2348511 GO0991 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:91 Onsdagen den 4 april 2000/01 91 2001-04-04 00:00:00 Unga lagöverträdare B239D7BF-69E0-4CE1-9592-0525FBACF707 230 YVONNE OSCARSSON (v) v Fru talman! Jag ska börja med en sak som Inge- mar Vänerlöv talade om. Det gäller detta att det har pratats på radio om, och det har även stått på våra löpsedlar, att polisens resurser minskar när det gäller narkotika. Margareta Sandgren och jag har varit på Rikspolisstyrelsens styrelse i dag, och där tog vi upp den här frågan. Vi var lika oroade som Ingemar Vä- nerlöv är. Vi fick väldigt tydlig information om att resurserna inte är neddragna när det gäller detta. Där- emot har man förändrat organisationen när det gäller närpolisreformen. Man jobbar på ett annorlunda sätt än vad man har gjort tidigare. Rikspolischefen var mycket tydlig och sade att resurserna till polisen när det gäller narkotikan inte har minskat. Jag ville gärna berätta att det var det svar vi fick i dag. Vänsterpartiets grundinställning är att alla föräld- rar gör så gott de kan och förmår och att ingen vill sina barn illa. Däremot gör vi ändå våra barn illa ibland. Orsakerna är olika, och många har redan nämnt detta. Det kan handla om missbruk, psykisk sjukdom, fysisk sjukdom, krissituationer som skils- mässa med efterföljande vårdnads- och umgäng- estvister, arbetslöshet m.m. Det kan också bero på att vi som föräldrar inte har fått lära oss av våra egna föräldrar hur ett föräldraskap ska se ut. Det är ju inte så att t.ex. barn till alkoholister in- sett allt det negativa med att dricka för mycket alko- hol. Tvärtom brukar det ju vara så att barn till alko- holister dricker mer än barn till andra föräldrar. Jag brukar ibland tänka att det skulle vara enkelt om vi bara ärvde de bra och positiva sidorna från våra för- äldrar. Men tyvärr har vi ingen sådan selektiv förmå- ga, utan vi ärver hela rubbet. Många barn växer upp med för lite kontakt med en av eller båda sina föräldrar. I brottsförebyggande syfte är det mycket allvarligt. Vi vet att kriminella män ofta saknar kontakt med sina pappor, och här finns det mycket att göra. Nu i helgen var jag på ett seminarium och träffade olika mansjourer från hela landet. Där berättade man om ett syndrom som ofta inträffar vid skilsmässor där till synes kloka och förståndiga människor inte ser till barnens bästa utan huvuddelen av tid och energi äg- nas åt att strida med den andra parten, och man glömmer bort barnets primära behov. Det här måste man i mycket högre grad lära sig så att man kan han- tera detta i förskolan, skolan och socialtjänsten. Man måste vara medveten om att det blir så här i vissa familjer. Vi hoppar längre och längre, vi springer fortare och fortare, vi åker ut i rymden och till månen. Snart kan vi väl åka charterresa till månen, i alla fall de som har råd. Men vi har inte lärt oss hur vi ska ta hand om våra barn. Vi i Vänsterpartiet anser att våra barn är allas barn. Alla barn i det här samhället som far illa är vårt gemensamma ansvar. Jag tycker att det har varit en bra debatt i dag. Ofta debatterar vi ett litet begränsat område som är väldigt viktigt, och vi glömmer att se helheten. Vi försöker förstå sammanhang och pratar om tidiga insatser som är till bäst nytta. Vänsterpartiet anser att våra barn är allas vårt ansvar. Om mina barns pappa och jag inte orkar med vår föräldraroll skulle jag vilja att det gemensamma grep in så tidigt som möjligt för att med så små medel som möjligt hjälpa och stödja oss i vår föräldraroll till våra barns fördel. Då skulle vi slippa att stå här och prata om stora allvarliga in- satser som de vi debatterar i dag. Insatser måste riktas mot grundproblemet, men också mot symtomen. Jag nämnde t.ex. förut att alko- holisterna måste få hjälp samtidigt som barnen till alkoholisterna måste få hjälp. Det görs mycket gott arbete i dag på många olika håll i samhället, men förskola, skola, fritidshem, sjukvård, arbetsplatser, kyrkor, kommunikationer av olika slag, alkohol- och narkotikapolitik, ideella föreningar och organisationer måste vävas in i ett sammanhang för att vi på bästa sätt ska hitta lösningar som är effektivt brottsföre- byggande. Vi tror att mer resurser är nödvändiga, men vi tror också att det krävs förändringar i attity- der, värderingar och samarbetsformer. Alla som job- bar med barn och ungdomar måste komma överens om gemensamma förhållningssätt. Det är viktigt att man tillsammans kommer fram till bra handlingspla- ner för att lösa detta på bästa sätt. 0463667731519 N 2010-01-01 00:00:00 167759 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0991/#anf230