skilda slag. Det handlar om övergripande frågor, skolpliktens innebörd, elevin- flytande, betyg, mobbning och mycket annat. Man kan säga att motionerna belyser den bredd och det engagemang för skolan och skolans uppgifter som finns i vårt land. Samtidigt kan man konstatera att betänkandet också visar problemen med skoldebatten. Det finns så många hjärtefrågor, och det råder en viss förvirring om vem som egentligen har ansvar för vad. Utbildningsutskottet har nu valt att resolut lägga en del motioner i en avdelning för sig just för att markera att de tar upp sådant som riksdagen med rådande styrsystem faktiskt inte ska fatta beslut om. Denna avgränsning är inte enkel. Riksdagen kan naturligtvis i princip ha synpunkter på allt. Men vi har varit överens om att ansvaret för skolan innebär att vi måste prioritera vilka frågor som vi arbetar med här. En av de centrala frågorna rör skolplikten och rätten till utbildning. Det är ju fundamenten i skolpo- litiken. Men med det sönderfall vad gäller grundsko- lans kvalitet som rapport efter rapport visar så är det viktigt att påminna om grunderna för den obligatoris- ka skolan. Jag delar utskottsmajoritetens uppfattning att skolplikten som den är formulerad i skollagen ger stort utrymme för flexibilitet i den meningen att un- dervisningstiden kan anpassas efter den enskilde eleven. Flexibel skolstart gäller också, dvs. att elever har rätt att börja i grundskolan redan vid sex års ålder, och man kan sluta grundskolan tidigare eller senare beroende på om man har inhämtat de kunskaper som skolan ska ge. Men detta är ju på papperet i våra lagar och regler. Vad vi moderater ser som ett problem är att in- formationen om och användningen av denna flexibi- litet saknas. Föräldrar får sällan veta om möjligheter- na. Och jag vågar påstå att få elever erbjuds ett extra år i grundskolan, trots att det ofta är just vad de skulle behöva. Och vår reservation, som jag har yrkat bifall till, handlar ju om just detta. Vi anser att grundskolan måste ta ett större ansvar för att ge alla elever de kunskaper som grundskolan ska ge. Mycket mer kan och måste ske tidigt. Men som läget är kan man inte bara lämna tusentals elever som inte har fått rätt stöd med ett kryss efter nio år. Frågan är varför majoriteten inte vill arbeta med detta, att använda grundskolans kompetens för att se till att alla elever når de avsedda målen, eftersom vi vet att det är så nödvändigt. Vi efterlyser alltså ett mer kraftfullt agerande för att använda lagens ut- rymme och mening, inte förändringar i lagen. Och det är fel, som socialdemokraterna och utskottsmajorite- ten säger, att det är bra som det är. Det krävs faktiskt initiativ och aktivitet på detta område. Vi har också i denna första reservationsdel pekat på en liten men betydelsefull brist i nuvarande regler. Saken är den att elever ju kan börja skolan tidigare än normalt vid sju års ålder. Men man måste börja när man har fyllt sju år. Vi vill ge utrymme för att vänta ytterligare ett år med skolstarten. Bakgrunden är att det finns en del barn, inte minst flykting- och adop- tivbarn, som på grund av sin bakgrund behöver mer tid för att utvecklas och anpassa sig till att börja sko- lan och arbeta med det som där gäller. Jag har tagit del av en del fall där alla inblandade, föräldrar, förskolepersonal, psykologer, kuratorer, läkare, osv., vädjat och vältaligt och väl underbyggt beskrivit goda skäl för att vänta ett år till med skol- starten. Men med nuvarande regler, som skollagen är skriven, så kan sådan dispens inte ges. Jag tycker att det måste bli möjligt. Och jag begriper inte varför socialdemokraterna motsätter sig det. Herr talman! Jag har pekat på att det krävs insat- ser för att se till att skollagens utrymme för hänsyn till varje elevs behov och förutsättningar tas till vara. Jag har också pekat på ett skönhetsfel som är alldeles onödigt men som skapar onödiga problem för mycket känsliga barn. Majoriteten säger nej. Man vill inte se dessa problem. Man hänvisar till att allt är bra som det är. Långsiktigt är detta en olycklig inställning, därför att det undergräver tilltron till och respekten för de fundament som grundskolan vilar på. Jag tror att det är viktigt med den skolpolitiska debatt som vi har i dag, att vi har en fast förankring i fundamenten. Och då ska vi inte ha onödiga problem, och då ska vi se till att skolor, kommuner och andra aktörer också kan använda och förstå innebörden av de regelverk som gäller. Därför borde man bifalla vår reservation och även i övrigt ta en del initiativ. Just nu förs nämligen ofta en debatt som visar att många aktörer inte vet vad som gäller. Och vi har ju också i utvärderingar från Skolverket och andra kunnat konstatera att kommuner och andra inte känner till och inte använ- der de grundläggande reglerna för hur grundskolan ska ordnas och vilka rättigheter och möjligheter som lagen ger utrymme för. Det här behöver vi ändra på, och det är väl det minsta man kan begära om vi ska börja reda ut de problem som finns när det gäller resultaten i skolan. När det gäller övriga frågor återkommer jag eventuellt i något replikskifte. 0262017901513 N 2010-01-01 00:00:00 168331 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0997/#anf24