2348516 GO0996 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:96 Torsdagen den 19 april 2000/01 96 2001-04-19 00:00:00 Brottsförebyggande arbete CF9FC492-F8C5-4896-A913-194AAE7B6291 3 GUNNEL WALLIN (c) c Herr talman! För att man långsiktigt ska få ett tryggare samhälle behövs ett samlat grepp där rätts- väsendet samverkar med många aktörer från olika samhällsområden, allt för att ge det brottsförebyg- gande arbetet ett gynnsamt resultat. Herr talman! Vi i Centerpartiet står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 2. Vikten av en fungerande normbildning vill vi ock- så från Centerpartiet särskilt framhålla. Regeringen får inte glömma bort att varje samhällssystem bygger på en normbildning som reglerar rätt och fel i um- gänget mellan människor. Både skrivna och oskrivna regler är viktiga för ett samhälles funktion, och de påverkar dess utformning. Denna normbildning spelar faktiskt en avgörande roll för att förhindra brott. En modern familjepolitik som utgår från barns rätt att känna trygghet under uppväxten måste förenas med en samhällelig dialog om normer och värderingar samt om familjens ansvar för de värderingar som man förmedlar till barnen. Samhället måste naturligtvis erbjuda familjerna stöd i detta arbete, och man måste också från samhällets sida ge tid för föräldrarna att dela vardagen för att få in dessa normer och värde- ringar. Det viktigaste ansvaret för barns normbildning och därigenom den grundläggande brottsförebyggan- de verksamheten ligger alltså hos familjen, och det är främst i familjen som barn ges de värderingar och normer som följer dem hela livet. Det är familjen och den närmaste omgivningen som kan hjälpa till att avhålla barn och ungdomar från att begå brott, och då brott redan har begåtts kan man hjälpa till att sätta gränser och reda ut orsakerna till brottet. Enskilda medborgare, företag, föreningar, nä- ringslivet, kommunala myndigheter och olika organi- sationer är alla viktiga kuggar i det brottsförebyggan- de arbetet. Men låt varje kommun bestämma själv hur man vill organisera arbetet. Det finns i dag, står det i skrivelsen, 196 lokala brottsförebyggande råd runtom i landet. Det kan tyckas positivt. Men som tidigare talare här har sagt är det inte alla som fungerar. Och där de behövs som allra bäst, i storstadsområdena, är de svårast att starta upp och svårast att hålla i gång. Jag var för en tid sedan i Göteborg och tog del av arbetet där. Där var det en plan på hyllan, därför att eldsjälen hade lagt av. Så det måste verkligen till ett reellt stöd, både ekonomiskt och organisatoriskt för att hålla i gång de brottsförebyggande råden. En del av de avsatta pengarna bör användas i ett uppmunt- rande syfte, t.ex. för seminarium och handledning, så att de som engagerar sig känner att de får ett erkän- nande för det arbete som de gör, och det förtjänar de väl. Det räcker alltså inte med vackra ord och att det finns planer eller att det är planer på gång, utan det måste till praktiskt handling. För att detta ska ske måste det finnas någon som drar lasset, och det är egentligen närpolisens uppgift. Som det sades tidigare är närpolisen spindeln i nätet i det brottsförebyggande arbetet, den fasta punkten. Fungerar inte närpolisverksamheten funge- rar inte heller det brottsförebyggande arbetet. Det krävs en långsiktighet i det brottsförebyggande arbe- tet och en långsiktighet i närpolisorganisationen. Annars faller hela arbetet för det hänger oftast på personer. Finns det inga närpoliser på tjänsterna faller också arbetet. I skrivelsen redogör regeringen för vikten av en fungerande närpolis och behovet av att den polisiära verksamheten tillförs mer medel. Det är hög tid att tillse att detta omvandlas i praktisk politik och inte bara att det blir tomt prat och att det står på papperet. Samtidigt som regeringen bara pratar kan vi se hur kritiskt läget är runtom i landet när det gäller närpo- lissituationen. Polisorganisationen måste vara upp- byggd på ett effektivt och ändamålsenligt sätt samt kontinuerligt tillföras både materiella och personella resurser som möjliggör ett högkvalitativt polisarbete. Samhället måste ta detta ansvar i hela landet. Det tycker jag är jätteviktigt. Jag hörde en signal här från påskhelgen i Haparanda t.ex. Där sökte man polisen i en svår situation. Polisen hade ingen att skicka. Det fanns ingen. Vi kan inte bedriva ett brottsförebyggan- de arbete om det inte finns poliser tillgängliga för att delta i detta. Det utvecklade svenska föreningslivet har också en stor betydelse för normbildningen. Genom att barn och ungdomar deltar i föreningsverksamhet lär de sig att respektera de demokratiska värderingarna. Före- ningslivet skapar också möjligheter till meningsfulla fritidssysselsättningar. Engagemanget från allmänhe- ten och de ideella organisationerna måste bättre tas till vara. Det är viktigt att de ideella organisationerna får det rätta stödet. Därför är det viktigt att samord- ningen och samarbetet mellan myndigheter, enskilda och organisationer stärks och utvecklas. Finns det tekniska hjälpmedel som kan underlätta detta och förebygga brott ska vi naturligtvis använda oss av dem. Här är t.ex. övervakningskameror i taxi- bilar en viktig del. Jag har själv tagit del av detta. Det har prövats i andra länder med bra resultat. Det man skyller på är att detta är ett hot mot integriteten. Om man har satt sig in i situationen kan jag inte finna att detta hot väger över mot möjligheten att förebygga svåra personella skador. Jag tycker att detta är en viktig del av tekniken som vi ska anamma. Kriminalvården måste ges ökade resurser så att den har möjlighet att påverka det brottsförebyggande arbetet på ett konstruktivt sätt för att förhindra åter- fall. Dagens situation med dess höga återfallsprocent är en katastrof, och det är inget gott tecken för det förebyggande arbetet. Direkt när verkställigheten påbörjas ska den dömde förbereda sig för livet utan- för murarna och en laglydig tillvaro utanför anstalten. Detta är en otroligt viktig förebyggande åtgärd. Det måste finnas resurser för § 34-placeringar. Vi vet att alkohol- och narkotikamissbruk är orsak till mycket av brottsligheten. Här behövs det krafttag. Jag vill lyfta upp ytterligare en sak, och det är bo- stadsplaneringen. Man måste i kommunerna tänka mycket mer på det brottsförebyggande arbetet när det gäller planeringen av bostadsområden. Därför är det glädjande att regeringen tänker ge BRÅ i uppdrag att fortsätta att stödja kommunernas arbete med att be- akta de brottsförebyggande aspekterna i stads- och bebyggelseplaneringen. En annan del när det gäller storstadspolitiken och dess övergripande mål är att bryta den sociala och etniska segregationen i storstadsregionen och verka för jämlika levnadsvillkor. Detta är viktigt för oss i Centerpartiet. Det finns i dag segregerade områden i Sverige med stor arbetslöshet och omfattande sociala problem, vilket ofta leder till utanförskap och i för- längningen till en ökad kriminalitet. I sådana områden finns det risk att människor tappar framtidstron och tilltron till samhällets förmåga. I ett läge där tilltron till samhället går förlorad finns det stora risker att grupper skapar egna normsystem som inte är förenli- ga med det övriga samhällets normer och lagar. Det är främst i sådana miljöer som gängbildningar nu tar form på alltfler ställen. Där finns också drogproblem och grov kriminalitet. Detta är någonting som vi gemensamt borde verka för att få bukt med. Till sist vill jag säga att det behövs ett långsiktigt brottsförebyggande arbete. Det är det som måste vara grunden för ett tryggt samhälle med normer och vär- deringar som bas. Vi vill inte ha ett samhälle med murar, låsta grindar, bevakning osv., utan det måste bygga på den enskildes ansvar. 0525611880106 N 2010-01-01 00:00:00 168173 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0996/#anf3