2348516 GO0996 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:96 Torsdagen den 19 april 2000/01 96 2001-04-19 00:00:00 Brottsförebyggande arbete 79514BAF-3A6D-43A8-B650-DF25E4F34C51 44 ALICE ÅSTRÖM (v) v Fru talman! Jag vill inleda med att det brottsföre- byggande arbetet är oerhört positivt. Det finns en ganska bred politisk enighet om att det behövs insat- ser för att förebygga brott och att det är viktigt att vidta åtgärder från staten, landstingen, kommunerna och olika aktörer. Fru talman! Vi i Sverige borde vara stolta över att vi har kommit så långt i det brottsförebyggande ar- betet som vi har gjort. Det låter inte riktigt här i de- batten som att det finns någonting att glädja sig åt när det gäller det brottsförebyggande arbetet. Men vi har ett fått ett oerhört bra exempel på ett brottsförebyg- gande arbete som pågår, en mängd människor i Sve- rige som är engagerade i frågan. Jag tycker att vi ska ge dem den elogen att det arbete som de gör är bra och viktigt. Fru talman! Jag skulle vilja lyfta fram ett par sa- ker. Den första är att jag tycker att vi borde döpa om det brottsförebyggande programmet och allas vårt ansvar till vuxna människors ansvar. Debatten foku- seras ofta på barn som har problem, ungdomar som begår brott, hur vi ska bemöta brotten och vilka insat- ser som ska göras. Jag tror att det är där som vi gör fel i det brottsförebyggande arbetet. Det är inte bar- nen och ungdomarna som vi behöver arbeta mot för att åstadkomma en förändring, utan det är vuxenvärl- den som i dag i många stycken har abdikerat. Vi kan bara se på centrumen i de olika kommu- nerna. Det är där som ungdomarna hänger, men det finns inga vuxna där. Man måste ha föräldravandrare som går ut på stan i stället för att öppna våra hem och låta våra barn vara hemma med sina kompisar till- sammans med vuxna. Därför är det viktigt att lyfta fram detta. Hela ti- den kommer frågan om resurser upp. Det måste till mer resurser. Polisen måste ha mer resurser. Kom- munerna ska ha mer resurser. Olika aktörer i krimi- nalvården måste ha mer resurser. Men om det nu inte finns mer resurser? Om man redan satsar så mycket som finns? Tar vi pengarna någon annanstans ifrån får det också effekter. Kommer vi då inte att uppnå någonting? Jag tror inte att mer resurser löser alla problem. Den viktigaste lösningen är att vuxna människor börjar att ta ansvar, inte bara för sina egna barn utan också för andras barn. Familjen är den viktigaste brottsförebyggaren. Familjen är oerhört viktig när det gäller att vara en god normbildare och att ge barnen en trygg uppfostran. Det kan vi i Vänsterpartiet helt instämma i. Men det finns ytterligare en sanning. Familjen kan vara det mest brottsskapande in- strumentet. Familjen kan överföra helt felaktiga nor- mer till barnen. Familjen kan skapa problem och utslagning. Samtidigt som familjen är den bästa brottsförebyggaren och den goda normbildaren kan den också vara den brottsskapande miljön för våra barn och ungdomar. Har man det perspektivet inser man att insatserna inte ska riktas till de föräldrar som är goda normbildare och som kan erbjuda bra och trygga förhållanden. Insatserna behöver snarare riktas till familjer som är brottsskapande. Det är där som staten och politikerna ska ha en roll. Politikerna ska inte ha en roll i den goda familjen och ta över ansvaret. Politikernas roll är att ta över ansvaret när familjen blir brottsskapande och när den skapar svåra problem. Då kommer detta med vuxna människors ansvar återigen in. Det gäller grannar, skola och alla. Den vuxne som vänder ryggen åt ett barn som far illa ute på lekplatsen eller var som helst och säger till sitt barn att han eller hon inte får leka med ett annat barn är faktiskt delaktig i det barnets dåliga utveckling. Det är därför som vi måste prata om allas delak- tighet. Det är därför som det brottsförebyggande arbetet ligger på varje enskild individ och den enskil- des möjlighet att påverka och ta ett ansvar. Man kan göra otroligt mycket utan att alltid kräva mer resurser. Om vi tror att uteblivna resurser leder till att vi ska lämna de barn, ungdomar och vuxna som har det svårt åt sitt öde, då kommer vi definitivt att misslyck- as. Fru talman! Sedan vill jag lyfta fram några av re- servationerna. Det gäller först polisens roll i det brottsförebyggande arbetet, där det återigen handlar om mer resurser. Jag ska ta upp ett exempel från Jönköpings län där jag sitter i polisstyrelsen. Vi har analyserat alla siffror på ökad våldsbrottslighet, var det sker brott, när det sker brott, utanför vilka ställen, och vi har mycket klart kunnat koppla detta till alko- holtillstånd och öppettider. Polisstyrelsen har också tagit fram ett tio- punktsprogram när det gäller vilka åtgärder som kan vidtas utanför polisens resurser. Dessutom har alla vi som sitter i polisstyrelsen fått ett ansvar att vara den brottsförebyggande kontakten gentemot en kommun, och alla kommuner i Jönköpings län har utsett en i kommunen som ska ha ansvaret och vara kontaktper- son gentemot polisstyrelsen. Detta är inte en fråga bara för polisen, utan här krävs det samverkan. Då handlar det inte om resurser, utan det handlar om att man med mycket små medel kan åstadkomma föränd- ringar. Fru talman! Vidare vill jag ta upp frågan om mer resurser till kriminalvården och kostnaderna för § 34- placeringar. Ja, det skulle vara bra med mer resurser. Men när det gäller kostnaderna för § 34-placeringar har kriminalvården avsatt resurser, så det är inte där som bristen finns. Det är kommunerna som inte vill ta över ansvaret. Att ge mer pengar kriminalvården för att öka antalet § 34-placeringar förändrar ingenting. Det är kommunerna som måste ha mer pengar efter- som de ska ta det fortsatta ansvaret för behandlingen. Beträffande behandlingsarbetet hade kriminalvår- den tidigare 600 miljoner i överskott. Var behand- lingen bättre då? Var det mindre återfallsfrekvens? Lyckades man bättre med dessa resurser? Nej, det gjorde man inte. Det som man måste göra är att se på innehållet i programmen och utveckla det, för där har bristerna varit oerhört stora. När man nu börjar att utveckla innehållet kommer det att finnas möjlighet att ge en adekvat behandling, vilket i sin tur kräver mer resurser. Men det utvecklingsarbetet har påbör- jats och det är oerhört viktigt att man fullföljer detta inom kriminalvården. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till för- slagen i justitieutskottets betänkande. 042839539117 N 2010-01-01 00:00:00 168214 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0996/#anf44